Raoul Wallenberg 1912–1947?

Farfar Gustaf har stor betydelse för Raoul Wallenberg. När han avlider 1937 får Raouls och farfaderns brevväxling och utbyte av tankar och idéer ett abrupt slut. Raoul tvingas nu att ta egna beslut.

Raoul Wallenberg förväntas börja arbeta inom bankvärlden, men vill hellre utbilda sig till arkitekt. Vetgirig och rastlös som han är ger han sig dock istället ut för att upptäcka världen. Wallenberg arbetar bland annat i Haifa i Israel där han träffar judiska familjer från hela världen som här hittat en fristad. Han blir djupt berörd över deras berättelser om systematisk förföljelse och pogromer.

När andra världskriget bryter ut 1939 är Wallenberg tillbaka i det neutrala Sverige. Han engagerar sig i hemvärnet men tar sedan anställning vid en handelsfirma inom import och export mellan Sverige och Ungern. Ägaren Koloman Lauer är en svensk-ungersk jude som på grund av antisemitiska lagar inte längre kan göra affärer med hemlandet. Han överlåter istället åt Wallenberg att bli verksamhetens ansikte utåt och snart är Raoul befordrad till handelsfirmans internationella chef.

Under krigsåren i Stockholm ser Raoul Wallenberg en kväll Leslie Howards film Pimpernel Smith, som anspelar på den klassiska franska äventyrsromanen Röda Nejlikan. Handlingen är förflyttad från revolutionens Frankrike till det samtida Europa och huvudpersonen räddar förföljda judar på flykt undan nazisterna. Filmen gör stort intryck på Raoul Wallenberg. För sin syster beskriver han att han också vill göra skillnad, att han önskar göra en insats för människor i nöd.

Sedan november 1940 är Ungern allierat med Tyskland. I anfallet mot Sovjetunionen 1941 strider Ungern vid Tysklands sida. I Ungern fanns sedan mellankrigstiden nationalism och antisemitism och landet införde ett flertal antijudiska lagar. Judiska män tvångskommenderades till arbetsläger. Ca 18 000 judar som inte kunde bevisa att de var medborgare deporterades och avrättades 1941, men Ungerns resterande judiska befolkning på omkring 800 000 judar levde ännu i början av 1944.

Läget förändrades i mars 1944 då Tyskland övertog makten i Ungern för att tillsammans med ungerska medhjälpare lösa ”judefrågan”. På mindre än två månader avgick ca 150 fullastade tåg med totalt 437 400 judar från Ungern till slutstationen Auschwitz–Birkenau. Officiellt deporterades judarna till arbetsläger men de ungerska ledarna och nazisterna visste att de skickades till en säker död.

Den ansvarige för organiseringen av deportationerna av judarna i Europa var SS-officeren Adolf Eichmann. Vid Wannseekonferensen 1942 fick han personligen ansvaret och han såg uppdraget i Ungern som en karriärmöjlighet. ”Den slutliga lösningen” genomfördes dock inte enbart av SS utan tillsammans med ungerska medhjälpare.

Adolf Eichmann kommer efter kriget att ses som en ondskans gåtfulla symbol. Karriärnazisten som blev en nitisk tjänsteman i massmordets groteska och kyliga logik.

Under 1944 börjar världen sakta inse vidden av den tyska utrotningspolitiken. Den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt skapar organisationen The War Refugee Board, WRB, för att rädda de judar som finns kvar i de ockuperade delarna av Europa. WRB vänder sig till Sverige för att få hjälp och genom Koloman Lauer, som är inflytelserik i den judiska församlingen i Stockholm, får Wallenberg uppdraget som särskild attaché vid den svenska legationen i Budapest.

Han reser utan en tydlig plan men med siktet inställt på att göra vad som än krävs, med de metoder som behövs, i krigskaosets Budapest. Med diplomatisk immunitet kan han röra sig fritt och han har amerikanska pengar som ska täcka kostnader för hyror, mat åt tusentals människor och mutor.

Wallenbergs uppdrag är att rädda så många judar som möjligt undan den nazistiska förintelsen. Ett svårt och farligt uppdrag och tiden är nu knapp.

När Wallenberg anländer till Budapest den 9 juli 1944 närmar sig Röda armén från öster. Tyskland vacklar men i samarbete med pilkorsrörelsen – ungerska nazister och antisemiter – intensifierar tyskarna deporteringen och mördandet av judar.

Det är en kapplöpning på liv och död och Wallenberg kastar sig in i uppdraget. För att ha en chans mot nazisternas effektivitet utökas legationen från 40 till 400 medarbetare. Många är judar som slipper bära den obligatoriska gula stjärnan.

Den svenska legationen delar ut skyddspass till judar så att de får ett provisoriskt medborgarskap i neutrala Sverige. Genom att muta och utpressa ungerska tjänstemän lyckas Wallenberg få tillstånd att tillverka fler och fler. Köerna av desperata judar ringlar långa utanför de neutrala legationerna.

