Komsomol – för en ny generation kommunister

I hörnet av gatorna ulitsa Marosejka och Lubjanskij proezd, inte långt från säkerhetstjänstens högkvarter vid Lubjanka, ligger en stor byggnad som från 1935 var säte för det sovjetiska kommunistpartiets ungdomsförbund Komsomol.

Komsomol skapades redan 1918 för att ge den unga generationen den rätta politiska fostran. De unga skulle lära sig att bygga det nya samhället och anamma den nya kollektiva livsstilen. Under Stalin blev Komsomol på riktigt en massrörelse med allt större betydelse i samhället. När den stora terrorn 1937–1938 slog till mot partiapparaten drabbades förstås även Komsomol. De högsta ledarna för organisationen greps och avrättades, men organisationens betydelse minskade inte.

Komsomol hade ett mycket begränsat inflytande över partiets politik, men fungerade som ett propagandaverktyg för regimen och spelade en viktig roll för den kollektiva samhällsfostran och för att lära ut partiets värderingar och aktuella linje till ungdomen. En annan viktig uppgift var att träna framtida politiska ledare i partiet. Komsomol fungerade också som ett slags rörlig reserv av arbetskraft och politiska aktivister, som i partiets tjänst snabbt kunde skickas till platser där behov fanns. Många Komsomolmedlemmar deltog till exempel i genomförandet av tvångskollektiviseringen av jordbruket på 1930-talet eller arbetade vid de stora byggprojekten över hela Sovjetunionen.

Komsomol fanns representerat på alla skolor, universitet och arbetsplatser i landet, och utövade ett stort inflytande över medlemmarnas liv. En ung kommunists hela levnadssätt förväntades stå i samklang med partiets värderingar, och det ingick också en plikt att övervaka att andra följde partidoktrinen.

Medlemskap i Komsomol var i teorin frivilligt men i stort sett nödvändigt för att komma in på högre utbildningar, och många arbeten var bara öppna för eller gav företräde åt medlemmar. Aktiva medlemmar i Komsomol fick dessutom olika privilegier och hade företräde vid befordran. En karriär inom Komsomol var nästan alltid en garant för en bra position inom det framtida yrkeslivet.

Men de sovjetiska barnens samhällsfostran började inte i Komsomol utan inleddes redan i andra organisationer kopplade till kommunistpartiet. Under första skolåret gick barnen med i organisationen Oktoberbarnen (uppkallad efter ”Den stora socialistiska oktoberrevolutionen 1917”). När de var några år äldre antogs de i Pionjärerna, som liksom Komsomol skulle se till att barnen tog till sig de sovjetiska värderingarna och partidisciplinen.

Trots att Pionjärerna omfattade nästan alla barn var de tvungna att väljas in i organisationen, och i första omgången valdes de barn in som var duktiga i skolan och ansågs ha ett gott uppförande. Efter en rekommendation från sin pionjärgrupp kunde man sedan antas i Komsomol, som var öppet för ungdomar i åldern 14–28 år. Ungdomar som hade fel social bakgrund genom att vara barn till ”klassfiender”, som kulaker, borgare eller adelsmän, nekades ofta inträde eller kunde uteslutas ur organisationen om deras bakgrund avslöjades.

På 1970-talet var Komsomol som störst och hade då tiotals miljoner medlemmar. Organisationen existerade ända fram till 1991 då den upplöstes i samband med Sovjetunionens sammanbrott. Senare har kommunistpartierna i Ryssland och andra postovjetiska länder grundat ungdomsorganisationer som de kallar för Komsomol, men som naturligtvis inte alls har den ställning i samhället som den tidigare sovjetiska organisationen hade.

Alldeles bredvid den stora Komsomolbyggnaden på Marosejkagatan 5 ligger en liten kyrka, Nikolaus Undergörarens kyrka, som från 1930-talet också användes av Komsomol, först som lagerlokal och senare som kontor. Byggnaden återlämnades till ryska ortodoxa kyrkan i början av 1990-talet och används idag åter som kyrka.