Åskådarrollen och civilkurage

Ju fler som ser någon utsättas för övergrepp, bli misshandlad eller mobbad, desto mindre troligt är det att du eller någon annan ingriper. Sannolikheten blir ännu lägre om offret är född utomlands eller är en ung kille. Om offret däremot är en hund agerar nästan alla.

En sak är säker: Att vara åskådare är inte samma sak som att vara neutral. Med din tystnad skickar du signaler till både offer och förövare. Åskådaren kan öka offrets känsla av utsatthet. Samtidigt kan förövaren tolka åskådarens passivitet som ett tyst medgivande.

Varje samhälle har sitt eget regelsystem, det som brukar kallar normer. Samhällets, gruppens och individens normer har stor betydelse för hur människor beter sig i olika situationer.

Ett tydligt exempel på hur normer påverkar både förövare och åskådare finner vi i 1930-talets Nazityskland. Nazistregimen förändrade samhällets normer stegvis och skapade ett tydligt ”vi och dom”. En rad institutioner – skola, rättsväsende och den privata sektorn – samverkade för att förändra normerna och därmed vad som uppfattades som normalt i samhället.

Nazisternas propaganda spred bilden av judar och även romer som ”ohyra”. Judar utmålades också som en mäktig grupp som bar skulden för allt från krig till ekonomiskt förfall. Propagandans budskap fick starkt fäste bland den tyska befolkningen och man vande sig vid att dessa och andra grupper behandlades fruktansvärt illa. Säkert blev många illa berörda när de såg sina arbetskamrater, vänner och grannar förföljas och trakasseras bara för att de var judar. Men istället för att reagera på känslan av empati för de utsatta valde de allra flesta att stå vid sidan om.

Propagandan och nya lagar bidrog till en normförskjutning där tyskarna till slut inte kände något som helst ansvar för offren. Samma mekanismer har spelat roll även under andra brott mot mänskligheten, som i folkmordet i Rwanda och de etniska rensningarna i forna Jugoslavien.

I dag funderar allt fler över åskådarens roll i folkmord och brott mot mänskligheten. Många frågar sig hur likgiltighet och passivitet kan sprida sig så snabbt bland människor. Och vilka möjligheter åskådaren egentligen har att ingripa i ett totalitärt samhälle utan att själv råka illa ut.

Intervjuerna är på engelska.

Mark Levine är forskare vid Lancaster University, England. Han studerar individer, grupper, våld, åskådarbeteende och hur man kan använda sociala identiteter för att uppmuntra att åskådarna ingriper.

Victoria Barnett är forskare vid United States Holocaust Memorial Museum i Washington D.C. Hon fokuserar på åskådarrollen och behovet av att förstå vad som låg bakom vanliga människors agerande under Förintelsen.

Paul Slovic är forskare vid Decision Research och Oregonuniversitetet. Han studerar hur människor agerar vid folkmord, och om behovet av juridiska och institutionella mekanismer mot folkmord.