Andra världskriget 1939

I gryningen den 1 september 1939 gick tyska trupper över gränsen till Polen.

Trots att den tyska upprustningen inte var färdig, var de moderna tyska trupperna klart överlägsna och avancerade snabbt. Danzig (Gdansk) erövrades av tyskarna redan första dagen, Krakow den 6 september och Warszawa den 28 september.

Enligt den tysk-sovjetiska icke-angreppspakten, som hade ingåtts den 23 augusti 1939, skulle östra delen av Polen tillfalla Sovjetunionen. Den 17 september anföll den sovjetiska Röda armén Polen österifrån. Polen var besegrat den 5 oktober. En polsk exilregering upprättades i Paris. Den flyttade senare till London.

Det tyskockuperade Polen delades i två sektorer. Den ena utgjordes av flera provinser som införlivades med Tyskland. Den andra inrättades som ett s.k. generalguvernement, under den tyska juristen och SS-officeren Hans Franks ledning. Under Franks ledning fördes en mycket brutal politik mot den polska befolkningen.

Den 2 september 1939 förklarade sig Italien som icke-krigförande nation, men på Tysklands sida. Den italienska armén var ännu inte rustad för att föra krig mot stormakterna England och Frankrike.

Morgonen den 3 september 1939 överlämnade de brittiska och franska regeringarna ett ultimatum till Tyskland. Det var att dra tillbaka sina trupper från Polen före klockan 11.00. När den tyska regeringen inte hade svarat när tidsfristen gick ut förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland. Däremot skickades inga trupper till Polens hjälp och gick inte till någon militär offensiv mot Tyskland.

De nordiska länderna och de flesta andra länder i Europa samt USA förklarade sig neutrala i början av september 1939.

Den 8 november varje år samlades medlemmar från nazistpartiet i Bürgerbräukeller i München för att högtidlighålla minnet av den misslyckade statskuppen; Ölhallskuppen som hade ägt rum den 8–9 november 1923. Sammankomsten inleddes alltid med att Hitler höll ett tal mellan klockan 20.30 och 22.00. Men den 8 november 1939 började han hålla sitt tal en halvtimme tidigare och avslutade 21.07. Klockan 21.20 exploderade en bomb i närheten av platsen där Hitler hade stått och talat. Nio personer dog, men Hitler överlevde mordförsöket.

Strax därefter greps en man vid namn Johann George Elster när han illegalt försökte ta sig över gränsen till Schweiz. Ett antal föremål hittades hos honom som gjorde att han misstänktes för att ligga bakom attentatet mot Hitler i München. Han förhördes och erkände under tortyr. Han skickades först till koncentrationslägret Sachsenhausen och senare till Dachau. I april 1945 avrättades han på order av högt uppsatta regeringstjänstemän.

Den nazistiska ledningen var säker på att Elster hade arbetat för den brittiska underrättelsetjänsten. Senare forskning har visat att han agerade helt på egen hand. Elster var snickare och motståndare till nazismen. Han tyckte att naziregimen hade försämrat förhållandena för den tyska arbetarklassen och tagit ifrån det tyska folket deras frihet. När det stod klart att den nazityska politiken skulle leda till ett nytt krig i Europa hade han bestämt sig för att mörda Hitler. Han hade ägnat en månad åt att gräva en tunnel under golvet i Bürgerbräukeller. Genom tunneln tog han sig sedan in i lokalen och placerade en tidsinställd bomb.

Enligt den tysk-sovjetiska icke-angreppspakten som ingicks den 23 augusti 1939 låg Finland inom Sovjetunionens intresseområde. I oktober 1939 krävde den sovjetiska regeringen att Finland skulle överlämna landområden kring den finsk-ryska gränsen till Sovjetunionen. Istället skulle Finland få en del av Sovjetkarelen. Den finska regeringen sade nej.

Den 30 november 1939 anföll sovjetiska trupper Finland. Den finska armén var dåligt mobiliserad. På den sovjetiska sidan deltog omkring 800 000 soldater. På den finska sidan 150 000 soldater. Den 13 mars 1940 tvingades Finland kapitulera och acceptera hårda fredsvillkor. Stora finska landområden fick överlämnas till Sovjetunionen. Omkring 400 000 finländare i dessa områden tvingades lämna sina hem.