Om afrosvenskar och afrosvensk historia

Det finns mellan 350 000 och 400 000 afrosvenskar i landet. Någon exakt siffra finns inte eftersom Sverige inte samlar in statistik som gäller etnicitet.

Begreppet afrosvenskar har funnits sedan början av 1990-talet. När termen myntades fungerade det enande för den stora och brokiga skara personer med afrikanskt ursprung som fanns i Sverige, oavsett vilket afrikanskt land de kom ifrån. I dag är det etablerat och används i såväl forskning, myndighetstexter, i media och i vardagstal.

Svårigheten med att räkna antalet afrosvenskar beror på att själva definitionen inte är helt tydlig. Enligt Svenska akademins ordlista betyder begreppet ”svensk/-ar med afrikanskt ursprung”.

Definitionen syftar på personer som antingen är svenska medborgare eller som identifierar sig som svenskar och som också har ett afrikanskt ursprung. Det är dock inte helt enkelt att definiera ”afrikanskt ursprung” eftersom afrikaner, frivilligt eller ofrivilligt, har spridits över hela världen i flera hundra år.
Afrikanskt ursprung kan vara att en individ själv är född i ett afrikanskt land eller att en eller båda ens föräldrar är det. Men termen afrikanskt ursprung brukar också räkna in personer som har afrikanskt ursprung längre bak i släktträdet – ibland flera generationer. Afrosvenskar kan alltså också vara personer som har sin nationella bakgrund i länder i Karibien, Sydamerika eller Nordamerika och idag lever i Sverige. Det är den stora grupp som tillhör den så kallade afrikanska diasporan.

Det är nödvändigt att förstå hudfärgens betydelse för att förstå termen afrosvenskar, eftersom det är ett begrepp som ringar in erfarenheter av att vara just svarta svenskar. Det finns naturligtvis också personer med europeiskt eller asiatiskt ursprung som idag har afrikansk nationalitet och därefter flyttar till Sverige, men det är inte de som avses med begreppet afrosvenskar eftersom de inte är svarta.

Så här skriver Afrosvenskarnas riksorganisation om begreppet afrosvensk:

Begreppet afrosvensk ska förstås som en politisk identitet utifrån vilken människor av afrikanskt ursprung organiserar sig för att bemöta och utmana den strukturella rasismen vi utsätts för i Sverige.

Även om afrosvensk fått stor genomslagskraft är det långt ifrån alla som skulle definiera begreppet som politiskt. Alla med afrikanskt ursprung identifierar sig heller inte som afrosvenskar. En del kan föredra andra benämningar såsom svarta eller svarta svenskar – eller att inte alls beskriva sig utifrån hudfärg eller ursprung.

Det finns många äldre som inte själva definierar sig som afrosvenskar utan som kort och gott svenskar eller som invandrare från ett specifikt afrikanskt land. Många använder sig också av dubbeldefinitioner såsom ”svensk-nigerian” eller trippeldefinitioner såsom ”svart svensk-colombian”. De flesta använder flera begrepp omväxlande beroende på i vilket sammanhang de befinner sig i och vad som då är relevant.

Ett annat ord för afrosvenskar är svarta svenskar. Andra använder begreppet afrikansvensk eller afrikansk svensk för att ytterligare förstärka kopplingen till den afrikanska kontinenten.

Diaspora är ett begrepp som används för att beskriva en stor grupp människor som har lämnat sina hemländer och spridits över världen men ändå har en koppling till ursprungsplatsen, genom exempelvis sitt utseende, kultur eller religion.

Ett vanligt exempel på den afrikanska diasporan är ättlingarna till alla de afrikaner som förslavades och såldes till andra länder och kontinenter från slutet av 1600-talet och framåt. Idag brukar man också räkna in personer som har migrerat både frivilligt och ofrivilligt på grund av arbetstillfällen, krig, svält eller naturkatastrofer.

