Tidslinje
Demonstranter ockuperade Socialstyrelsen i protest mot sjukdomsstämpel
”Vi är arga, inte snälla, vi är homosexuella. Nu ska sjukdomsstämpeln bort, annars blir processen kort!”
Så ropade ett fyrtiotal aktivister när de ockuperade Socialstyrelsen 1979. Socialstyrelsen är den myndighet som bland annat bestämmer över vad som ska klassas som psykiska sjukdomar i Sverige. Fram till år 1979 stod homosexualitet med på den listan. Det ville aktivisterna ändra på.
Aktivisterna hade gått in i Socialstyrelsens trappa i mindre grupper för att inte väcka uppmärksamhet. När de väl kommit in vecklade de ut banderoller och sjöng talkörer med sitt budskap. De sa att de inte tänkte flytta på sig förrän Socialstyrelsen gick med på att stryka homosexualitet ur listan på psykiska sjukdomar.
”70-talet var ju en tid som var ganska radikal… På den tiden pratade man ju mycket om ockupation och det förekom ockupationer i olika städer i Europa. Man läste om att de som ville uppnå nåt politiskt ockuperade en byggnad och vägrade gå därifrån.”
Flera av aktivisterna hade behövt ta ledigt från jobbet för att kunna vara med på aktionen. Homusexuella runt om i Sverige hade försökt att sjukanmäla sig. ”Jag sa att jag är sjuk, jag lider av homosexualitet.” På så sätt ville de visa det konstiga i att det var klassat som en sjukdom. ”Det var mer som en rolig grej än riktigt allvar. Men vi var arga.” En person fick sjukpenning från sin arbetsgivare, för att hon var hemma på grund av ”lesbiskhet”.
En del av de anställda på Socialstyrelsen blev rädda när aktivisterna kom och ringde polisen. Men när polisen kom till platsen lät de aktivisterna vara. De sa att de inte ville ingripa mot fredliga demonstrationer.
Demonstranterna pratade med Socialstyrelsens nya chef Barbro Westerholm och förklarade varför de gjorde ockupationen. Barbro visste ingenting om homosexualitet, men hon lyssnade på aktivisterna och blev påverkad av vad de sa. Hon bestämde sig för att arbeta för en friskförklaring av homosexualitet. Inom några veckor drev hon igenom beslutet.
RFSL växte under 70-talet, började uttala sig mer offentligt och försökte påverka politiker.
”Många säger att det "blivit så bra" i Sverige. Men det har inte bara ”blivit". Vi har fått kämpa alltsedan 1950-talet för att förändra ett mycket homofobt samhälle.”
Bild: Barbro Westerholm och aktivister på trappan till socialstyrelsen 1979.
Foto: QX Arkiv/Eva Eijerfors
Reflektionsfrågor utifrån texten
- Demonstranterna engagerade sig för lika rättigheter. Vilka lagar och normer i samhället behövde förändras för att inte upprätthålla inskränkande normer och diskrimineringen av personer på grund av deras sexuella läggning?
- Vilka strategier visar berättelsen kan användas för att förändra normer och lagar i Sverige som var begränsande och diskriminerande?
- Vad finns det för sociala orättvisor idag som du skulle vilja vara med och ändra på? Hur skulle du/ni göra för att sprida information om en rättviseorganisation och nå ut till så många som möjligt med budskapet?
Texten är faktagranskad 2015-10-01 av Göran Söderström, docent i konstvetenskap och tidigare chefredaktör för tidskriften lambda nordica, samt redaktör och författare i antologin Sympatiens hemlighetsfulla makt : Stockholms homosexuella 1860-1960.
Texten är förkortad 180202.
