Räddningsaktionen Vita bussarna
Den 8 mars 1945 lämnar en konvoj med 75 lastbilar och ambulanser, 36 bussar och 250 personer Sverige. Bussarna är vitmålade, har röda kors och deras uppgift är framförallt att rädda skandinaviska fångar ur koncentrationslägren. Räddningsaktionen kommer så småningom att få namnet ”De vita bussarna”. Den blir också en av Sveriges mest kända humanitära hjälpaktioner under kriget. Den sker i svenska Röda korsets regi, men har stöd av Samlingsregeringen och hjälp från försvaret.
Vita bussarna på väg in till Malmö, 1945. Foto: K.W. Gullers.
Aktionen leds av Folke Bernadotte som är vice ordförande för Svenska Röda korset. Det är han som förhandlat med Heinrich Himmler, chef för SS och en av de ledande i det organiserade förtrycket och massmordet av judar. Himmler vet att undergången för det tyska riket är nära och vill rädda sitt eget skinn. Att godkänna aktionen för att rädda de skandinaviska koncentrationslägerfångarna kan vara ett sätt. Samtidigt betyder det att det är Himmler som avgör om räddningsaktionen ska lyckas eller inte.
”De vita bussarnas” färd går över Danmark, och ner mot Nordtyskland. Det är en farlig resa. Även om krigsslutet är nära, bombar fortfarande de allierade för fullt. Målet är koncentrationslägret Neuengamme utanför Hamburg. Där ska danska och norska koncentrationslägerfångar samlas för att få hjälp att komma hem. Där ska också Röda Korset personal få insyn i behandlingen av fångarna och hjälpa till med omhändertagandet. Problemet är att Neuengamme är fullt och inte kan fungera som samlingsplats för fångar från andra läger. Tyskarna kräver att svenskarna tar sina bussar och andra transporter och för bort flera tusen fångar till andra läger. Svenskarna går med på det. Den 27 till 29 mars transporteras 2 000 franska, ryska och polska fångar till Hannover och Braunschweig. I varje buss medföljde två SS-vakter. Många av de som körs iväg är sjuka, svaga och döende. I efterhand har det också visat sig att många dog under transporterna.
Hur många som räddas är omtvistat, liksom hur många av dem som är judar. Folke Bernadotte själv uppskattar antalet till 19 700 personer.
Aktionen får så småningom allt mer kritik. Röda Korset uppgift är att rädda människor med störst behov, oavsett nationalitet eller religion. Här var syftet att rädda danskar och norrmän, som ofta hade behandlats bättre än judar och östeuropéer. Hjälparens behov blir det som styr hjälpen.
