Tidslinje
Warren Kunce protesterar mot riksdagens steriliseringstvång för transsexuella
”Den här debatten handlar om kroppar, transpersoners kroppar, denna kropp. Staten har gjort våra kroppar, de mest privata delarna av våra kroppar, till offentlig egendom. Staten har berövat oss vår värdighet, vår kroppsliga självbestämmanderätt, vårt privatliv. Men idag tar vi våra kroppar tillbaka!”
Så sa Warren Kunce på en manifestation utanför Sverige Riksdag i Stockholm en januaridag 2012. 400 personer hade samlats på Mynttorget utanför riksdagen för att protestera mot den lag som sa att transsexuella måste steriliseras om de vill ändra sitt kön i id-uppgifterna.
Warren är en transaktivist från Uppsala, som hade flyttat till Sverige från USA ett par år tidigare. I USA hade han ändrat det kön som stod i hans id-uppgifter från kvinna till man. När Warren sedan flyttade till Sverige upptäckte han att lagarna här såg annorlunda ut. I Sverige skulle han ha varit tvungen att sterilisera sig för att få ändra en uppgift i sin legitimation.
Warren engagerade sig för transpersoners rättigheter i Sverige.
”Det kändes som rätt tillfälle att säga något. Jag har länge tänkt att jag inte har rätten att tycka kring svensk politik och svenska lagar eftersom jag inte själv är svensk. Men jag ser det inte längre som en svensk fråga, utan som en fråga om mänskliga rättigheter.”
Samtidigt som Warren höll sitt tal klädde han av sig plagg efter plagg. När Warren ropade ut att staten skulle ta sin lag från transpersoners kroppar stod han naken inför alla människor som samlats. Det var hans egen kropp och andra kroppar som hans som lagen handlade om. Kroppar som han och andra transpersoner inte fick bestämma över själva i Sverige, trots att det är en mänsklig rättighet att slippa tvångsingrepp. Sedan klädde han på sig igen.
I en intervju i tidningen Ottar kort efter Warrens brandtal på Mynttorget berättar han att han längtar efter att bli förälder. Han säger också att han tycker att det är synd att samhället inte kan värdera transpersoners kroppar som de är. Istället jämförs transpersoners kroppar hela tiden med cispersoners.
”Mina bröstvårtor är till exempel större än hos någon som fötts som man. En vän till mig tyckte att jag skulle göra dem mindre och mer attraktiva. Men som jag ser det är det såhär bröstvårtor på en transkropp ser ut. De ser varken kvinnliga eller manliga ut och det är helt okej.”
Olika transpersoner har olika känslor för sina kroppar, men alla förväntas förändra kroppen på samma sätt, så att de ser ut som cispersoner i så hög utsträckning som möjligt. Warren tycker att samhället har en snäv syn på kön som behöver förändras. Han jämför med hur vänsterhänta personer tidigare var tvungna att lära sig att skriva med höger hand i skolan:
”Vi tvingar inte vänsterhänta att bli högerhänta längre. Trots att det är lättare att leva som högerhänt utifrån hur saxar och dörrar ofta är utformade. Där är vi överens om att det är samhällsstrukturer som måste ändras och inte människors kroppar.”
Warren fortsatte att kämpa för rätten till den egna kroppen och möjligheten till föräldraskap. 2014 blev han själv pappa.
Filmupptagning från Warrens manifestation:
Videoklippet ovan är en privat mobilkameraupptagning från manifestationen på mynttorget utanför Riksdagen i Stockholm i januari 2012. Foto: Katri Lindgren/theGaymode.com
Reflektionsfrågor utifrån texten
- Warren ställde sig upp och höll sitt tal utanför riksdagen för att protestera. Vilka lagar och normer i samhället behövde förändras för att inte upprätthålla inskränkande normer kring kön och vara diskriminerande mot transpersoner?
- Vilka strategier visar berättelsen kan användas för att förändra normer och lagar kring kön, könsidentitet och könsuttryck?
