Josef Stalin

Stalin föddes 1879 i staden Gori i Georgien, som son till en skomakare. Han hette egentligen Dzugasjvili – Stalin var hans revolutionära täcknamn. Vid 14 års ålder började han på teologiska seminariet i Tblisi för att studera till präst, men relegerades 1899. Därefter sysslade han med underjordisk politisk verksamhet ända fram till 1917, och arresterades och förvisades flera gånger.

Efter splittringen av Socialdemokratiska arbetarpartiet 1903 i mensjeviker och bolsjeviker anslöt han sig till Lenin och bolsjevikerna. Efter bolsjevikernas statskupp 1917 blev Stalin ledamot av den nya regeringen, i egenskap av folkkommissarie för nationalitetsfrågor.

1922 valdes Stalin till den nya posten som generalsekreterare i partiet, och genom den positionen, som från början framför allt varit administrativ, lyckades han skaffa sig alltmer makt och inflytande. Efter Lenins död 1924 utmanövrerade han alla konkurrenter om makten – framför allt Trotskij – och blev ensam ledare för partiet och landet. Stalinkulten började växa fram och genom stora utrensningar i partiet stärkte han sin makt alltmer.

Stalin lanserade 1929 den första femårsplanen, som skulle industrialisera landet, bland annat genom att använda fångarna i det snabbt växande lägersystemet som tvångsarbetskraft. Han inledde också tvångskollektiviseringen av jordbruket, vilket innebar att miljoner människor dödades och deporterades, och även ledde till massvält i delar av landet.

Efter mordet 1934 på Leningrads partichef Sergej Kirov satte Stalin igång nya utrensningar inom partiet och statsapparaten. Utrensningarna trappades upp under den stora terrorn 1936–1938 och drabbade alla skikt av befolkningen. Under knappt två år, 1937–1938, arresterades 1,6 miljoner människor, varav 700 000 avrättades och resten skickades till arbetsläger. Genom skådeprocesser (Moskvarättegångarna) gjorde Stalin sig av med en rad välkända och högt uppsatta personer inom kommunistpartiet, som dömdes som förrädare och avrättades. Vid slutet av 1938 hade Stalin gjort sig av med nästan hela bolsjevikernas gamla garde och skrämt landet till fullständig lydnad. 1940 lät han mörda Trotskij, som utvisats ur landet 1929 och levde i exil i Mexiko.

1939 ingick Stalin en icke-angreppspakt med Hitlertyskland, Molotov-Ribbentroppakten, som också innehöll ett hemligt tillägg där Stalin och Hitler delade upp centrala och östra Europa mellan sig. Trots ett flertal rapporter och varningar från underrättelsekällor, vägrade Stalin tro att Tyskland skulle anfalla Sovjetunionen och blev helt överrumplad när Hitler anföll den 22 juni 1941.

Under och strax efter kriget lät Stalin deportera hela folkgrupper (bland andra tjetjener och krimtatarer) till oländiga områden i Centralasien. De anklagades kollektivt för att vara säkerhetsrisker eller för påstått samarbete med tyskarna. Efter andra världskrigets slut satte Stalin upp kommunistiska lydregimer i de länder i Central- och Östeuropa som han tagit kontroll över.

Efter kriget satte Stalin igång flera antisemitiska kampanjer, bland annat kampanjen mot ”kosmopoliterna” 1949.

I mars 1953 drabbades Stalin av en hjärnblödning och dog efter några dagar. Hans balsamerade kropp placerades bredvid Lenins i mausoleet på Röda torget. På partikongressen 1956 höll Stalins efterträdare Chrusjtjov sitt hemliga tal, då han fördömde Stalins utrensningar inom partiet och personkulten kring honom. Stalins kropp flyttades 1961 från mausoleet och lades i en grav.