Antimuslimsk rasism

Begreppet antimuslimsk rasism används för att beskriva fördomsfulla och fientliga attityder, föreställningar och handlingar mot personer som är eller antas vara muslimer. Begreppet används ofta synonymt med islamofobi. Antimuslimsk rasism leder till att drabbade behandlas sämre, diskrimineras eller till och med utsätts för hat, hot och våld. Antimuslimsk rasism bygger på stereotypt negativa föreställningar om islam och muslimer. Både Brå (Brottsförebyggande rådet) och DO (Diskrimineringsombudsmannen) publicerar regelbundet rapporter som pekar på att denna form av rasism är ett betydande och växande problem i samhället. Studier visar att muslimer och andra religiösa minoriteter kan vara extra utsatta i skolan.

Inom forskningen finns olika definitioner av begreppet islamofobi. En forskare som ofta citeras är den amerikanska statsvetaren Erik Bleich. Han beskriver islamofobi som ”urskillningslösa negativa attityder och känslor riktade mot islam och muslimer.” En mer utförlig definition har föreslagits av de brittiska kriminologerna Imran Awad och Irene Zempi. De definierar islamofobi som ”olika former av rädsla, fördomar eller hat som tar sig uttryck i intolerans, provokationer eller fientlighet gentemot muslimer, och ibland mot icke-muslimer, och som kan resultera i trakasserier, övergrepp, hets eller hot.”

I Nationalencyklopedin definieras begreppet både som ”fördomar om och aversion mot islam och muslimer” och som ” handlingar och bruk som angriper, exkluderar eller diskriminerar människor på grund av att de är eller antas vara muslimer och associeras till islam.” I regeringens åtgärdsprogram mot islamofobi definieras det som ”ideologier, uppfattningar eller värderingar som ger uttryck för fientlighet mot muslimer.”

Islamofobi används alltså såväl om fördomar om islam, som om ideologier och handlingar som syftar till att marginalisera eller till och med skada muslimer. Att vara kritisk till islam är inte samma sak som islamofobi. Fördomar eller attityder som bidrar till att människor behandlas sämre just för att de är, eller uppfattas vara, muslimer definieras som islamofobi.

För att beskriva den rasism som specifikt riktar sig mot muslimer har islamofobi länge varit ett etablerat begrepp, både internationellt och i Sverige. I regeringens åtgärdsprogram mot islamofobi som gällde 2022–2024 definieras det som ”ideologier, uppfattningar eller värderingar som ger uttryck för fientlighet mot muslimer.” I Nationalencyklopedin definieras begreppet både som ”fördomar om och aversion mot islam och muslimer” och som ”handlingar och bruk som angriper, exkluderar eller diskriminerar människor på grund av att de är eller antas vara muslimer och associeras till islam.”

Inom forskningen finns olika definitioner av begreppet islamofobi. En forskare som ofta citeras är den amerikanska statsvetaren Erik Bleich. Han beskriver islamofobi som ”urskillningslösa negativa attityder och känslor riktade mot islam och muslimer.”

En mer utförlig definition har föreslagits av de brittiska kriminologerna Imran Awad och Irene Zempi. De definierar islamofobi som ”olika former av rädsla, fördomar eller hat som tar sig uttryck i intolerans, provokationer eller fientlighet gentemot muslimer, och ibland mot icke-muslimer, och som kan resultera i trakasserier, övergrepp, hets eller hot.”

Det har funnits kritik mot att använda begreppet islamofobi eftersom vissa anser att ordet är missvisande. Dels för att det inte handlar om fobi i medicinsk bemärkelse, dels för att det riktar uppmärksamheten på det mer abstrakta ”islam” än på dem som drabbas. Att tala om problemet som en fobi kan också uppfattas som att det enbart rör sig om attityder hos enskilda personer. Det riskerar att osynliggöra hur islamofobi också kan ta form som idéer eller ideologier som delas av mindre eller större grupper som har konsekvenser för hela samhället.

Både islamofobi och antimuslimsk rasism används i olika sammanhang. Här och i regeringens nationella plan mot rasism från 2024 används begreppet antimuslimsk rasism. Det har blivit alltmer vanligt och beskriver samma sak som islamofobi. I regeringens handlingsplan definieras antimuslimsk rasism ”som en form av rasism som riktas mot muslimer och människor som uppfattas vara muslimer, t.ex. genom sin klädsel eller sitt namn.”

Att vara kritisk till uttryck för religionen islam är inte samma sak som islamofobi eller antimuslimsk rasism.