- ”Vi tvingar inte vänsterhänta att bli högerhänta längre. Trots att det är lättare att leva som högerhänt utifrån hur saxar och dörrar är utformade. Där är vi överens om att det är samhällsstrukturer som måste ändras och inte människors kroppar.” Vad tror du Warren menade med det exemplet? Det kan upplevas självklart idag att det finns saxar som är utformade för både höger- och vänsterhänta. Vad finns det för andra normer som samhället formas av och som skulle kunna se annorlunda ut för att inkludera fler?
Texten är faktagranskad 2015-06-16 av David Tjeder, tidigare universitetslektor i historia vid Stockholms Universitet.
Källor
Piehl, Matilda (2012) ’Brandtal avslutade demonstration mot tvångssteriliseringar’ I: Tidningen Kom Ut, 2012/01. (hämtad 20151007)
Rosenvinge, Therese (2012) ’Att passera grindvakten’ I: Ottar nr 2012:1
Konventionen om de mänskliga rättigheterna, Artikel 12; www. manskligarattigheter.se/sv/vem-gor-vad/forenta-nationerna/fn-s-allmanna-forklaring (hämtad 20151007)
Skicka en anonym tanke till din lärare
Steriliseringslagen för transsexuella avskaffas
2013 avskaffades den lag som sa att personer som ville ändra kön var tvungna att vara eller bli sterila.
Lagen hade gällt i Sverige sedan 1972. Sverige var då först i världen med att ha en lag som gav transsexuella möjlighet till kirurgi, hormonbehandling och ändrat kön i sina id-uppgifter. Lagen satte dock upp ett antal krav som en transsexuell person var tvungen att uppfylla för att få ändra kön i id-uppgifterna. Kraven var att du skulle vara ogift, svensk medborgare, minst 18 år och steril.
2013 hade transpersoner och deras allierade försökt få lagen ändrad under ett decennium. De flesta riksdagspartierna hade under flera år ansett att lagen skulle ändras, men riksdagen ville först utreda frågan på olika sätt. När den första utredningen var klar tillsattes en ny utredning. Hbtq-rörelsen tyckte att regeringen drog ut på tiden i onödan och att det inte behövdes fler utredningar. Även EU och internationella människorättsorganisationer framförde kritik mot regeringen och sa att Sverige bröt mot de mänskliga rättigheterna. En internationell namninsamling mot de svenska tvångssteriliseringarna fick fler än 75 000 underskrifter.
Samtidigt började Diskrimineringsbyrån i Uppsala att driva ett fall med en man som ville bli juridiskt erkänd som man och inte kvinna, men utan att tvingas sterilisera sig. Diskrimineringsbyrån och juristen Kerstin Burman tog fallet till domstol. Kerstin Burmans argument var samma som EU:s – att den svenska steriliseringslagen bröt mot Konventionen om de mänskliga rättigheterna och dessutom mot EU:s lagar, som Sverige är skyldiga att anpassa sig efter. I januari 2013, efter process i domstol, vann Kerstin Burman fallet.
Ett halvår senare röstade riksdagen till slut igenom att lagen skulle ändras, men då hade den redan slutat gälla i praktiken. Sverigedemokraterna var enda parti som röstade mot sakfrågan och fyra kristdemokrater avstod.
Sedan lagen som rör ändring av kön infördes 1972 har över 500 transsexuella tvingats sterilisera sig för att få byta kön i Sverige. Att genomgå en sterilisering har varit det enda sättet att få rätt att byta kön till det som stämmer överens med det kön personen identifierar sig som och lever som. Utan sterilisering har inget könsbyte godkänts.
Forskaren Signe Bremer har undersökt hur transsexuella kände och tänkte inför tvånget att låta sterilisera sig. En person skriver att han vill få sin könsidentitet erkänd av staten. Samtidigt vill han inte bli steriliserad:
”[…]å ena sidan vill jag ha fastställelse, å andra sidan vore det lögn att säga att jag är beredd att hoppa upp på operationsbordet igen på några år, såvida det inte gäller liv eller död. Men lagen – eller de som tolkar den – tar inte hänsyn till vilken vård jag behöver och inte.”
Steriliseringslagen förbjöd också transsexuella att spara spermier eller ägg så att de kunde skaffa biologiska barn senare i livet, efter att de blivit steriliserade. Om till exempel en transsexuell kvinna opererade om sin penis till en vagina fick hon inte först frysa ner spermier, som kunde användas för att inseminera hennes partner i framtiden. ”Man försäkrar sig på alla sätt att freaks som vi inte ska kunna föröka oss”, skrev en annan person i Bremers undersökning.
Steriliseringslagens bakgrund
”För att förebygga att en transsexuell person efter fastställande av den nya könstillhörigheten får egna barn […] kräver de sakkunniga slutligen att sökanden skall ha undergått sterilisering eller av annan orsak saknar fortplantningsförmåga.”
Det var som synes viktigt för lagstiftarna 1972 att den som genomgick ett könsbyte inte längre skulle vara förmögen att få egna barn. Samma orsak uppgavs när lagen utvärderades 2007. Varken lagstiftarna eller de läkare som tillfrågats att ge sina utlåtanden kring lagen angav några medicinska orsaker till kravet på sterilisering vare sig år 1972 eller 2007. Ingen argumenterade för att transsexuella själva skulle må bättre av att steriliseras.
Transsexuella är inte den enda grupp som statsmakten genom historien har steriliserat mot sin vilja och på andra sätt hindrat från att bilda familj. Homo- och bisexuella par tilläts till exempel att skaffa barn genom adoption och insemination först 2003 respektive 2005, jämfört med heterosexuella par som fick rätt till insemination 1984. Personer med vissa funktionsnedsättningar fick inte gifta sig före 1973, eller fick bara gifta sig om de genomgick sterilisering.
Mellan år 1935 och 1975 steriliserades omkring 63 000 personer i Sverige från olika samhällsgrupper. Det är svårt att uppskatta hur många av dessa som steriliserades genom olika former av tvång. Över tid kom allt fler att själva välja sterilisering under den rådande lagstiftningen, och det har uppskattats att drygt 31 000 själva valde – eller ”valde” – att bli steriliserade.
Rasbiologi och steriliseringar i Sverige under 1900-talet
”Sterilisering av annat än medicinska skäl kan näppeligen utnyttjas annat än i de fall av förkomna mindervärdiga individer, som enligt ärftlighetslagarna oavbrutet alstras såsom avfallsprodukter[…]”
Citatet kommer från en utredning som den svenska staten publicerade 1936. Sverige var då ett av få länder i världen som hade lagstiftat om tvångssterilisering av människor. 1934 och 1941 stiftades lagar i Sverige som tillät tvångssterilisering av vissa grupper, som i citatet ovan kallas för ”avfallsprodukter”. Tvångssterilisering kunde genomföras utifrån tre olika grunder: rashygiensk, social eller medicinsk. Det som kallades för rashygien handlade bland annat om att hindra människor som ansågs olämpliga att föra människosläktet vidare från att skaffa barn. Det kunde till exempel handla om personer som hade sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Argumentet var att man ville undvika att barnen skulle få samma sjukdomar. Samtidigt steriliserades flera personer med sjukdomar som sjukvården visste inte var ärftliga. Andra orsaker som angavs var att personerna hade stulit, blivit gravida utanför äktenskapet, var ”sinnesslöa”, ”oföretagsamma”, ”asociala”, ”sexuellt opålitliga”, ”tattare” eller ”rasblandade”. Ordet ”sinnesslö” syftade till en början på personer som ansågs ha låg intelligens, men kom sedan att användas även för personer som ansågs vara avvikande och omoraliska på olika sätt. En överväldigande majoritet som steriliserades var kvinnor.
Den svenska rashygienen fördes fram i Sverige bland annat genom Statens institut för rasbiologi som grundades 1922. Institutet fanns fram till 1958 och kom att bli internationellt känt för sin forskning. Syftet med forskningen var att hitta orsaker till och bota olika samhällssjukdomar och på så sätt gynna en frisk och sund befolkning. Genom olika vetenskapliga undersökningar tyckte man sig komma fram till att vissa individer och grupper bar på ärftliga anlag för till exempel brottslighet, alkoholism eller annat ”omoraliskt” beteende. Utgångspunkten var att människor hade olika värde för samhället. Det var inte bara till exempel de så kallat osedliga eller alkoholisterna som drabbades av institutets klassificeringsmani. Där odlades också en rak och ohöljd rasism som särskilde vita svenskar från ”tattare”, samer och människor från andra kontinenter. Nils von Hofsten, som 1945 blev ordförande för det rasbiologiska institutet skrev 1929 i Husmoderns läkarbok att ”De stora raserna äro icke blott mycket olika varandra; de ha också ett olika värde. […] Vi kunna därför utan tvekan fastslå att den svarta rasen står lägre än den vita.” Resultatet av institutets forskning blev också en lärobok för elever i gymnasiet, som hette Svensk raskunskap.
Det fanns även ekonomiska argument för sterilisering. Många av de som steriliserades var fattiga och ansågs kosta samhället mer än de bidrog med. De skulle därför hindras från att skaffa barn som skulle kosta samhället ännu mer. Att överhuvudtaget skaffa barn som fattig kunde ses som omoraliskt och som ett tecken på att personen hade låg intelligens, och därmed riskerade föda barn som också var omoraliska och ”dumma”. 1946 gav staten ut en utredning som kom fram till att ungefär 5 procent av Sverige befolkning var en belastning för samhället. En brittisk forskare tyckte sig kunna räkna ut att halva Englands befolkning skulle bestå av sinnesslöa om 300 år om inget gjordes. Uträkningar som denna sågs som bevis som tvingade politikerna att agera.
I det moderna Sverige som byggdes upp ökade mängden regleringar kring individer med psykiska funktionsnedsättningar. De beskrevs i allt större utsträckning som ett hot mot samhället. Särskilda lagar infördes för att hindra personer med funktionsnedsättningar och ”sinnesslöa” från att skaffa barn. 1915 förbjöds ”sinnesslöa”, psykiskt sjuka och personer med epilepsi att gifta sig. 1935 fick personer med epilepsi förvisso rätt att gifta sig igen, men enbart om de först steriliserade sig. 1937 blev det förbjudet för män att ha sex med psykiskt sjuka eller ”sinnesslöa” kvinnor. Men dessa lagar ansågs inte räcka för att hindra ”olämpliga” personer från att skaffa barn. Det var därför steriliseringslagarna infördes.
I Nazityskland systematiserades steriliseringarna och senare också morden på personer med funktionsnedsättningar före och under andra världskriget i eutanasiprogrammen och det som kallades för Operation T4. Under perioden 1939 till 1941 mördades, genom myndighetsbeslut, omkring 70 000 människor i Nazityskland. De fick inte leva eftersom de sågs som en belastning för det tyska samhället. De som mördades var handikappade, förståndshandikappade, psykiskt sjuka och andra som inte ansågs vara livsvärdiga. Mord på dessa grupper fortsatte sedan också i de länder som Tyskland ockuperade.
Sterilisering av transsexuella
Efter att svenska Statens institut för rasbiologi avvecklades 1958 var det länge tyst kring den svenska rashygienen. Först på 90-talet meddelade den svenska staten att den tog avstånd från de steriliseringar som gjorts. Personer som tvingats till sterilisering fick möjlighet att ansöka om ekonomisk ersättning från staten.
På samma sätt har det länge varit tyst kring sterilisering av transsexuella. Sterilisering av andra grupper förbjöds i svensk lag 1976. I den nya lagen fick sterilisering bara ske helt frivilligt. Vid ungefär samma tid, 1972, infördes dock lagen som krävde sterilisering av personer som ville ändra juridiskt kön. Ingen verkade koppla samman de två lagarna eller anse att de krockade med varandra. Varken politiker, sjukvård, myndigheter eller ideella intresseorganisationer lyfte frågan om sterilisering av transsexuella förrän på 2000-talet. Sveriges största organisation för hbtq-personers rättigheter, RFSL, började officiellt driva frågor om transpersoners rättigheter 2001.
Efter att steriliseringstvånget för transsexuella togs bort 2013 vände sig RFSL, RFSL Ungdom, transorganisationerna KIM och FPES och Diskrimineringsbyrån i Uppsala till regeringen och krävde att steriliserade transsexuella skulle få en offentlig ursäkt och rätt till ekonomisk ersättning, precis som andra som steriliserats av staten. Regeringen sa nej, med argumentet att transsexuella själva valt att sterilisera sig. Organisationerna och juristen Kerstin Burman har nu tagit frågan vidare till domstol.
Transrörelsen i Sverige
Klubb Transvestia var troligen den första gruppen för transpersoner i Sverige. Den bildades 1962 och bestod bland annat av transvestiter och transsexuella. De hade blivit inspirerade av en förening för transvestiter i USA, som en person i gruppen hört talas om i sitt arbete som sjöman. Personer ur gruppen bildade senare Transföreningen FPE-S - Full Personality Expression Sverige (2009 ändrades föreningens namn till Transföreningen FPES, då utan bindesstreck). På 90-talet gav FPES ut den första boken på svenska om transvestism.
1979 bildades Benjamin, den första föreningen för enbart transsexuella och före detta transsexuella. Från början var de en del av RFSL men under 80-talet blev de en egen förening. Benjamin har en annan syn på kön än RFSL och ser på transsexualism som en medfödd biologisk störning. Föreningen är därför en patientförening som arbetar för att stötta transsexuella och förbättra vården. De tog sitt namn efter Harry Benjamin, en amerikansk läkare som var pionjär inom könskorrigerande kirurgi på 50- och 60-talen.
Under mitten av 90-talet föddes den politiska transrörelsen i USA och Storbritannien. 1998 hölls den första transpolitiska debatten i Sverige, under Europride. Snart började FPES även med politiska frågor och 2001 började RFSL officiellt arbeta för transpersoners rättigheter. När RFSL Ungdom bildades fanns transpersoner med från början. Under 2000-talet har ytterligare föreningar och nätverk för transpersoner och intersexuella bildats, bland annat KIM - Kön Identitet Mångfald och INIS - Intersexuella i Sverige.
Till skillnad från homo- och bisexuellas rättigheter har transpersoners rättigheter i Sverige på senare år tvingats fram genom domstolsbeslut, snarare än röstats igenom av regeringen. Domstolsprocesserna har drivits av transpersoner själva och deras allierade. De frågor som transorganisationer driver idag handlar bland annat om att det ska finnas fler juridiska kön än två, rätt till vård för alla transpersoner som behöver det oavsett ålder och identitet, att stoppa onödig kirurgi av intersexuella barn, och att stoppa transfobi och öka kunskapen om transfrågor i samhället.
Film: ”RFSL om skadestånd till tvångssteriliserade transpersoner.”
Texten är faktagranskad 2015-06-16 av David Tjeder, tidigare universitetslektor i historia vid Stockholms Universitet.
Källor
All Out (2012) ’To: Swedish prime minister Fredrik Reinfeldt’ go.allout.org hämtad 2015-10-09
Bernbo, Linda (2012) ’”Kammarrättens dom mycket välskriven”’ Mitt i juridiken 2012-12-20, infotorgjuridik.se hämtad 2015-02-16
Bremer, Signe (2011) Kroppslinjer : kön, transsexualism och kropp i berättelser om könskorrigering. Avh. Göteborg: Makadam
Broberg, Gunnar & Tydén, Mattias (1991) Oönskade i folkhemmet: Rashygien och sterilisering i Sverige. Stockholm: Dialogos Förlag
European Parliament’s Intergroup on LGBT Rights (2012) ’Swedish government upholds forced sterilisation for transgender people’ 2012-01-16 www. lgbt-ep.eu/press-releases/swedish-government-upholds-forced-sterilisation-for-transgender-people/ hämtad 2015-02-16
FPES (odat.) ’FPES historia’ fpes.se hämtad 2015-10-15
Grunewald, Karl (2008) Från idiot till medborgare: de utvecklingsstördas historia. Stockholm: Gothia
Justitiekanslern (2014) ’Skadeståndsanspråk mot staten med anledning av sterilisering enligt könstillhörighetslagen.’ 2014-06-17 Justitiekanslern Hämtad 2015-10-20
Larsmo, Ola (2009) ’(O)mänskligt – om rasbiologins historia’ Forum för levande historia Hämtad 2015-10-20
Patientföreningen Benjamin (odat.) ’Om patientgruppen’. www. pfbenjamin.se/OmPatientgruppen.html hämtad 2015-10-15
Proposition 1972:6 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Iag om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, m.m. data.riksdagen.se hämtad 2015-10-09
Regeringskansliet (2013) ’SFS 2013:405 Lag om ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall’ Stockholm: Elanders Sverige AB
RFSL (2004). ’Transpolitiskt program antaget av 2004 års kongress i Göteborg.’ rfsl.se hämtad 2015-10-02.
Riksdagen (2013) ’Betänkande 2012/13:SoU24 Upphävande av kravet på sterilisering för ändrad könstillhörighet’ riksdagen.se hämtad 2015-10-09
Runcis, Maija (1998) Steriliseringar i folkhemmet. Stockholm: Ordfront
Sundin, Maria (2014) ’Transskolan nr 3: Kortkort trans*historia.’ Feministiskt Perspektiv 2014-05-09 feministisktperspektiv.se hämtad 2015-10-15.
SOU 1936:59 ’Betänkande i sexualfrågan angivet av befolkningskommissionen’ Stockholm: Isaac Marcus Boktryckeri-aktiebolag. weburn.kb.se hämtad 2015-10-09
SOU 2000:20. 1997 års steriliseringsutredning. Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975: historisk belysning, kartläggning, intervjuer: slutbetänkande. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer
SOU 2000:22 Från politik till praktik. (Mattias Thydén)
SFS 1972:119. Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Stockholm: Socialdepartementet.
Voss, Jon (2011) ’Politisk majoritet för transreformer’ QX 2011-08-01 qx.se hämtad 2015-10-09
Westerlund, Ulrika (2015) ’RFSL: Ge skadestånd till tvångssteriliserade transpersoner’ Dagens Arena Publicerat 2015-06-30. dagensarena.se hämtad 2015-10-15
Zaremba, Maciej (1999) De rena och de andra om tvångssteriliseringar, rashygien och arvsynd. Stockholm: Bokförlaget DN
Övningar & praktisk info
Till denna personberättelse passar följande övningar bra:
Hur får vi människor att bry sig?
Syfte
Att ge eleverna tillfälle att resonera kring vad som kan påverka oss människor att engagera oss i olika frågor. Att öka kunskapen om hur engagemang i olika frågor kan variera genom historien och att engagemanget kan väckas på olika sätt.
Gör så här
1. Presentera listan på anledningar att engagera sig i någon fråga som inte direkt rör en själv. Tips! Presentera gärna varje anledning med ett eget exempel som känns relevant för klassen, t ex i form av en bildpresentation.
- Att något händer i ens geografiska närhet
- Att något händer någon som jag känner
- Att det finns en risk att det också kan hända mig själv
- Att det finns kända personer som själva är berörda och pratar om det
- Att det i media framställs som något akut, oväntat eller spännande
2. Låt eleverna välja en av anledningarna som de tror är den främsta orsaken till att folk engagerar sig i frågor som inte direkt rör de själva (det behöver inte vara vad som gör eleven själv engagerad). Tips! Om du vill att valet ska ske utan påverkan från klasskamrater kan de skriva sitt val på lappar med siffra och sitt namn.
3. Dela in eleverna i grupper utifrån vilken anledning de valt.
4. Grupperna får i uppdrag: att komma överens om en rättvisefråga och göra en kampanj för att få fler engagerade i sin sak, utifrån den anledning de valt. En kampanj kan vara någon form av påverkansarbete, exempelvis en reklamkampanj, ett upprop på sociala medier, ett radioinslag, att sprida en nyhetsartikel etc. Målet är att nå och påverka så många människor som möjligt.
5. Låt varje grupp presentera sin kampanj på valfritt sätt för resten av klassen.
6. Reflektera: låt eleverna reflektera enskilt och/eller i grupper om tre kring engagemang och påverkansarbete. Vad kan vara svårt när ni vill påverka och förändra inskränkande normer? Vad kan skapa engagemang hos fler?
Papperskorgen
Syfte
Att bli medveten om att det finns olika hinder för olika människor i livet. Vissa kan ha det lättare och slipper kämpa för att nå dit de vill, medan andra måste kämpa mycket eller aldrig får förutsättningar eller möjlighet att nå dit de vill. Det handlar bland annat om makt, diskriminering, handlingsutrymme, (o)rättvisa, privilegier och normer. Det handlar även om att synliggöra strukturer och hur de påverkar individer.
Gör så här
- Låt deltagarna sitta ner. Det är bra om de sitter i rader (klassisk klassrumssittning).
- Be alla deltagare att skrynkla ihop tre papper (använd gärna papper som ska till återvinningen).
- Ställ fram en papperskorg vid främre raden.
- Be några deltagare i mitten att stå upp och alla de andra att sitta ned.
- Säg att alla snart ska få kasta sina pappersbollar. De som träffar papperskorgen kommer att få en bra framtid med jobb, pengar och makt.
- Be sedan alla deltagare att kasta sina skrynklade papper i papperskorgen från den plats de är på.
Det här kommer upplevas som orättvist av deltagarna. ”Varför får vissa vara närmare papperskorgen? Varför får några stå upp? De är ju i vägen för mig när jag ska kasta.” Dessa kommentarer brukar komma fram i och med övningen.
Samtal om orättvisor, förutsättningar och strukturer
- Samtala med deltagarna om att övningen är orättvis. Att det förstås är mycket lättare för de som sitter nära eller de som står upp att träffa papperskorgen.
- Ta också upp att bara för några sitter nära betyder det inte att de träffar papperskorgen, och att bara för att några sitter längre bak betyder det inte att alla där bak missar papperskorgen.
- Det handlar om olika förutsättningar och strukturer som gör att fler som är långt fram träffar än de som är långt bak. Men på individnivå behöver inte orättvisan märkas, det kan finnas en person långt bak som träffar och någon långt fram som missar.
- Visa därför på vikten av att kunna se strukturer. Det är exempelvis viktigt att kunna se hur diskriminering samverkar och påverkar förutsättningar och möjligheter.
- Samtala också med deltagarna om vad det är som kan göra att människor befinner sig längst fram. Vilka grupper av människor är det som oftast slipper hinder i livet? Vad är det som gör att vissa grupper av människor inte har samma hinder i livet som andra?
- Låt deltagarna skriva ned olika hinder som de tror eller vet finns i deras närmiljö.
OBS! fastna inte för länge i diskussion kring hinder, då det kan riskera att bli förenklade diskussioner som istället leder till cementering av föreställningar om individen utifrån kategorier.
Utanför lådan
Syfte
Att kunna resonera kring normer och att stödja varandra i våra olikheter samt ge eleverna större handlingsutrymme för att våga vara sig själv.
Gör så här
- Titta på filmen Syrrans favoritlåt, från materialet Machofabriken*.
Samtala om normer och deras begränsningar
- Vad händer när någon går utanför lådan?
- Hur vi kan hjälpa varandra att våga gå utanför lådan?
Om du arbetar med personberättelserna i materialet kan du också koppla frågor till avsnitt i materialet:
- Vilka lådor var för snäva eller inskränkande för personen?
- Vilket stöd fick eller tog personen för att bryta mot inskränkande normer?
Filmerna
Filmerna är en del av Machofabrikens utbildningsmaterial om jämställdhet som sätter manlighet i fokus och riktar sig till unga. Materialet består av 17 korta filmer samt en ledarhandledning med interaktiva övningar. Machofabriken är ett samarbete mellan Män för Jämställdhet, Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige (Roks) samt Unizon. Machofabriken har möjliggjorts med medel från Arvsfonden. Utbildningsmaterialet distribueras av Liber. Läs mer på www.machofabriken.se