Dessa personer har sedan fått barn och barnbarn som idag kanske aldrig ens har varit i Afrika men som ändå, till exempel genom sitt utseende, kopplas samman med kontinenten. Några har kvar namn som kommer från Afrika men inte alla. Gemensamt för de flesta är utseendet och mörk hudfärg, men det finns så klart individer som inte passar in i föreställningen om hur en ”afrikan” skulle kunna se ut. De länder utanför Afrika som idag har störst befolkning med afrikanskt ursprung är Brasilien och USA.

I Sverige har det sedan slutet av 1950-talet funnits så kallade invandrarföreningar. De har uppstått för att personer från samma land ska kunna träffas, bedriva verksamhet och gå samman i viktiga frågor som berör gruppen. Detta gäller också grupper av människor från olika afrikanska länder som invandrat till Sverige. Den största gruppen kommer från Afrikas horn, främst Somalia, Eritrea och Etiopien, och det är också från dessa länder som de äldsta afrikanska föreningarna kommer.

År 1990 bildades det som i dag heter Afrosvenskarnas Riksorganisation (ASR). Målet för organisationen var att lyfta fram de specifika livserfarenheter som afrosvenskar har gemensamt, till exempel visa den ojämlikhet och rasism som många utsätts för. Därför fick begreppet afrosvensk också en politisk betydelse. Organisationen ville inte bara belysa individuella erfarenheter utan också de strukturella problem som gruppen möter.

En annan viktig grupp för att samla kunskap om afrosvenskar är Forum för föräldrar till afrosvenska barn. Det började 2021 som ett diskussionsforum där föräldrar samlades för att prata om aktuella händelser som påverkade deras barn eller föräldraskap. Idag är det ett politiskt obundet forum som samlar kunskap, utbildning och nyheter som berör afrosvenska barn och ungdomar.

Officiell statistik i Sverige samlar inte in data på hudfärg eller på hur människor själva identifierar sig. Statistikmyndigheten SCB mäter endast var en person är född eller föräldrars födelseland.
Det är alltså svårt att få med alla afrosvenskar i statistiken eftersom det saknas grupper. Till exempel syns inte afrosvenskar som har varit i Sverige i flera generationer och de som är födda i en annan region än Afrika söder om Sahara. Det finns inte heller någon statistik på hur många som definierar sig som afrosvenskar men som idag bor i andra länder. Eftersom alla grupper av afrosvenskar alltså inte syns i statistiken, är det en utmaning att få syn på svarta personers utsatthet för rasism med stöd av statistik.

Det finns många afrosvenskar, både kända och okända, i historien. Men deras berättelser har sällan synts i historieböckerna.

En sammanställning över afrosvenskar i de svenska historiska arkiven har gjorts av Johanna Berg på Världskulturmuseerna inom projektet ”Afrika pågår”. Här finns berättelser om afrosvenskar som sträcker sig tillbaka till tidigt 1700-tal. Det fanns troligen svarta människor i Sverige redan innan dess, men det är svårt att hitta dem i källmaterialet.

I källorna finns redogörelser för afrosvenska personer som har flyttat till Sverige, frivilligt eller ofrivilligt, genom slaveri, arbete eller familjerelationer. Det går att hitta information till exempel i gamla tidningar och brev. Det finns också fotografier, tavlor eller beskrivningar av personer som ser ut som att de har en eller två föräldrar från Afrika. Några kommer direkt från den afrikanska kontinenten och andra kommer från Amerika eller via en svensk eller skandinavisk koloni. Många afrosvenskar har antingen döpts eller blivit kallade svenska namn.

Afrosvenskarna i de historiska arkiven lever olika liv. Några bor i svenska städer, andra på landsbygden. Några är fattiga eller förslavade medan andra tjänar pengar, utbildar sig och lever relativt fria liv.

Afrosvenskar har hamnat i Sverige eller fötts i Sverige av många olika skäl. Flera afrosvenskar kom hit genom slavhandel, bland annat via ön Saint-Barthélemy i Karibien, som var en svensk koloni mellan år 1784–1878.