Antimuslimsk rasism kan se ut på olika sätt. Det uttrycks som hat, diskriminering eller våld. I Sverige är den vanligaste formen av antimuslimsk rasism den som förekommer i vardagliga situationer. Studier visar att till exempel kvinnor som bär sjal kan få kommentarer om det på bussen eller i köpcentret. Det kan också handla om blickar, svordomar, viskningar, nedvärderande skämt eller att någon spottar framför en just på grund av att man är eller uppfattas vara muslim. Återkommande kränkningar som drabbade personer behöver förhålla sig till i sin vardag kallas ibland vardagsrasism.

Rapporter från Diskrimineringsombudsmannen (DO) visar att personer som uppfattas som muslimer kan diskrimineras på flera områden i det svenska samhället, exempelvis i möten med socialtjänsten liksom i svenska rättsprocesser. DO pekar också på att personer som har muslimska eller arabiskklingande namn har sämre chanser än personer med svenskklingande namn att bli kallade till en anställningsintervju. Liknande diskrimineringsmönster framträder i studier av hur personer som uppfattas som muslimer kan diskrimineras på bostadsmarknaden. Det kan i dessa fall ibland vara svårt att avgöra om det rör sig om diskriminering som har samband med religiös tillhörighet eller någon annan diskrimineringsgrund, som till exempel nationell eller etnisk tillhörighet.

Det är främst personer som är eller uppfattas vara muslimer som drabbas av antimuslimsk rasism. Mest utsatta är de som bär kläder eller symboler som gör att de lätt identifieras som muslimer. Det är också vanligt att lokaler och byggnader vandaliseras, exempelvis moskéer.

Personer som identifierar sig som muslimer av till exempel kulturella skäl men som inte praktiserar religionen islam, eller kanske bara har rötter i Mellanöstern, kan också drabbas på grund av att andra personer tillskriver dem uppfattningar och värderingar som de i sin tur förknippar med islam. Det viktiga för att till exempel avgöra om något ska klassas som ett islamofobiskt eller antimuslimskt hatbrott är förövarens motiv till brottet, inte brottsoffrets faktiska religion eller identitet.

Även personer som inte är muslimer, men uppfattas som muslimer, kan alltså drabbas av antimuslimsk rasism. Det kan röra sig om personer som arbetar med frågor som rör islam, som exempelvis en journalist som skrivit om islam eller en fastighetsägare som hyr ut en lokal till en muslimsk församling. Detta för att individer eller grupper kan vilja skrämma eller skada personer som de upplever hjälper muslimer eller inte tar avstånd från islam.

Ända sedan islam uppstod har muslimer och kristna skapat nidbilder av varandra, men även kunnat leva tillsammans och samarbeta. Negativa föreställningar om islam och muslimer växte fram i bland annat kristna länder efter att islam expanderade från 600-talet och konflikter och krig uppstod mellan muslimska och kristna riken. Den rasism som drabbar muslimer idag är till viss del en fortsättning på dessa historiska föreställningar.

Från sent 600-tal och 1000 år framåt utkämpades flera krig mellan muslimska och kristna riken och muslimer erövrade eller belägrade områden i Europa. I religiösa skrifter och ibland också i statspolitiken i Sverige från 1500-talet och framåt märks det att islam och muslimer beskrevs som ett hot. Men i takt med att det militära hotet minskade började man se på muslimsk kultur på ett mer romantiserat och exotiskt sätt, från 1700-talet och en bit in på 1900-talet.

1997 publicerade den brittiska tankesmedjan Runnymede Trust rapporten Islamophobia – a challenge for us all som bidrog till att begreppet islamofobi fick större spridning. Den uppmärksammade att stereotypt negativa attityder om islam och muslimer var starka i Europa.

Antimuslimska attityder har ökat på flera håll i världen efter dramatiska händelser, som exempelvis efter att den iranske ledaren Ayatolla Khomeinis uppmanade muslimer att döda författaren Salman Rushdie 1989. Även efter de terrorattentat som legitimerats utifrån olika tolkningar av islam, där den kanske mest betydelsefulla händelsen är terrorattackerna mot Twin Towers i New York den 11 september 2001.

Berättelser om utsatthet: en analys av diskriminering som har samband med flera diskrimineringsgrunder (2023) | DO

Islamofobiska hatbrott (2021) | Brå

Forskning om diskriminering av muslimer i Sverige. En översikt av forskning publicerad vid universitet och högskolor i Sverige sedan år 2003. (2015) | DO

Islamofobi - en studie av begreppet, ungdomars attityder och unga muslimers utsatthet (2006) | Forum för levande historia

Åtgärdsprogram mot islamofobi (2022–2024) | Regeringskansliet