Källor
Kuick, Lennart, Tapetserade Kebnekaise med RFSL-reklam, DN 20110730. Webbversion hämtad 2013-04-15
Lundin, Sara (2009), Ockupationen av Socialstyrelsen, P3 Dokumentär, Sveriges Radio
Magnusson, Örjan (2012), Jag hade 23 kors i adressboken SVT 2012-04-20. Webbversion hämtad 2015-10-07
RFSL, Ockupationen av socialstyrelsen 1979. Hämtad 2015-03-02
SVT (1974) Kvällsöppet 1974-03-22. Hämtad 2015-04-15
Skicka en anonym tanke till din lärare
Socialstyrelsen klassar homosexualitet som friskt
Ockupationen av Socialstyrelsen 1979 var del av en större förändring i samhället. Förändringen började redan under 50-talet. Under 60- och 70-talen började aktivister kämpa för att alla människor skulle få bestämma själva över sin sexualitet. De ville inte att det skulle finnas lagar som sa vilken sexualitet som var rätt eller fel. De ville inte heller att myndigheter skulle säga att en sorts sexualitet var frisk och en annan var sjuk.
När homosexualitet fortfarande sågs som en sjukdom under 40-, 50- och 60-talen trodde många att homosexualitet kunde botas genom terapi. En del homosexuella trodde själva att de var sjuka eftersom samhället sade till dem att de var det. Andra låstes in på mentalsjukhus mot sin vilja. Där kunde de få elchocker och droger som läkarna trodde skulle göra dem till heterosexuella. Även om homosexualitet hade blivit lagligt i Sverige 1944, så var det många som inte kunde eller vågade leva öppet med sin sexuella läggning, just för att det sågs som en sjukdom eller en skamlig perversitet.
Sverige var ett av de första länderna i världen som klassade homosexualitet som friskt. Till exempel friskförklarade Storbritannien homosexualitet först 1994, efter påtryckningar från hbtq-rörelsen. Brasilien gjorde det 1999 och Kina 2001. Däremot har olika transpersoner och intersexuella varit klassade som sjuka mycket längre i Sverige. Att vara transvestit räknades av socialstyrelsen som en psykisk sjukdom till 2009.
Homosexuella började träda fram och önskade bli straffria
Den förste som började arbeta för homosexuellas rättigheter i offentligheten var den tyske juristen Karl Heinrich Ulrichs 1864. Hans medarbetare, den ungerske författaren Karl Maria Benkert-Kertbeny, lanserade fyra år senare den nya termen homosexualitet. Ulrichs såg homosexualitet som en medfödd psykologisk avvikelse och menade därmed att homosexuella inte borde straffas utan straffriförklaras. För att få hjälp med det tog han kontakt med den tyske sinnessjukläkaren Richard von Krafft-Ebing. Omkring mitten av 1800-talet började europeiska läkare att dela in människors sexualitet i ”frisk sexualitet” och ”sjuk sexualitet”. På grundval av berättelser från Ulrichs och andra sammanställde Krafft-Ebing en bok som innehöll en lista på över 200 avvikande sexuella beteenden, främst homosexualitet. Andra var bland annat analsex, oralsex, onani, att inte vilja ha sex och att vilja ha mycket sex.
Det som var gemensamt för de sorters sexualitet som klassades som sjuka var att de inte kunde leda till graviditet. Heterosexuella män och kvinnor som hade (lagom mycket) sex för att göra barn var de enda vars sexualitet räknades som frisk.
Krafft-Ebings syn på vad som var frisk och sjuk sexualitet liknade hur många kristna såg på sexualitet på den här tiden. Skillnaden var att kristna pratade om synd istället för sjukdom, och om vad de tänkte var rätt och fel enligt Gud. Kristendomen var stark i Europa och USA och Krafft-Ebing var själv katolskt kristen.
