1933-1939: Nazityskland

När Hitler kom till makten överöstes det tyska folket av propaganda och judarna utmålades som den största fienden. Press, radio, litteratur, film och teater censurerades. Skolundervisningen präglades av den nazistiska ideologin, som betonade antisemitismen och framhöll den tyska ”ariska” rasens överlägsenhet. Tyska barn och ungdomar formades i den nazistiska andan i olika ungdomsorganisationer, som blev mer eller mindre obligatoriska.

Hitler propagerade för ett stortyskt rike där det tyska folket skulle få utökat livsrum (Lebensraum). Hitler ville också skapa ett ekonomiskt system där Tyskland utgjorde centrum och övriga länder skulle fungera som råvaru- och livsmedelsleverantörer. Han ogiltigförklarade Versaillesfreden, slutade att betala av på det stora krigsskadeståndet från första världskriget och påbörjade en gigantisk militär upprustning.

I och med nazisternas makttillträde började judar, romer, homosexuella och funktionsnedsatta i Tyskland att diskrimineras och utsättas för brutala förföljelser av regimen.

Efter det tyska riksdagsvalet i november 1932 avslog riksdagen den sittande rikskanslerns, Franz von Papen, politiska program och han tvingades avgå. Adolf Hitler, som hade vunnit stora framgångar i de senaste valen, krävde att president Paul von Hindenburg skulle utse honom till ny rikskansler. Hindenburg vägrade, han befarade att Hitler och nazisterna skulle missbruka makten. Istället utsågs försvarsminister Kurt von Schleicher, men även han tvingades avgå efter mindre än två månader.

På förslag från de konservativa, som trodde att de skulle kunna kontrollera nazisterna, utnämndes Hitler till rikskansler den 30 januari 1933. Ett villkor var att endast två nazister till fick ta plats i regeringen. Inom loppet av några månader lyckades emellertid Hitler skaffa sig i princip oinskränkt makt och göra Tyskland till en nazistisk diktatur.

När Hitler hade utnämnts till rikskansler den 30 januari 1933, utlyste han ett nyval till den 5 mars samma år. Han hoppades på att få en majoritet av folkets röster och därmed total kontroll över Tyskland.

Den 27 februari utbröt en anlagd brand i riksdagshuset i Berlin. En holländare vid namn Marinus van der Lubbe hittades inne i byggnaden. Han hade tidigare varit medlem i kommunistpartiet och betraktades, med dåtidens terminologi, som efterbliven och sinnesförvirrad. van der Lubbe greps och dömdes till döden.

Hitler och hans närmaste män utnyttjade snabbt situationen och anklagade kommunisterna för att ha anlagt branden. Nazisterna hävdade att kommunisterna försökte ta makten genom att skapa kaos. Alla kommunistiska riksdagsmän och medlemmar av partiets centralkommittéer arresterades och kommunistiska och socialdemokratiska tidningar förbjöds.

På Hitlers förslag skrev president von Hindenburg under en undantagslag ”till skydd för folk och stat”. Den nya lagen innebar stora inskränkningar i grundlagen och begränsade de medborgerliga rättigheterna. Yttrandefriheten, tryckfriheten och föreningsfriheten upphävdes. Denna lag låg till grund för den nazistiska diktaturen och gällde fram till 1945.

Riksdagshusbranden blev en förevändning för nazisterna att krossa en stor del av oppositionen några dagar före valet. Kommunistpartiets ledare sade att de var oskyldiga och att det var nazisterna själva som hade anlagt branden.

Vem som låg bakom branden har inte gått att fastställa. En del undersökningar har pekat mot att Marinus van der Lubbe var ensam ansvarig medan andra hävdar att han omöjligen kan ha genomfört det hela på egen hand.

Efter att Hitler hade utnämnts till rikskansler den 30 januari 1933, utlyste han nyval till den 5 mars samma år. Han hoppades vinna majoriteten av folkets röster och få total kontroll över Tyskland. Nazisterna förde en mycket aggressiv propaganda inför valet. Trots detta fick de bara 44 procent av rösterna och tvingades ännu en gång att bilda en samlingsregering.

Hitler beslöt sig då för att gå en annan väg för att driva igenom sin politik. Han formulerade en fullmaktslag som gav honom och nazisterna rätt att regera i fyra år utan riksdagens godkännande. För att försäkra sig om att lagen skulle röstas igenom arresterades de största motståndarna. Hitler lovade att lagen inte skulle vara till skada varken för riksdagen eller presidentämbetet.

Den 23 mars 1933 antogs Hitlers fullmaktslag i riksdagen. Den nazistiska regeringen fick därmed diktatoriska befogenheter och de demokratiska rättigheterna upphävdes. Den 14 juli 1933 förbjöds alla andra partier och all politisk aktivitet, förutom nazismen. Tyskland blev en enpartistat.

Gestapo står för Geheime Staatspolizei och var den tyska säkerhetspolisen.

Gestapo bildades ursprungligen av Hermann Göring i Preussen den 26 april 1933, för att ersätta den preussiska säkerhetspolisen. I april 1934 ställdes Gestapo under SS och Heinrich Himmlers kontroll.