Av de afrikaner som kom till Sverige i kolonialismens spår köptes några av privata köpmän och arbetade på gårdar, som hushållerskor och pigor. Några av dessa finns dokumenterade i den svenska dödboken eller är omnämnda i lokaltidningar. Andra friköptes av svenskar som reste i andra delat av världen och levde antingen som tjänstefolk och blev del av svenska familjers hushåll.

En afrosvensk person som är mer känd än många andra är Gustav Badin, eller Couchi som han hette innan han kom till Sverige. Han föddes troligtvis på ön Saint Croix i Karibien och när han var ungefär 10 år gammal, runt år 1760, såldes han och gavs som present till dåvarande Drottning Lovisa Ulrika i Sverige. Han växte upp på slottet med kungafamiljen som faddrar. Senare fick han en betald tjänst vid det svenska kungliga hovet. Gustav Badin begravdes på Katarina kyrkogård i Stockholm, men hade under två hundra år ingen gravsten. Först år 2023 fick han en minnessten på kyrkogården. Källor visar att det fanns flera svarta betjänter och lakejer vid svenska slott och herresäten. De behöver dock inte ha sålts dit som slavar utan arbetade för lön.

Svenska kyrkan har varit aktiv i många länder genom missionärsarbete. I samband med detta har afrikanska barn ibland blivit fosterbarn eller fått tjänst i svenska familjer. Vissa svenskar som var ute i missionsländerna kom också tillbaka med barn de fått med kvinnor i dessa länder, och dessa barn växte upp i Sverige.

Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS), som bildades 1856, var bland annat ledande i att utveckla de evangeliskt-lutherska kyrkornas framväxt i Eritrea. Svenska Missionsförbundet var mycket aktiva i Kongo mellan år 1881 och 1911.

Båda dessa verksamheter visar att inte bara svenskar reste och arbetade i olika delar av Afrika, utan också att afrikaner kom till Sverige för att studera teologi och utbilda sig till präster.

Genom historien återfinns afrosvenskar också inom kultur- och underhållningsbranschen. På 1700-talet som trumpetare på slott, på 1800-talet visades svarta afrikaner upp i varitéer och kringresande shower och under 1900-talet uppträdde svarta ofta på fina nattklubbar som musiker, dansare, skådespelare och sångerskor. Flera av dessa artister stannade kvar i eller återkom till Sverige, eller fick barn med svenskar.

Länge fanns en stark tendens att låta afrikaner på scen ha exotiska drag, där de ofta framställdes som vildar. Ibland uppträdde de med väldigt lite kläder på sig, och ibland bar de påhittade maskeraddräkter som fick den svenska publiken att tro att det var så afrikaner egentligen klädde sig. Detta har dokumenterats i programblad, nyhetsartiklar och recensioner.

När jazzen kom till Sverige fick det betydelse för de svarta musiker från USA som kom hit. Å ena sidan sågs jazzen och musikerna som spännande och coola, men å andra sidan förknippades jazzen med något främmande och farligt.

Under 1950-talet och framåt hade svarta amerikanska musiker ofta högre status i Sverige än de hade i USA. Därför valde flera att bosätta sig här, trots att det även fanns rasism och segregation i Sverige.

Att vara afrosvensk innebär många olika sätt att leva, något som också beskrivits i böcker där olika personer berättar sin historia. Afrosvenskar har olika bakgrund och yrken, och befinner sig i Sverige av många olika skäl. Några är födda här, andra i afrikanska länder. Några är adopterade, andra kommit hit på grund av kärlek, arbete eller flykt. Det som återkommer i berättelserna är hur man förhåller sig till rasism – i kulturen och i samhällets strukturer såväl som i vardagen. Det finns både stolthet och oro kopplat till den afrosvenska identiteten och erfarenheterna.

2024 lanserades plattformen Black Archives Sweden. Det är ett samtidsarkiv som samlar berättelser från afrosvenskar i olika åldrar. Där samlas berättelser, intervjuer, bilder, familjehistorier, konst och forskning som ger en mångfacetterad bild av vad det betyder att vara afrosvensk idag.