Att förebygga och motverka antisvart rasism

Stödmaterialet är tänkt att användas i ett kollegialt lärande. Tanken är att hela personalgruppen ska arbeta tillsammans. Det kan till exempel användas i samband med ett APT, planeringsdag eller liknande där det finns utrymme för gemensam reflektion och diskussion. Ni avgör själva hur ni bäst lägger upp arbetet, till exempel om ni vill utse en person som leder er genom upplägget eller låter olika personer leda olika moment.

Genom samtal och reflektion, och med hjälp av den fakta som finns i materialet, är syftet att öka er samsyn kring vad som krävs för ett förebyggande och motverkande arbete på er skola. Stödmaterialet består av tre olika moment som hänger ihop och bygger på varandra.

I en personalgrupp kan kunskapsnivån vara väldigt olika. Därför finns två faktatexter i stödmaterialet som ger en gemensam faktagrund att stå på. Den ena beskriver vad antisvart rasism är, hur det uttrycks och vem som drabbas. Den andra texten ger en introduktion till afrosvenskar i Sverige.

Texten om antisvart rasism är framtagen av Forum för levande historia och faktagranskad av Anna Adeniji, filosofie doktor i genusvetenskap och utbildare inom antidiskriminering, rasism och jämlikhet.

Texten om afrosvenskar och afrosvensk historia är skriven av Anna Adeniji och bearbetad av Forum för levande historia.

I det andra momentet hittar ni fyra filmer som ger er konkreta exempel på hur antisvart rasism kan uttryckas. Till varje film finns reflektionsfrågor att diskutera tillsammans. Filmerna bygger på verkliga händelser men har i vissa fall bearbetats för att främja diskussion. Utgångspunkten är att rasism uttrycks både i form av diskriminering, hot och våld men också i mer vardagliga situationer. Rasism förekommer både på strukturell och individuell nivå.

I det tredje momentet finns förslag på hur ni kan arbeta med att förebygga och motverka antisvart rasism, genom bland annat kollegialt utbyte, systematiskt kvalitetsarbete och digitala kurser. Ni får även här möjlighet att diskutera vad ni redan gör och vad som behöver förbättras.

Kunskapshöjande arbete behöver rimliga förutsättningar. Om ni ska diskutera texterna i första momentet på till exempel ett APT-möte kan det vara bra att avsätta tid för att hinna läsa texterna i förväg. På mötet bör alla ges möjlighet att lyfta följdfrågor eller om det finns något i texterna som ni behöver ta reda på mer om. Har ni gott om tid kan ni dela in personalen i mindre grupper som läser texterna tillsammans. Varje grupp får sedan lyfta vad de tycker är extra intressant, vad de vill veta mer om, vad de tycker är problematiskt och så vidare.

Efter första momentet har ni en gemensam kunskapsgrund, vilket höjer nivån på det reflekterande samtalet om diskussionsfilmerna i stödmaterialets andra moment. När ni samtalar om filmerna är det viktigt att personalen är väl införstådda med att filmerna bygger på verkliga händelser men att innehållet och karaktärerna, speciellt skolpersonalen, har bearbetats för att främja diskussionen om hur ni kan tänka och agera. Personalens agerande i filmerna är inte nödvändigtvis ”rätt” utan ni bör diskutera er fram till hur situationen bäst kan hanteras. Ni kan antingen välja att alla jobbar med varsin film eller att olika grupper jobbar med olika filmer. Ni anpassar er redovisning av diskussionerna utifrån det. Huvudsaken är att ni tillsammans tar er an ämnet.

I det tredje momentet, när ni ska arbeta vidare, behöver ni utgå från ert eget sammanhang. Vad gör ni redan som fungerar väl och vad kan förbättras? Vi har valt att inte ge utförliga förklaringar på hur ett systematiskt kvalitetsarbete kan se ut. Vi länkar till olika resurser som kan vara hjälpsamma för er beroende på hur ni väljer att gå vidare. Vi hoppas att texterna, filmerna och reflektionsfrågorna ska bidra till mer medvetna val kring hur ni som kollektiv kan jobba vidare.