Wallenberg skaffar fastigheter runt om i Budapest där judar kan söka tillflykt. De så kallade svenskhusen förklaras vara svenskt territorium och utgör ett bräckligt men tillfälligt fungerande skydd. Outtröttligt arrangerar Wallenberg möten med politiker och inflytelserika personer som något sätt kan vara till hjälp. Han är väl bekant med tyskarnas byråkrati och använder det skickligt för att manipulera systemet.

Hösten 1944 inser de flesta att kriget är på väg mot sitt slut. Den tyska armén är nu på reträtt, både på öst- och västfronten. De ungerska myndigheterna börjar få kalla fötter och avsätter den tyskvänliga delen av regeringen. Man ger order om att deportationerna av judar ska upphöra och Adolf Eichmann tvingas lämna Ungern.

Ett par månader av visst lugn inträder. Wallenberg och den svenska legationen hinner utfärda fler skyddspass och ge ytterligare skydd åt den judiska befolkningen.

Men den 15 oktober 1944 kommer bakslaget. Efter att tyskarna genomfört en statskupp kommer pilkorsarna till makten och en fanatisk ungersk antisemit blir premiärminister. Eichmann återvänder för att återuppta sitt uppdrag och tvingar nu folk att gå till fots till förintelselägren. Tusentals dör i dessa så kallade dödsmarscher och gång på gång ger sig

Wallenberg och hans medarbetare ut på vägarna för att dela ut mat och rädda dem de kan.

Pilkorsarna har ingen respekt för skyddspass eller diplomatisk immunitet och en våldsvåg sköljer över Budapest. Pilkorsare bryter sig in i svenskhusen, plundrar och mördar de judar som befinner sig där, släpar ut judiska patienter från sjukhus och avrättar dem på gatan.

Raoul Wallenberg kör till tågstationer och andra uppsamlingsplatser och beordrar officerare att släppa de judar som står med på hans listor. Listorna är ofta påhittade eller utökas på plats, allt i syfte att rädda så många judar som möjligt från att deporteras.

Det finns många vittnen till Wallenbergs insatser. Det berättas att han vid ett tillfälle fortsätter att sätta svenska skyddspass i händerna på de som deporteras med tåg, trots att han hotas av beväpnade pilkorsare. Han följer tåget ända till gränsen där han lyckas få alla passagerare under svenskt beskydd släppta.

Svenska legationen är hårt ansatt av pilkorsarna och på julafton 1944 totalförstörs legationens lokaler. Eichmann är mycket medveten om sin svenske antagonist och uttrycker att han vill låta skjuta ”judehunden” Raoul Wallenberg.

Trots att det är uppenbart att Tyskland kommer att förlora kriget fortsätter Eichmann sitt uppdrag. I december 1944 har Röda armén nått fram till Budapest. Pilkorsarnas ledare har flytt. Eichmann ger ändå en sista order om att de 60 000 judarna som har stängts in i Budapests getto ska utplånas.

Men de neutrala legationerna ger en gemensam varning till den tyske generalmajoren som är beordrad att utföra massakern: Om han utför dådet kommer han att bli hängd som krigsförbrytare. Han avbryter aktionen och de 60 000 judarna räddas.

I januari 1945 är den nazistiska terrorn över. För Sovjetunionen är Ungern ett fiendeland och det brutala kriget har gjort gränsen mellan fiendesoldater, medlöpare, vanliga civila och neutrala suddig. Ingen lever säkert.

Raoul Wallenbergs uppdrag i Budapest är över men han vill snarast komma i kontakt med sovjetiska myndigheter för att planera organisationen av återföreningar av judiska familjer och återuppbyggnaden av samhället. Den 17 januari 1945 ger sig Raoul Wallenberg av till det sovjetiska högkvarteret i ungerska Debrecen, eskorterad av den sovjetiska hemliga polisen.

Han återvänder aldrig. Raoul Wallenberg är endast 32 år gammal och får aldrig återse sin familj i Sverige.

Raoul Wallenbergs familj har sedan försvinnandet försökt få svar på sina frågor om hans öde, men utan resultat. Från ryskt håll hävdas att Raoul Wallenberg dog i Ljubljankafängelset i Moskva den 17 juli 1947, en uppgift som aldrig har bevisats och inte heller godtagits i Sverige.

De närmare omständigheterna kring den sista tiden i Raoul Wallenbergs liv är, och kommer troligen förbli, ett mysterium.

Det är omöjligt att uppskatta exakt hur många som räddades genom Raoul Wallenberg och hans medhjälpares insatser. Men det är obestridligt att det var tiotusentals. Många är de människor vars möte med Raoul Wallenberg avgjorde deras öde. De fick leva för att se hur världen åter reste sig efter kriget, och även se barn och barnbarn växa upp. Idag är de gamla och bland de sista i en generation med egna minnen från ett av de mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia.