Tolerans, intolerans och identitet

Tolerans innebär att acceptera att andra människor har rätt till sina egna åsikter, identiteter och livsval. För en tolerant person och ett samhälle byggt på tolerans är friheten central, om än inte obegränsad. Denna inställning ska inte förväxlas med värdeneutralitet eller okritiskt bejakande. Tvärtom är den ett sätt att förhålla sig till det man ogillar eller känner sig främmande inför.

Intolerans är toleransens motpol: oviljan att acceptera andras rätt till åsikter, identiteter och livsval som avviker från ens egna. Den kan leda till att man på olika sätt försöker stöta ut eller skada de avvikande. Längs en glidande skala förekommer allt från hatiska kommentarer och tillmälen till hot och ytterst fysiskt våld. Ofta riktas attityderna mot de grupper i samhället som vi kallar minoriteter, exempelvis judar, muslimer, romer och hbtq-personer. Så är det i arbetslivet, på gator och torg och i många andra sammanhang i offentligheten.

Det här avsnittet är en bearbetad version av Malin Mattsson Flennegårds text Tolerans, intolerans och identitet. Texten finns att läsa i sin helhet i lärarhandledningen Svåra frågor i klassrummet.

Intolerans hänger ofta samman med fördomar och falska föreställningar om människor. Det kan handla om att grupper eller individer felaktigt tillskrivs vissa egenskaper, men också om att viktiga delar av en persons identitet inte erkänns.

Det fundamentala attributionsfelet, ett begrepp hämtat från socialpsykologin, beskriver hur vi mäter oss själva med en viss måttstock och andra med en annan. När jag själv gör fel beror det på yttre omständigheter; jag är missförstådd, har otur, har fått felaktig information eller liknande. Men när andra gör fel är det en fråga om personlighet. Mina egna misstag är tillfälligheter medan andras misstag vittnar om någon form av karaktärsbrist: de är lata, opålitliga, elaka eller ointelligenta. Där intolerans kommer till uttryck förekommer många gånger också det fundamentala attributionsfelet.

Mänsklig identitet är alltid mångfasetterad. Ingen enskild egenskap, åsikt eller grupptillhörighet definierar oss som individer – olika sidor av en människas personlighet är mer eller mindre framträdande, mer eller mindre relevanta beroende på situation och sammanhang.

Ofta finns emellertid en föreställning om singulär identitet, då man ensidigt betraktar och bemöter andra utifrån till exempel etnisk bakgrund, kön, sexuell läggning, religiös eller politisk åskådning. Det som är sammansatt och skiftande i en persons identitet framstår som endimensionellt och statiskt i betraktarens ögon. Samtidigt kan fördomar (om etnicitet, kön, livsåskådning och så vidare) enkelt projiceras på den betraktade och leda till en än mer förvriden bild.

Denna människosyn är inte bara felaktig utan också farlig. I samhällen där den styrande makten haft denna tanke har det konkret tagit sig uttryck i våld, fysiskt eller symboliskt. Nazisternas massmord på judar är det kanske mest belysande exemplet på vad som i värsta fall kan ske när det mänskliga jagets komplexitet inte erkänns, utan endast en del av den personliga identiteten anses ha betydelse – i detta fall den judiska.

Ett av nedanstående påståenden bygger på det fundamentala attributionsfelet. Klicka på det alternativ som du anser gör det.

Viljan och förmågan att byta perspektiv och försöka se saker med andras ögon främjar tolerans, och här har skolan en viktig roll att spela genom att på olika sätt öva elever i empati och perspektivbyte.

Det är dock inte så enkelt som att säga att tolerans är lösningen på problemet med intolerans. Filosofen och vetenskapsteoretikern Karl Popper myntade i skuggan av andra världskriget och Förintelsen begreppet toleransens paradox. Han menade att gränslös tolerans leder till att toleransen förstörs. För om vi visar gränslös tolerans gentemot intoleransen och de intoleranta, om vi inte är beredda att försvara samhället mot intoleransen och de skador den orsakar, blir vi medskyldiga till att toleransen upphör. Popper ansåg därför att vi har rätt och till och med skyldighet att vägra tolerera intolerans. Översatt till skolans värld medför denna tanke att skolan och dess personal är skyldiga att bemöta och förebygga olika uttryck för intolerans.

Här är det naturligtvis viktigt att som pedagog känna till de juridiska diskrimineringsgrunderna och vilka uttryck och symboler som kan kategoriseras som hets mot folkgrupp, men framför allt att låta klassrummet vara en plats där språkbruk, beteenden och åsikter ständigt diskuteras och problematiseras. Allra sist i kursen finns ett avsnitt om aktiva åtgärder mot diskriminering och om hur skolan bör agera när antidemokratiska uttryck går för långt.

Ett sätt att förekomma starka åsikter som yttras i affekt är att använda sig av identitetsutmanande perspektiv. Metoden innebär att du tar avstamp i det personliga och individuella. Du kan till exempel inleda en lektion om tolerans och intolerans genom att låta alla skriva ner sina svar på frågan: ”När känner jag mig som mest sårbar?”, eller: ”Vad behöver jag för att känna mig trygg?” Därmed skapas förutsättningar för andra tankar hos eleverna än om du i stället hade börjat med att fråga: ”Vilka är de vanligaste fördomarna i vårt samhälle?”, eller: ”Vilka grupper utsätts ofta för hat på nätet?”

Till sist är det bra att påminna sig att all undervisning som på något sätt berör demokrati, tolerans och värdegrund kan vila tryggt i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som skolan enligt läroplanerna respekterar.

Det här avsnittet avslutas med en podd där pedagogen Malin Mattsson Flennegård och journalisten Jenny Reichwald samtalar om tolerans.

Lyssna på podden och reflektera över vilka av Malins erfarenheter och tankar som du känner igen. Dra dig till minnes en eller ett par situationer där ett förhållningssätt som bygger på tolerans och dialog har fungerat bra.

• Vad krävdes av dig som lärare för att resultatet skulle bli lyckat?
• Om du tänker på en situation där resultatet inte blev bra. Vad berodde det på? Hur skulle du ha kunnat förberett dig på situationen innan?

Transkriberad version för dig som vill läsa en utskrift av samtalet (öppnas i nytt fönster)