Även om du är van och har erfarenhet av att leda samtal eller reflektera över ämnen som antisvart rasism kan det vara bra att påminna sig om det alltid finns en risk för att rasism kan komma till uttryck just i samtalet om det. Beroende på hur ni har det i just er personalgrupp är det en god idé att innan ni sätter i gång påminna om vilka samtalsregler som ska gälla. Detta eftersom vi inte alltid vet hur andra i rummet definierar sig. Försök ha en öppen och nyfiken kultur i samtalen. Tänk på att vara konstruktiva och jobba framåtsyftande tillsammans.

När ni arbetar med stödmaterialet är det viktigt att komma ihåg att rasism kan uttryckas på olika sätt och nivåer, såväl individuellt som strukturellt, och att rasism omfattar föreställningar och handlingar som både kan vara medvetna och omedvetna.

Rasism är ett begrepp som har haft olika betydelser i olika tider. Även idag betyder det olika saker för olika människor och begreppet används på olika sätt. Vanligt förekommande uppfattningar är att rasism handlar om ojämlikhet och intolerans, diskriminering eller våld mot olika grupper på grund av etnicitet, hudfärg, kultur eller religion. Vissa definitioner av rasism lägger stor vikt vid individen och dess handlingar, andra har mer fokus på institutioners och strukturers roll i hur rasismen tar sig uttryck i samhället.

I det här stödmaterialet utgår vi ifrån en bred förståelse av rasism. Det betyder att vi inkluderar uttryck för rasism både på individ- och samhällsnivå. Vi berör också frågor om begränsande normer och fördomar som kan leda till eller leder till ojämlik behandling. Vi synliggör också en bred palett av uttryck kopplade till rasism där allt från rasistisk mobbing till vardagsrasism och stereotypa fördomar ingår. Sådana handlingar kan vara både medvetna och omedvetna.
Strukturell rasism innebär att rasism finns som en del av samhällets strukturer. Det innebär att individer ges olika rättigheter, möjligheter, makt och inflytande på grund av andras medvetna eller omedvetna föreställningar om deras grupptillhörighet. Ett strukturellt perspektiv innebär också att enskilda uttryck för rasism, som exempelvis hatbrott, även förstås som knutna till ett större sammanhang.

Vår utgångspunkt för materialet har varit att skolan har ett uppdrag att aktivt motverka rasism. Detta eftersom skolan ska vara en miljö som återspeglar och sprider demokratiska värderingar, där alla känner sig inkluderade och trygga. Det viktiga är alltså att arbeta för att säkerställa att alla i skolan bemöts och behandlas likvärdigt och bra och inte drabbas negativt oavsett vilka de är eller antas vara. För detta krävs att vi lär oss att känna igen och identifiera rasism i alla dess former och uttryck. I materialet kommer ni därför få diskutera och arbeta med situationer där allt från medvetna handlingar till mer vardagliga och omedvetna former av rasism kommer till uttryck.

Skolan ska vara en trygg plats att vistas på. Arbetsmiljön ska präglas av studiero, likabehandling och vara fri från rasism och kränkningar. I det här stödmaterialet får ni diskutera situationer som synliggör olika former och uttryck för rasism, både på individ- och samhällsnivå. Det handlar om allt från begränsande normer och vardagsrasism till rasistisk mobbning, hot och hat mot enskilda och grupper. Flera av de situationer som skildras i stödmaterialet faller inom skollagens och diskrimineringslagens förbud mot kränkande behandling och trakasserier. Vissa faller också inom brottsbalkens bestämmelser om sådant som exempelvis misshandel, hot, ofredande och hets mot folkgrupp. Flera av handlingarna kan också grundas i ett hatbrottsmotiv.

När ni som verkar i skolan möter uttryck för rasism som står i strid med gällande lagstiftning är det viktigt att känna till hur sådana ärenden ska hanteras. Det är också viktigt att ha kunskap om vad olika lagar kräver av skolan i det förebyggande och åtgärdande arbetet. I denna text ger vi en introduktion till lagar och bestämmelser som kan vara viktiga att känna till. Texten är tänkt att just fungera som en introduktion. Vad som står i strid med gällande lagstiftning och andra gällande bestämmelser är bedömningar som görs av rättsväsendet och andra aktörer med sådant uppdrag. För att få vägledning och stöd är det bäst att vända sig direkt till dem. I slutet av texten finns länkar till lagar och dokument som fördjupar ämnet.

Arbetet mot diskriminering och kränkande behandling på utbildningsområdet regleras i diskrimineringslagen och i 6 kap. skollagen. Ytterligare relevant lagstiftning är skollagens olika kapitel som tar upp värdegrund, elevhälsa, systematiskt kvalitetsarbete, inflytande, trygghet och studiero, samt förordningen om barns och elevers deltagande i arbetet med en plan mot kränkande behandling.

Viktiga straffrättsliga bestämmelser, till exempel rörande sådant som misshandel, ofredande och olaga hot finns i Brottsbalken. Ett hatbrott är i sig själv ingen brottsrubricering, utan en omständighet som ska vägas in i straffmätningen av ett brott.

Även arbetsmiljölagen är relevant och omfattar personal och elever i skolan.

Skolor har också en viktig uppgift i det brottsförebyggande arbetet. Det finns idag ingen särskild bestämmelse som reglerar skolors ansvar för detta arbete. Däremot sker en del av arbetet inom ramen för skolors systematiska kvalitetsarbete och inom värdegrundsarbetet.

Det är också viktigt att känna till att om anställda inom skolan genom sitt arbete misstänker att ett barn far illa är de enligt Socialtjänstlagen skyldiga att anmäla det till socialnämnden. Den som anmäler behöver inte vara säker på att barnet faktiskt far illa, det är själva oron som är utgångspunkt. Socialtjänsten utreder sedan barnets situation och gör en bedömning av de eventuella åtgärder som behövs. Barn kan fara illa på många olika sätt. Utanför hemmet kan till exempel utsatthet för hot, våld och övergrepp var en sådan sak. Kriminalitet och annat normbrytande beteende kan också en anledning för orosanmälan.

Diskriminering innebär att någon missgynnas eller kränks och att detta har samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna:

• Kön – att någon är kvinna eller man
• könsöverskridande identitet eller uttryck – att någon inte identifierar sig som kvinna eller man eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön
• etnisk tillhörighet – nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande
• religion eller annan trosuppfattning – (definieras ej i lagen)
• funktionsnedsättning – varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå
• sexuell läggning – homosexuell, bisexuell eller heterosexuell läggning
• ålder – uppnådd levnadslängd

Det finns sex former av diskriminering: direkt diskriminering, indirekt diskriminering, bristande tillgänglighet, instruktion att diskriminera, trakasserier, och sexuella trakasserier. När det gäller skolan är det i första hand den som bedriver verksamheten tillsammans med anställda och uppdragstagare i verksamheten som kan gör sig skyldig till diskriminering. En elev kan alltså inte diskriminera en annan elev i lagens mening. Däremot kan en eller flera elever trakassera en eller flera elever. Lagen ställer då krav på utbildningsanordnaren att utreda och åtgärda detta. Detsamma gäller till exempel om en lärare eller annan skolpersonal utsatt en elev för trakasserier eller någon annan form av missgynnande enligt diskrimineringslagen.

Trakasserier är ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Trakasserier kan vara ord, beteenden eller handlingar som gör att en elev känner sig förminskad eller utsatt. Det kan handla om nedsättande kommentarer, spridning av rykten, förlöjliganden, hot, fysiskt våld eller utfrysning. Trakasserier kan också ske digitalt, till exempel genom meddelanden eller inlägg på sociala medier.

Sexuella trakasserier är ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet. På samma sätt som trakasserier kan det handla om en mängd olika handlingar.

Diskrimineringslagen ställer krav på utbildningsanordnare att arbeta med aktiva åtgärder. Syftet med dessa åtgärder är att förebygga och motverka diskriminering.

