Lubjanka – terrorns labyrint

Den sovjetiska säkerhetstjänsten var under sina olika namn (Tjekan, NKVD, KGB m fl) en central del av det sovjetiska terrormaskineriet. Säkerhetstjänsten inrättades strax efter bolsjevikernas maktövertagande, och utvecklades snabbt till en gigantisk organisation som fanns närvarande i alla delar av samhället.

Mitt i centrala Moskva ligger Lubjankatorget, dominerat av en massiv ockrafärgad byggnad. Här har den ökända säkerhetstjänsten haft sitt högkvarter ända sedan 1919, och under många år även sitt centrala rannsakningsfängelse. Det stora huset vid torget kallas i folkmun ”Lubjanka” – ett namn som under många decennier kom att symbolisera terror och skräck.

Men det var inte bara det stora huset vid torget som var en del av det sovjetiska terrormaskineriet. Redan på 1920-talet hade det mitt i Moskvas centrum, i omgivningarna kring Lubjankatorget, skapats en hel labyrint av byggnader som tagits över av säkerhetsorganens olika avdelningar. Labyrinten bredde ut sig åt alla håll och växte i takt med att de olika delarna av säkerhetstjänsten växte. Flera kvarter norr om torget upptogs av säkerhetstjänstens olika inrättningar. Här hade de sina kontor, förhörslokaler, fängelser och platser för avrättningar och hantering av kropparna. Men kvarteren runt Lubjanka rymde även bostäder, hotell, affärer, fritids- och sportklubbar och annat som behövdes för den ständigt växande personalstyrkan. Inte ens idag vet vi vad alla dessa byggnader har använts till.

Vi kan titta lite närmare på några av alla de byggnader som under olika tider varit en del av säkerhetsorganen. Vi börjar vid torget och går sedan norrut längs gatan Bolsjaja Lubjanka (som 1926–1991 hette Dzerzjinskijgatan). En gång i tiden fanns det inte ett hus längs gatan som inte hade kopplingar till säkerhetstjänsten.

Det stora huset vid Lubjankatorget är säkerhetstjänstens mest kända och ökända byggnad. Den sovjetiska säkerhetstjänsten bytte namn många gånger men högkvarteret låg nästan hela tiden här, och idag tillhör byggnaden den nuvarande ryska säkerhetstjänsten FSB.

När den nya bolsjevikregeringen 1918 flyttade från Petrograd till Moskva följde den nya säkerhetstjänsten med. Den tog snart över den sekelskiftesbyggnad som låg vid Lubjankatorget, mellan gatorna Bolsjaja och Malaja Lubjanka (Stora och Lilla Lubjanka), och som tidigare inrymt försäkringsbolaget Rossija. Redan på 1920-talet inrättades här kontor för säkerhetstjänstens personal och lokaler för de nattliga förhören. På innergården låg ett hotell, som lätt kunde omvandlades till fängelse, helt avskärmat från den omgivande staden. Detta Lubjankas inre fängelse kom att användas ända in på 1960-talet. Här har många kända personer internerats, förhörts och plågats – en av dem var den svenska diplomaten Raoul Wallenberg.

I takt med att säkerhetstjänsten växte byggdes det stora huset vid torget ut för att få plats med alla nya medarbetare. Man byggde på extra våningar och byggde även till med nya byggnader, tills huset upptog ett helt slutet kvarter. I början av 1980-talet byggdes den enhetliga fasad mot Lubjankatorget som vi ser idag. På den gräskulle som man fortfarande kan se framför huset restes 1958 en enorm staty av den första säkerhetstjänsten, Tjekans, ledare Feliks Dzerzjinskij, och under åren 1926–1990 var torget omdöpt till Dzerzjinskijtorget. Statyn monterades ner 1991, strax efter den misslyckade augustikuppen, och placerades på ”kyrkogården för fallna monument”.

I hörnet av Bolsjaja Lubjanka och Kuznetskij most ligger en stor och massiv grå byggnad, som uppfördes på 1980-talet för KGB:s ledning, och där den nuvarande ryska säkerhetstjänsten FSB:s ledning sitter idag. På denna adress, Kuznetskij most 24, låg tidigare ett äldre hus, i vars bottenvåning säkerhetstjänsten NKVD (och senare KGB) hade sin ”mottagning” bakom en liten lucka i väggen.

Under den värsta terrorn sträckte sig här en lång kö, där anhöriga stod i timtal med förhoppningen att få upplysningar om sina försvunna eller arresterade familjemedlemmar. Här kunde också pengar lämnas över till dem som satt i Lubjankas inre fängelse.

Köandet vid luckan på Kuznetskij most var bara första steget i de anhörigas plågsamma vandring mellan de olika fängelserna i Moskva. När någon arresterats talade man inte om för de anhöriga i vilket fängelse den arresterade förvarades under rannsakningen. De anhöriga fick själva gå runt bland Moskvas fängelser och köa vid upplysningsluckorna, för att försöka få information eller överlämna pengar och paket.

Om pengarna togs emot visste de anhöriga att fången satt inspärrad i just det fängelset och fortfarande var vid liv. Om inte, fick man gå vidare till nästa fängelse och köa. Ett av de svar den anhörige kunde få i luckan på Kuznetskij most var: ”Vänd er till Militärkollegiets upplysning”.