I början av 1900-talet hade synen på homosexualitet som sjukdom blivit standard inom sjukvården. I början sågs homosexualitet som en fysisk sjukdom. Sedan blev psykologiska förklaringar vanligare. Förändringen berodde på att psykologin blev en mer erkänd vetenskap i samhället generellt. Forskare började intressera sig för psykologiska förklaringar på olika känslor och beteenden som människor kunde ha. Det var inte bara homosexualitet som klassades som en psykisk sjukdom. Barn som var ovanligt aktiva och inte kunde sitta stilla kunde klassas som sjuka eller sinnesslöa. Om en person misshandlade någon kunde personen klassas som sjuk, inte bara som kriminell. Om någon missbrukade alkohol så sågs den inte längre som en syndare, utan som sjuk.
Terapi för att ”bota” homosexualitet
En sorts terapi som kallas för psykoanalys blev vanlig under 20- och 30-talet. Den som grundade psykoanalysen hette Sigmund Freud. Han tyckte att heterosexualitet var den normala sexualiteten, men ville ändå inte klassa homosexualitet som en sjukdom. Han trodde att en person fick sin sexuella läggning som litet barn och att det sedan inte gick att ändra den sexuella läggningen.
Men det fanns många psykoanalytiker som inte höll med Freud. De tänkte att det gick att bota homosexualitet genom terapi. På 40-, 50- och 60-talen var det vanligt att homo- och bisexuella gick i sådan terapi. En del tyckte inte alls att de var sjuka utan blev inlåsta på mentalsjukhus. Andra sökte sig själva till behandlingen, för att de ansåg sig sjuka eller för att de inte stod ut med omgivningens homofoba behandling och därför ville bli heterosexuella.
Det fanns olika sorters ”terapi” för att försöka förändra en persons sexuella läggning. En metod var att visa sexuella bilder på personer med samma kön som ”patienten” och samtidigt ge elchocker eller droger. Andra metoder var hypnos, och att få personen att bete sig som en typiskt manlig man eller kvinnlig kvinna. En av de mest kända psykoanalytikerna i USA använde bestraffning och förnedring som metod. Många av de som genomgick ”terapin” skadades för livet.
Synen på sexualitet
Under mellankrigstiden började homosexuella framträda mera öppet med egna föreningar, tidningar och nöjeslokaler ute i Europa. På 30-talet hade kampen för en friare sexualitet handlat om att göra det lagligt med preventivmedel, abort, homosexualitet och information om sex. Då var målet att staten skulle styra och stifta lagar som talade om för människor hur de skulle göra och inte göra för att få en bättre sexualitet. Det hängde ihop med tron på att staten ville skapa ett bättre samhälle, en friskare befolkning och en bättre ekonomi. Allt detta försvann under andra världskriget.
Under 60-talet förändrades dock synen på sexualitet i stora delar av västvärlden. Särskilt unga människor protesterade mot vad de tyckte var en föråldrad syn på sexualitet.
Aktivisterna på 60-talet tänkte inte på samma sätt. De ville istället att varje människa själv skulle få välja hur hen ville leva och uttrycka sin sexualitet, utan att staten lade sig i. Genom deras kamp förändrades samhällets attityder och lagar, både för heterosexuella och för homo- och bisexuella. Att skaffa barn sågs inte längre som den viktigaste anledningen till att ha sex. En stor del av statens censur av pornografi försvann och det gjorde att konsumtionen av pornografi ökade. P-piller började säljas i Sverige. Kritiken mot olika ”behandlingar” av homosexualitet ökade och efter flera års kamp lyckades aktivisterna få bort sjukdomsstämpeln helt.
Kvinnorörelsen var också en tydlig förändringskraft gällande jämställdhet och rättvisa under 60- och 70-talet. När kvinnor dessutom mer och mer började ses som sexuella varelser på liknande sätt som män, innebar det också större uppmärksamhet för kvinnlig homosexualitet och bisexualitet.
