Tupolev-sjarasjkan – flygkonstruktörernas Gulag

I östra delen av Moskva, inte långt från det beryktade Lefortovo-fängelset, ligger en byggnad som under några år inrymde ett betydligt mindre känt fängelse, en så kallad sjarasjka för fängslade vetenskapsmän och specialister. Just den här kom att kallas Tupolev-sjarasjkan. 

Andrej Tupolev (1888–1972) var en av pionjärerna inom den sovjetiska flygindustrin och en av de ledande flygplanskonstruktörerna på TsAGI, Centrala Aero- och Hydrodynamiska Institutet, i Moskva. Han konstruerade under sin livstid över hundra flygplanstyper, både civila och militära.  I den stora byggnaden i hörnet av ulitsa Radio och Tupolevskaja naberezjnaja, låg TsAGI:s konstruktionsavdelning där Tupolev arbetade under många år.

År 1937 svepte terrorn fram även över flygindustrin, och Tupolev och ett stort antal kollegor arresterades på fabricerade anklagelser. Tre år senare dömdes Tupolev av Högsta domstolens militärkollegium för att ha lett en antisovjetisk organisation inom flygplansindustrin, genomfört sabotage för att försvaga Sovjetunionens försvar, och för att vara spion åt den franska underrättelsetjänsten. Straffet som utdömdes var 15 års arbetsläger.

Men Tupolev skickades aldrig till något arbetsläger. Redan 1938, innan han ens hade dömts, flyttades han från rannsakningsfängelset till en sjarasjka i en by utanför Moskva, där ett antal fängslade kollegor redan arbetade. Här fortsatte Tupolev under säkerhetstjänsten NKVD:s kontroll att konstruera flygplan. Sjaraskan växte snabbt och behövde snart större och bättre lokaler, och man flyttade den därför till centrala Moskva – till just den byggnad där Tupolev arbetat innan sin arrestering.

Man gjorde helt enkelt om en del av byggnaden till ett fängelse och placerade de fängslade specialisterna på sin gamla arbetsplats, där de fortsatte med sitt tidigare arbete. I sjarasjkan fick de nu både arbeta och bo, isolerade från omvärlden och sina familjer. De enda tillfällen då de fick vara utomhus var när de vistades i ”apburen”, ett gallerförsett rastningsutrymme på byggnadens tak. Men liksom fångarna på andra sjarasjkor, levde de ett priviligierat liv i jämförelse med umbärandena i vanliga arbetsläger. De slapp misshandel och tungt kroppsarbete, fick tillräckligt med mat och kunde läsa tidningar och beställa böcker från biblioteket.

I sjaraskjan arbetade även fria specialister, som paradoxalt nog i de flesta fall var underställda de fängslade ”folkfienderna”. Men högst upp i ledningen satt förstås säkerhetstjänstens personal, som ofta helt saknade tekniskt kunnande.

Eftersom sjarasjkans behov av specialister hela tiden ökade, fick Tupolev och hans kollegor i uppdrag av säkerhetstjänsten NKVD att sätta ihop en lista med namn på fler sovjetiska flygplanskonstruktörer. De hamnade därmed i ett svårt dilemma, eftersom de inte visste vilka som redan var arresterade. De konstruktörer och ingenjörer som redan befann sig i arbetsläger kunde de ju rädda livet på genom att se till att de förflyttades till sjarasjkan, men om de råkade skriva upp någon som fortfarande var fri så riskerade de att den personen arresterades.

När kriget bröt ut 1941 beslöts att sjarasjkan skulle evakueras österut till staden Omsk i Sibirien, och en del av fångarna, däribland Tupolev, frigavs. Men Tupolev skickades förstås ändå till Omsk, där han fortsatte sitt arbete på sjarasjkan, även om han nu längre inte var fånge.

1944 stängdes sjarasjkan i Omsk och verksamheten flyttades tillbaka till Moskva, till samma byggnad som tidigare. Den var nu inte längre ett fängelse, och Tupolev fortsatte efter återkomsten att arbeta som flygplanskonstruktör på sin gamla arbetsplats. Först 1955, två år efter Stalins död, blev Tupolev officiellt rehabiliterad och helt rentvådd från de påstådda brotten.

På den byggnad som inrymde Tupolev-sjarasjkan finns idag två minnestavlor – en äldre på hörnet av byggnaden och en nyare inne på gården. Bägge tavlorna talar om att i denna byggnad arbetade flygplanskonstruktören och den trefaldige mottagaren av utmärkelsen Det socialistiska arbetets hjälte, Andrej Nikolajevitj Tupolev. Men ingen av dem nämner att under några år var han tillsammans med många andra inlåst här som fånge och berövad alla rättigheter.