Vladimir Lenin

Lenin föddes 1870 i den ryska staden Simbirsk. Han hette egentligen Vladimir Uljanov – namnet Lenin var hans revolutionära täcknamn. Fadern var skolinspektör och Lenin växte upp i ett välbärgat medelklasshem. Hans äldre bror Aleksandr, som var medlem i den revolutionära organisationen Narodnaja Volja (Folkviljan) avrättades 1887, efter att ha varit delaktig i ett misslyckat mordförsök på tsar Alexander III.

Lenin påbörjade universitetsstudier i juridik, men blev som student alltmer intresserad av politik och involverad i revolutionär verksamhet. Han relegerades från universitet, men tog senare en juristexamen på distans. På grund av sin politiska verksamhet arresterades han 1895, satt ett år i fängelse och förvisades sedan till en by i Sibirien fram till 1900. I förvisningen gifte han sig med den revolutionära aktivisten Nadezjda Krupskaja.

När Lenin återvänt från förvisningen reste han utomlands, där han vistades i flera år. På Allryska socialdemokratiska arbetarpartiets kongress i London 1903 splittrades partiet i bolsjeviker (efter det ryska ordet för majoritet) och mensjeviker (efter det ryska ordet för minoritet), och Lenin blir ledare för bolsjevikerna, som i själva verket representerade en mindre del av partiet. Lenin ville ha ett centraliserat parti som leddes av en elit av yrkesrevolutionärer, medan mensjevikerna förespråkade en bred och öppen rörelse efter västeuropeiskt mönster och ville ta makten inom ett parlamentariskt system.

Lenin återvände till Ryssland i samband med att 1905 års revolution brutit ut, men lämnade landet igen 1908. Efter februarirevolutionen 1917, som ledde till tsarregimens sammanbrott och bildandet av Provisoriska regeringen, återvände Lenin till Ryssland och förespråkade en väpnad revolt mot regeringen.

I oktober 1917 tog bolsjevikerna under Lenins ledning makten genom en statskupp och störtade Provisoriska regeringen. Några veckor senare hölls fria val hålls till den nya konstituerande församlingen, som skulle utarbeta en ny författning. Bolsjevikerna fick bara en fjärdedel av rösterna, och när församlingen öppnade i januari 1918 upplöses den av Lenin.

Omedelbart efter statskuppen lät Lenin inrätta en säkerhetstjänst, Tjekan, som börjar rensa ut motståndare till bolsjevikerna. Från hösten 1918 blev utrensningarna alltmer systematiska, när Lenin inledde den röda terrorn, en skoningslös massterror mot alla grupper som han såg som politiska motståndare eller klassfiender. De spärrades in i koncentrationsläger eller avrättades.

I maj 1922 får Lenin sitt första slaganfall och hans hälsa försämras alltmer. Han blir gradvis tvungen att dra sig tillbaka från sin ledande roll. I januari 1924 får han ett fjärde slaganfall och avlider. Hans kropp balsameras och placeras i ett mausoleum på Röda torget.