Ockupationen av Socialstyrelsen och RFSL:s roll
Att homosexuella samlades i grupp för att öppet kräva något tillsammans i en politisk fråga var inte vanligt före ockupationen av Socialstyrelsen 1979. RFSL hade främst ägnat sig åt att ordna sociala aktiviteter där hbtq-personer kunde mötas. Under 70-talet förändrades föreningen till att även engagera sig mer i politiska frågor. Bland annat hade de arbetat för att få bort sjukdomsstämpeln sedan 1971. De hade försökt påverka politiker på olika sätt, men ingen förutom Vänsterpartiet hade lyssnat. RFSL hade också fått kritik från vissa aktivister som tyckte att deras metoder inte var tillräckligt radikala. Det var därför de hade planerat en ockupation - för att till slut få någonting att hända. De hade bland annat inspirerats av de mer radikala metoder som vissa aktivistgrupper i USA använde (se Stonewall-upproret 1969).
Parallellt med det politiska arbetet fortsatte RFSL med sociala aktiviteter. Klubben Timmy2 bildades 1964 och var den första egna lokalen där hbtq-personer kunde mötas. RFSL var från början en mansdominerad organisation och en majoritet av de som besökte klubbarna var också män. En anledning var att män generellt sett redan hade en mer självklar plats i staden och offentligheten. Innan klubbarna för hbtq-personer existerade fanns mötesplatser utomhus där män kunde träffas, ofta anonymt. Kvinnor däremot träffades oftare i hemmet. Från början var RFSL:s verksamhet i Stockholm könsuppdelad, med en avdelning för män och en för kvinnor. 1972 slogs de ihop till en avdelning, RFSL Stockholm. Ett par år senare gick en grupp kvinnor ur RFSL och bildade Lesbisk Front. De kände sig åsidosatta av männen i föreningen och ville arbeta mer feministiskt i en grupp för bara kvinnor.
Exempel från andra länder
Världshälsoorganisationen WHO är en internationell organisation som jobbar för att bekämpa sjukdomar och förbättra människors hälsa i hela världen. De skriver också förteckningar över alla sjukdomar. Det är en mall som är till för att läkare i olika länder ska veta hur de ska sätta diagnoser på sina patienter på samma sätt. WHO skrev in homosexualitet som en sjukdom i sin förteckning 1977. Innan dess fanns homosexualitet med, klassat som en sexuell avvikelse som förmodades orsakas av en personlighetsstörning, vilket motbevisades i efterföljande forskning. Klassificeringen togs bort 1990.
Det amerikanska psykiatriförbundet tog 1973 bort homosexualitet från sin officiella lista över psykiska sjukdomar, efter påtryckningar från hbtq-rörelsen. I Storbritannien klassades homosexualitet som friskt 1994. Motsvarande klassificeringar infördes i Ryssland och Brasilien 1999 och i Kina 2001.
Trots att homosexualitet är klassat som friskt i dessa länder förekommer fortfarande terapi för att ”omvända” homosexuella. I de flesta länder finns inga lagar som förbjuder sådan terapi, däremot så bryter det mot etiska regler om hur psykologer och terapeuter får bete sig mot sina patienter. I en del länder är det olagligt, men förekommer ändå. I Ecuador till exempel finns uppemot 200 kliniker som bara ägnar sig åt ”behandling” av hbtq-personer. Officiellt sett är de drogkliniker, men befolkningen i Ecuador vet att de inte arbetar med missbrukare. Trots att klinikerna är olagliga är det få som anmäler dem. I Ecuador gjorde en person som heter Paula Ziritti den första polisanmälningen av en klinik 2009. Hon hade blivit inlåst på kliniken och utsatt för psykisk och fysisk misshandel. Paulas anmälan fick stor uppmärksamhet och ledde till att flera kliniker stängdes. I Kina anmälde en person en behandlingsklinik för första gången 2014.