I hörnet av Bolsjaja Lubjanka och Furkasovskij pereulok ligger en stor byggnad som består av två delar förenade av ett fyrkantigt torn. Huset byggdes 1928–1929 i konstruktivistisk stil och var då Moskvas högsta byggnad.

Detta imponerande hus uppfördes ursprungligen för sportföreningen Dinamo, som hade skapats av säkerhetstjänstens ledare Dzerzjinskij 1923. Men ganska snart togs Dinamos byggnad över av säkerhetstjänsten för att användas först som personalbostäder och sedan som kontorslokaler för den snabbt växande personalstyrkan.

I bottenvåningen på huvudbyggnaden, den monumentala delen med massiva dubbelkolonner som vetter mot Bolsjaja Lubjanka, låg den berömda och välsorterade matvaruaffären Gastronom № 40, där säkerhetstjänstens personal kunde hämta ut sina specialransoner av livsmedel. I huset fanns också en biograf och konsertsal som användes som säkerhetstjänstens personalklubb.

Idag är det den ryska säkerhetstjänsten FSB som håller till i byggnaden. I bottenvåningen, i Gastronoms gamla lokaler, ligger nu en annan matvaruaffär.

På denna adress ligger ett palats i barockstil som stark kontrasterar mot intilliggande byggnader. När bolsjevikregimen tog makten hade ett försäkringsbolag sitt kontor här, men i början av 1920-talet flyttade säkerhetstjänsten, Tjekans, Moskva-avdelning in i huset.

Man tog så småningom även över byggnaderna som vetter mot parallellgatan Malaja Lubjanka, och lokalerna kom då att sträcka sig över ett helt kvarter. I källaren hade man under många år sitt fruktade rannsakningsfängelse.

Byggnaderna användes under hela Sovjetperioden av olika avdelningar inom säkerhetsorganen, och under 1990-talet fanns här bland annat delar av KGB:s arkiv.

I ett trevåningshus i hörnet av Bolsjaja Lubjanka och Varsonofjevskij-gränden, som tidigare hade varit kontor för ett försäkringsbolag, hade Tjekan sitt högkvarter under åren 1918–1919, innan det flyttades till den stora byggnaden vid Lubjankatorget.

På den del av huset som vetter mot Bolsjaja Lubjanka sitter en minnesplakett över Tjekans förste ledare Dzerzjinskij, som hade sitt kontor här. I källaren till byggnaden hade Tjekan också sitt rannsakningsfängelse, och när de flyttade sitt högkvarter till Lubjankatorget, fortsatte fängelset att användes som en filial till huvudbyggnadens fängelse.

I byggnaden på Bolsjaja Lubjanka 11 låg under åren 1937–1947 ”Laboratorium X”, säkerhetstjänstens toxikologiska laboratorium som leddes av biologen och biokemisten Grigorij Majranovskij, och där man experimenterade med dödliga gifter på personer som dömts till döden.

I anslutning till byggnaden på Bolsjaja Lubjanka 11, i Varsonofjevskij-gränden 7-9, låg Tjekans tranportcentral och garage. Här inrättade man i källarna speciella rum för avrättningar och för hantering av de avrättades kroppar.

Platsen började snart i folkmun att kallas för ”arkebuseringsgaraget”. Man tror att sammanlagt mellan tio och femton tusen människor arkebuserades här, och att avrättningarna pågick till en bit in på 1940-talet. 1946 fylldes de underjordiska lokalerna igen på order av den dåvarande säkerhetstjänsten NKVD.

Både byggnaden på Bolsjaja Lubjanka och garagen på Varsanofjevskij-gränden tillhör fortfarande säkerhetstjänsten, som numera heter FSB, och detsamma gäller många av de kringliggande byggnaderna.

I huset snett tvärsöver gatan, nr 18, låg mellan åren 1919 och 1923 Moskvas revolutionstribunal. Revolutionstribunalerna skapades mycket snart efter bolsjevikernas statskupp i oktober 1917. De var ett slags specialdomstolar som arbetade i nära samarbete med bolsjevikernas nyinrättade säkerhetstjänst, Tjekan.

Tribunalernas uppgift var att ”bekämpa kontrarevolutionära krafter och försvara revolutionen”, det vill säga att bekämpa alla som den nya bolsjevikregimen såg som sina fiender. Revolutionstribunalerna inrättades i alla större städer och ersatte tsartidens domstolar, men domarna behövde inte ha någon utbildning och behövde inte heller följa de gamla lagarna.

Liksom i fallet med Tjekan satte revolutionstribunalerna själva gränserna för sina befogenheter och kunde utdöma vilka straff de ville för de personer och grupper de ansåg vara fiender till bolsjevikerna. Dödstraffet, som avskaffats i samband med oktoberkuppen 1917, återinfördes i juni 1918. Då kunde tribunalerna även utdöma dödsstraff, vilket de också gjorde i stor utsträckning. (Men redan innan dess avrättade Tjekan politiska motståndare utan någon som helst domstolsprocess.)

1923 avskaffades revolutionstribunalerna, i samband med att man istället inrättade guvernementsdomstolar i landet.