Under andra hälften av 1930-talet byggdes Gestapo ut och fick stora befogenheter. De kunde arrestera vem som helst och sända dem till koncentrationsläger eller avrätta dem, utan någon rättegång eller dom. Organisationen hade en oinskränkt makt över de tyska medborgarna och blev beryktad för sin terror och sina tortyrmetoder. Gestapos huvuduppgift var att bekämpa den nazityska statens fiender och oönskade minoritetsgrupper, däribland judar.

Under kriget var Gestapo också verksamt i alla de länder som Tyskland ockuperade.

Den 2 augusti 1934 dog den tyska presidenten Paul von Hindenburg, 86 år gammal. Hitler övertog omedelbart hans roll och utropade sig till Tysklands ledare (Führer). Den tyska armén, Riksvärnet, gav en trohetsed till Hitler som landets president och den 19 augusti gjordes en folkomröstning som visade att Hitler hade stöd från 88 procent av den tyska befolkningen.

Efter första världskriget slöts ett fredsavtal med namnet Versaillesfreden. Enligt detta avtal skulle den tyska Saar-regionen förvaltas av Nationernas Förbund och regionens ekonomi skulle införlivas med Frankrikes. En del av det tyska krigsskadeståndet bestod i att Frankrike fick rätt till områdets stora koltillgångar.

Enligt Versaillesfördraget skulle en folkomröstning hållas efter 15 år, som skulle låta befolkningen i Saar avgöra om området skulle fortsätta tillhöra Frankrike eller åter bli tyskt. Den 13 januari 1935 röstade 90 procent av Saars befolkning för att området skulle återgå till Tyskland.

Saar-regionen återlämnades till Tyskland den 1 mars 1935. De flesta judar i regionen ansökte då om franskt eller belgiskt medborgarskap.

I Versaillesfreden efter första världskriget hade Tyskland tvingats till militär nedrustning. Det tyska försvaret hade begränsats till ett riksvärn med högst 100 000 man, en flotta med högst 15 000 man och inget flygvapen.

Den 16 mars 1935 förklarade Hitler att Versaillesfördragets nedrustningsavtal inte längre gällde. Nu infördes istället en lag om allmän värnplikt och uppbyggandet av en reguljär tysk armé. Enligt lagen skulle den nya krigsmakten (Wehrmacht), vara helt ”arisk”. Judiska män berördes inte av den allmänna värnplikten och fick inte tjänstgöra som tyska soldater.

Detta var början på en gigantisk militär upprustning i Nazityskland under andra hälften av 1930-talet.

Redan 1931, innan nazisterna kom till makten, hade Tyskland tilldelats de olympiska spelen 1936. Hitler såg till att utnyttja olympiaden för att skapa en stor propagandamanifestation för sig själv och det nazistiska Tyskland.

Efter Nürnberglagarnas införande 1935, höjdes röster för att OS i Tyskland borde bojkottas. Den Internationella olympiska kommittén försökte förmå tyskarna att tona ned den antisemitiska politiken i samband med olympiaden, så att evenemanget inte skulle komma att bojkottas. Under vinterspelen i Garmisch-Partenkirchen plockades förbudsskyltar för judar bort från offentliga platser och två judiska idrottsmän togs ut till den tyska OS-truppen.

Över 4 000 idrottsmän från 49 länder deltog i sommarolympiaden i Berlin. Hitler bevittnade spelen så gott som dagligen och möttes av stort jubel från den tyska publiken på Olympiastadion. Utländska besökare och journalister imponerades av det storslagna arrangemanget och många var positiva till den ordning och disciplin som rådde i Tyskland. OS i Berlin blev den propagandaframgång som Hitler hade hoppats på. Med 33 guldmedaljer, 36 silver och 30 brons blev Tyskland dessutom spelens vinnare, före USA som kom på andra plats.

När Hitler hade kommit till makten började han bryta mot ett flertal av Versaillesfredens punkter. Han införde bland annat allmän värnplikt och började bygga upp en ny tysk armé.

I mars 1936 ockuperade Tyskland Rhenlandet och efter det åsidosatte Hitler fredsfördraget i allt större utsträckning. I ett riksdagstal den 30 januari 1937, förklarade han slutligen att hela Versaillesfördraget hade upphört att gälla och att Tyskland nu var helt jämställt med andra stater.

Den 5 november 1937 samlade Hitler Tysklands politiska och militära ledning till ett möte i rikskansliet i Berlin. Man skulle diskutera Tysklands framtida utrikespolitik. Hitler betonade det tyska folkets behov av utökat livsrum ("Lebensraum"). För att försäkra sig om det tyska folkets tillväxt och framtid måste Tyskland få kontroll över en större del av Europa. Detta kunde bara uppnås med våld och han framhöll att den militära upprustningen i Tyskland måste gå snabbare. Under mötet skrev Hitlers adjutant, Friedrich Hossbach, anteckningar som han sedan sammanfattade i ett dokument, som kom att kallas Hossbachprotokollet.

Vid Nürnbergrättegången mot de ledande tyska nazisterna åren 1945-1946, blev Hossbachprotokollet ett av åklagarsidans viktigaste bevis på att den nazityska regeringen hade planerat ett anfallskrig.