Sjukdomsstämpel på transvestitet, transsexuella och intersexuella
Det är inte bara vissa sorters sexualitet som har klassats som sjuka, utan även vissa könsidentiteter och sätt att klä sig. Att vara transvestit var klassat som en psykisk sjukdom i Sverige fram till 2009. Att vara transsexuell räknas fortfarande som en psykisk störning enligt staten. Även transpersoner som inte är transsexuella kan få en diagnos som heter könsidentitetsstörning. Det kan till exempel vara personer som känner att de är varken män eller kvinnor. Diagnoserna står i kapitlet ”Personlighetsstörningar och beteendestörningar” i Socialstyrelsens lista över sjukdomar.
Att ha en kropp som inte ser ut som en typisk kvinnokropp eller typisk manskropp är också klassat som en sjukdom. Om någon föds med ett könsorgan som inte räknas som en typisk snopp eller snippa så kan hen få diagnosen intersexualism. Intersexualism räknas enligt sjukvården som en störning av kroppens utveckling. Men många med intersexualism har inga fysiska problem, utan bara en kropp som ses som ”annorlunda”. Förr opererades många barn som föddes med intersexualism redan som bebisar, så att deras kropp skulle likna en ”vanlig tjejkropp” eller ”vanlig killkropp” så mycket som möjligt. En del barn har inte fått veta om att de opererats förrän de blivit vuxna. Det är inte lika vanligt i Sverige idag att barn opereras, men det förekommer fortfarande. Organisationer som jobbar för intersexuellas rättigheter tycker att de vuxna måste vänta tills barnet har blivit större och själv kan bestämma om det vill opereras eller inte.
För transpersoner och intersexpersoner är frågan om att ta bort sjukdomsstämpeln lite mer komplicerad än för homo- och bisexuella. Orsaken är att en del transpersoner och intersexpersoner behöver vård. Det kan till exempel handla om att en person får genomgå operationer eller hormonbehandlingar som förändrar dennes kropp så att den stämmer överens med hur hen känner sig. Då måste personen först få en diagnos. Flera organisationer som arbetar för transpersoners rättigheter tycker att det ska göras på ett annat sätt, så att transpersoner kan få den hjälp de behöver utan deras identitet är klassad som en sjukdom eller störning.
En ny ockupation av Socialstyrelsen 2012
2012 gjorde den svenska queera och anarkistiska aktivistgruppen AnarchoPride en liknande ockupation av Socialstyrelsen som 1979. Denna gång ville aktivisterna att transsexualism skulle sluta klassas som en psykisk sjukdom. Aktionen var inspirerad av en internationell kampanj för att friskförklara transpersoner, som över 300 organisationer från hela världen ställt sig bakom. Aktivisterna satte sig inne på Socialstyrelsen med banderoller och delade ut flygblad till anställda. Effekten blev inte samma som 1979. Sjukdomsstämpeln togs inte bort och aktivisterna blev anhållna av polisen. Fyra personer dömdes för att ha varit inne på Socialstyrelsen utan tillstånd.
Texten är faktagranskad 2015-10-01 av Göran Söderström, docent i konstvetenskap och tidigare chefredaktör för tidskriften lambda nordica, samt redaktör och författare i antologin Sympatiens hemlighetsfulla makt : Stockholms homosexuella 1860-1960.
Källor
Arver, Dhejne, Öberg (2015) ’Transsexualism, könsdysfori’. Internetmedicin. Uppdaterad 2015-08-27. Hämtad 2015-10-02.