I skollagens definieras kränkande behandling som ”ett uppträdande som utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen kränker ett barns eller en elevs värdighet”. Kränkande behandling i skollagens mening kan utföras av en eller flera personer och även riktas mot en eller flera personer. En elev kan till exempel bli utsatt för kränkande behandling av personal eller av ett eller flera andra elever.

Kränkningar kan ske enstaka gånger eller upprepade gånger. De kan vara tydliga eller svåra att upptäcka. Exempel på kränkningar är elaka ord, rykten, förlöjliganden, slag, sparkar, knuffar, utfrysning eller hot. Kränkningar kan också ske på nätet, till exempel på sociala medier.

Skollagen ställer krav på huvudmannen att se till att det bedrivs ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling.

Både skollagen och diskrimineringslagen ställer krav på all skolpersonal att agera då en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier och kränkande behandling. Enligt Skollagen ska lärare, förskollärare eller annan personal när de får kännedom om detta anmäla det till rektor (eller direkt till huvudman). Rektor är i sin tur skyldig att anmäla det till skolans huvudman eller utbildningsanordnaren. Huvudmannen eller utbildningsanordnaren ska sedan skyndsamt utreda omständigheterna kring det som ska ha skett och därefter vidta nödvändiga åtgärder för att trakasserierna eller den kränkande behandlingen ska upphöra, och se till att det inte sker igen. Det är ett krav att omständigheterna kring händelserna utreds och hela utredningen måste dokumenteras. Dokumentationen är viktig för att kunna följa upp effekten av åtgärderna och identifiera arbete som kräver vidare insatser. Utredningsskyldigheten gäller även om det inte finns bevis för att en kränkning har ägt rum och även om elever eller vårdnadshavare inte vill att händelserna ska utredas.

Om en elev utsätts för eller begår ett brott inom skolans område, måste skolan agera i enlighet med gällande lagstiftning och sina egna riktlinjer. Vissa handlingar, så som exempelvis att åsamka någon skada, hota, klottra, knuffa, glåpord, oönskad beröring och ovälkomna kommentarer kan vara brottsliga. Sådana handlingar kan till exempel utgöra misshandel (3 kap. 5 § BrB), olaga hot (4 kap. 5 § BrB), ofredande (4 kap. 7 § BrB), sexuellt ofredande (6 kap. 10 § BrB) eller skadegörelse (12 kap. 1 § BrB). Det finns särskilda regler för brottsutredningar där den som är misstänkt är under 21 år. De viktigaste specialreglerna för ungdomsbrott används när den misstänkta inte har fyllt 18 år. Barn under 15 år är minderåriga och kan inte ställas till ansvar för brott enligt Brottsbalken. Däremot finns andra lagar och bestämmelser som gäller om barn under 15 år begår brott. Till exempel kan barn vid allvarlig brottslighet utredas enligt Lag med särskilda bestämmelser som unga lagöverträdare.

Hatbrott är ett samlingsbegrepp för flera olika brott där gärningspersonens motiv kan kopplas till fördomar eller negativa föreställningar gentemot en viss nationalitet, etnicitet, hudfärg, trosuppfattning, sexuell läggning, könsidentitet eller uttryck eller annan liknande omständighet. Dessa brott kan riktas mot individer, grupper, organisationer eller egendom, såsom religiösa byggnader. Det centrala är gärningspersonens motiv, vilket innebär att nästan vilket brott som helst kan klassificeras som ett hatbrott. Det kan handla om exempelvis misshandel, ofredande, ärekränkning och skadegörelse. Om en brottslig gärning bedöms som ett hatbrott kan gärningspersonen få en straffskärpning. Den så kallade straffskärpningsregeln återfinns i 29 kap 2 § Brottsbalken.

Begreppet hatbrott omfattar även vissa specifika brott som olaga diskriminering (16 kap. 9 § Brottsbalken) samt hets mot folkgrupp (16 kap. 8 § Brottsbalken) ä. Hets mot folkgrupp innebär att någon sprider uttalanden som hotar eller uttrycker missaktning mot en folkgrupp eller en annan sådan definierad grupp av personer. Det kan ske genom muntliga uttalanden, skrift, bilder eller andra uttrycksformer, till exempel på sociala medier. Det kan även handla om symboler och gester med koppling till exempelvis nazism eller rasism.

