Vem är folket i demokratin?

Ordet demokrati betyder folkstyre. Frågan om vilka folket är som bör styra i demokratin är ett återkommande dilemma. Det är något som legat till grund för att göra demokratin mer demokratisk, genom till exempel kamp för rösträtt, men också för att avdemokratisera demokratin, där folkmord och brott mot mänskligheten är den yttersta konsekvensen.

Definitionen av folket i demokratin är avgörande för olika förståelser av vad demokrati innebär.

Ett demokratiskt problem är att folket inte kan välja sig själva. Hur ska man då på ett demokratiskt sätt kunna utse folket i folkstyret? I den svenska grundlagen står att:

1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna.

Medborgarskap är en form av juridiska regler som definierar och avgränsar ”folket” i folkstyret. Men även invånare som inte har medborskap får rösta i kommunal- och regionalval samt till EU-parlamentet, både i Sverige och i andra länder.

Även om det är majoriteten som bestämmer i en demokrati har minoriteten rättigheter som majoriteten inte enkelt kan eller bör sätta sig över. En grundprincip i ett demokratiskt samhälle är att makten utövas med respekt för de mänskliga rättigheterna. I Sverige uttrycks detta tydligt i grundlagen:

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.

Begreppet folk kan ha olika betydelser och användas på olika sätt.

Ibland avses etnisk grupp eller ethnos, det vill säga människor förutsätts ha samma hudfärg, språk och kulturell bakgrund för att räknas som tillhörande folket.

Ibland avses demos det vill säga alla människor i ett land eller ort oberoende av ursprung, språk, religion, hudfärg, värderingar som är röstberättigade.

Dessa två olika betydelser av begreppet folk är kopplade till olika idéer om nationen. Demokratin har förverkligats i och genom nationalstaten. Folket i demokratin och synen på vem och vad som är nationen är därför tätt sammanbundna.

Två olika förståelser av vad nationen är kallas lite förenklat för den tyska nationstanken och den franska nationstanken. Den tyska är ethnos, ett sätt att se på nationen som avgränsande och uteslutande. Den franska är demos, där nationen ses som integrerande och omslutande.

Även medborgarskap kan regleras utifrån två olika principer. Det vill säga territorialprincipen (jordens rätt) och härstamningsprincipen (blodets rätt). Oftast används en kombination av de båda principerna, även om tyngdpunkten i majoriteten av världens stater läggs vid härstamningsprincipen.

Inkludering är en av demokratins hörnstenar. Exkludering leder till ett samhälle byggt på ”vi och dom”. De flesta av oss ser omedvetet på människor som tillhörande olika grupper. När en sådan indelning syftar till att värdera och behandla människor olika kan det vara yttryck för sexism, homo-, bi och transfobi, funkofobi och olika former av rasism.

Att vara medveten om detta och att kunna se när det är på väg att ske är en viktig demokratisk färdighet. Historien är full av exempel på hur olika grupper först definierats som inte tillhörande majoritetssamhället, och därefter förlorat sina rättigheter. Det finns även många exempel på hur människor gjort motstånd och kämpat för att göra demokratin mer demokratisk.