Bayer, Ronald (1987) Homosexuality and American psychiatry: the politics of diagnosis: with a new afterword on AIDS and homosexuality / Ronald Bayer. Princeton, N.J.: Princeton University Press, 1987
Cochran, Susan et.al. (2014) ’Proposed declassification of disease categories related to sexual orientation in the International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems (ICD-11)’
Conrad, Peter (2007) The medicalization of society: on the transformation of human conditions into treatable disorders. Baltimore, Md.; Johns Hopkins University Press, cop. 2007
Greenberg, David F. (1988) The construction of homosexuality. Chicago: University of Chicago Press
Hallgren, Hanna (2008) När lesbiska blev kvinnor : lesbiskfeministiska kvinnors diskursproduktion rörande kön, sexualitet, kropp och identitet under 1970- och 1980-talen i Sverige. Göteborg: Kabusa Böcker
Kaiman, Jonathan (2014) ’China Court Hears Case Against Gay-Straight ’Conversion Therapy’. The Guardian 2014-07-31. hämtad 2015-03-02
Krafft-Ebing, Richard von (1894) Psychopathia Sexualis, with especial reference to contrary sexual instinct: a medico-legal study. Philadelphia: The F A Davis Company, Publishers.
Kris & Ilya (2014) ’Queeraktivism möts av statens våld’ Fria Tidningen 2014-01-06. Hämtad 2015-10-02.
Lennerhed, Lena (1994) Frihet att njuta. Sexualdebatten i Sverige på 1960-talet. Stockholm: Norstedt
Lindholm, Margareta & Nilsson, Arne (2000) ’De gemensamma rummen. Klubbliv i Göteborg på 1960- och 1970-talen’. I: Andreasson, Mardin (red) Homo i folkhemmet. Homo- och bisexuella i Sverige 1950-2000. Göteborg: Anamma Böcker
Reis, Elisabeth (2009) Bodies in doubt: an American history of intersex. Baltimore: Johns Hopkins University Press
RFSL ’HBT-historia’. hämtad 2015-03-02
Server, Adam (2014) ’Ban on anti-gay conversion therapy advances in Illinois’. Hämtad 2015-03-02
Övningar & praktisk info
Till denna personberättelse passar följande övningar bra:
Papperskorgen
Syfte
Att bli medveten om att det finns olika hinder för olika människor i livet. Vissa kan ha det lättare och slipper kämpa för att nå dit de vill, medan andra måste kämpa mycket eller aldrig får förutsättningar eller möjlighet att nå dit de vill. Det handlar bland annat om makt, diskriminering, handlingsutrymme, (o)rättvisa, privilegier och normer. Det handlar även om att synliggöra strukturer och hur de påverkar individer.
Gör så här
- Låt deltagarna sitta ner. Det är bra om de sitter i rader (klassisk klassrumssittning).
- Be alla deltagare att skrynkla ihop tre papper (använd gärna papper som ska till återvinningen).
- Ställ fram en papperskorg vid främre raden.
- Be några deltagare i mitten att stå upp och alla de andra att sitta ned.
- Säg att alla snart ska få kasta sina pappersbollar. De som träffar papperskorgen kommer att få en bra framtid med jobb, pengar och makt.
- Be sedan alla deltagare att kasta sina skrynklade papper i papperskorgen från den plats de är på.
Det här kommer upplevas som orättvist av deltagarna. ”Varför får vissa vara närmare papperskorgen? Varför får några stå upp? De är ju i vägen för mig när jag ska kasta.” Dessa kommentarer brukar komma fram i och med övningen.
Samtal om orättvisor, förutsättningar och strukturer
- Samtala med deltagarna om att övningen är orättvis. Att det förstås är mycket lättare för de som sitter nära eller de som står upp att träffa papperskorgen.
- Ta också upp att bara för några sitter nära betyder det inte att de träffar papperskorgen, och att bara för att några sitter längre bak betyder det inte att alla där bak missar papperskorgen.
- Det handlar om olika förutsättningar och strukturer som gör att fler som är långt fram träffar än de som är långt bak. Men på individnivå behöver inte orättvisan märkas, det kan finnas en person långt bak som träffar och någon långt fram som missar.
- Visa därför på vikten av att kunna se strukturer. Det är exempelvis viktigt att kunna se hur diskriminering samverkar och påverkar förutsättningar och möjligheter.
- Samtala också med deltagarna om vad det är som kan göra att människor befinner sig längst fram. Vilka grupper av människor är det som oftast slipper hinder i livet? Vad är det som gör att vissa grupper av människor inte har samma hinder i livet som andra?