Vilka handlingar som är brottsliga och vad som ska anmälas kan vara svårt att avgöra. I dagsläget finns inte en lagstadgad skyldighet för skolor att anmäla brott till polisen. Samtidigt har skolan en viktig uppgift i att säkerställa elevers trygghet. Något som bland annat diskuterats är om unga som begår brott ska hanteras av socialtjänst eller av rättsväsendet. Ofta innebär det att olika ärenden hanteras från fall till fall. Olika huvudmän och utbildningsanordnare kan också ha olika riktlinjer för hur misstänkta brott ska hanteras. Det är viktigt att komma ihåg att utbildningsanordnares eller huvudmannens har utrednings- och åtgärdsskyldighet, oavsett om en polisanmälan gjorts eller inte. Detsamma gäller om en anmälan gjorts till socialtjänsten.

Det är också viktigt med en snabb reaktion från samhället. Detta för att kopplingen mellan ett brott och påföljd ska vara tydlig. Därför har till exempel Åklagarmyndigheten en särskild strategi för ungdomsärenden.

Hur skolor ska hantera trakasserier och kränkande behandling som sker utanför skoltid är en fråga som blivit alltmer aktuell, inte minst genom den ökade användningen av sociala medier och närvaron i andra digitala miljöer. Det är viktigt att känna till att skolor enligt diskrimineringslagens förarbeten har utrednings- och åtgärdsskyldighet om händelserna har samband med skolans verksamhet. Detta även om de inträffar på annan plats och utanför skoltid, till exempel på vägen hem eller i sociala medier, och om trakasserierna börjat utanför skolan men fortsätter under skoltid.

1. Brottsförebyggande rådet (Brå): Erbjuder information och stöd för kommuner i deras brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. Brå tillhandahåller material och vägledning för att öka tryggheten i skolmiljön och undervisa elever om brottslighet och dess konsekvenser.
2. Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE): Erbjuder anpassat stöd till skolor i tidigt brottsförebyggande arbete, både i frågor som rör våldsbejakande extremism och oro för skolattacker. Erbjuder även metodstöd.
3. Diskrimineringsombudsmannen (DO): Erbjuder stöd och vägledning för skolor i arbetet med att främja lika rättigheter och motverka diskriminering. DO tillhandahåller verktyg, utbildningar och informationsmaterial om aktiva åtgärder för att förebygga diskriminering. DO tar också emot anmälningar om diskriminering från elever och vårdnadshavare.
4. Polisen: Erbjuder stöd och vägledning för skolor som hanterar brott, inklusive hatbrott, diskriminering och rasism, samt arbetar med brottsförebyggande åtgärder. Polisen kan ge hjälp vid anmälningar om brott och samarbeta med skolor för att skapa en tryggare skolmiljö.
5. Skolverket: Erbjuder stöd och vägledning för skolor i deras arbete med att främja en trygg och inkluderande lärmiljö. Skolverket tillhandahåller material och vägledning för att främja trygghet och studiero, samt för att skapa en skola fri från diskriminering och kränkande behandling.
6. Socialtjänsten: Kan ge stöd till både elever och skolor när det gäller att hantera kränkande behandling och andra allvarliga situationer som påverkar elevers välbefinnande. Socialtjänsten kan också involveras om det finns behov av utredning eller skydd för barnet.

Brottsförebyggande rådet (Brå): Skolan

Diskrimineringsombudsmannen (DO): Diskriminering inom skola och högskola

Diskrimineringsombudsmannen (DO): Aktiva åtgärder mot diskriminering i förskola och skola

Skolverket: Främja, förebygga, upptäcka och åtgärda – Hur skolan kan arbeta mot diskriminering och kränkande behandling

Skolverket: Skapa trygghet för lärande – Om skolans arbete mot mobbning, trakasserier och kränkande behandling