- Låt deltagarna skriva ned olika hinder som de tror eller vet finns i deras närmiljö.
OBS! fastna inte för länge i diskussion kring hinder, då det kan riskera att bli förenklade diskussioner som istället leder till cementering av föreställningar om individen utifrån kategorier.
Utanför lådan
Syfte
Att kunna resonera kring normer och att stödja varandra i våra olikheter samt ge eleverna större handlingsutrymme för att våga vara sig själv.
Gör så här
- Titta på filmen Syrrans favoritlåt, från materialet Machofabriken*.
Samtala om normer och deras begränsningar
- Vad händer när någon går utanför lådan?
- Hur vi kan hjälpa varandra att våga gå utanför lådan?
Om du arbetar med personberättelserna i materialet kan du också koppla frågor till avsnitt i materialet:
- Vilka lådor var för snäva eller inskränkande för personen?
- Vilket stöd fick eller tog personen för att bryta mot inskränkande normer?
Hur ser det ut hos oss? En granskning av läromedel
Syfte
Att eleverna får granska sina läromedel utifrån ett normkritiskt perspektiv.Att eleverna övar sig på att granska, analysera och ifrågasätta normer och attityder i sina läromedel.
Gör så här
- Dela upp eleverna i grupper.
- Varje grupp får ett eller flera läromedel att granska beroende på omfattningen av materialet.
- Efter granskningen sammanställer varje grupp sina granskningar skriftligt, gärna med både siffror och resonerande analys. Ta gärna ett foto av exemplet.
- Grupperna kan med fördel göra korta redovisningar om sina resultat inför klassen.
Förslag på läromedel att granska
Läromedel om historia
- Granska vilka som nämns i läromedlet. Finns det en mångfald av personer med olika bakgrunder och upplevelser som nämns? Räkna exempelvis hur många män respektive kvinnor som står med. Tänk gärna på alla diskrimineringsgrunder.
- Granska vilka som syns i läromedlets bilder. Finns det en mångfald av personer med olika bakgrunder och upplevelser som syns? I vilka sammanhang och roller visas personerna? Granska gärna utifrån flera eller alla diskrimineringsgrunder.
Läromedel om svenska
- Granska vilka som nämns i läromedlet. Finns det en mångfald av personer med olika bakgrunder och upplevelser som nämns eller är det mest personer som följer normen? Räkna exempelvis hur många män respektive kvinnor som står med. Ta gärna med alla diskrimineringsgrunder.
- Granska vilka författare ni får läsa. Är det mest kvinnor eller män? Varifrån kommer de flesta författarna? Vilka sexualiteter beskrivs mest i böckerna? Vad handlar böckerna om, finns det en mångfald av personer med olika bakgrunder och upplevelser och öden i urvalet av böcker?
Läromedel i biologi, naturkunskap eller liknande
- Granska hur läromedlet tar upp olika sexualiteter. Tas olika sexualiteter upp som något självklart, eller är framställs vissa sexualiteter som annorlunda eller som problem? Vad säger urvalet och tilltalet i texterna som behandlar graviditet och sexuellt överförbara infektioner om rådande normer? Vilka nackdelar finns det med upplägget?
- Granska hur läromedlet beskriver funktionalitet eller olika funktionsvariationer? Vilka normer framkommer utifrån urval och tilltal i texterna? Vilka nackdelar finns det med upplägget?
Läromedel om sex och samlevnad
- Granska hur läromedlet tar upp olika sexualiteter. Tas det upp som något självklart, eller är det så att vissa sexualiteter tas upp som annorlunda eller som problem? Står det lika mycket om alla olika sexualiteter? Vad säger urvalet och tilltalet i texterna som behandlar graviditet och sexuellt överförbara infektioner om rådande normer? Vilka nackdelar finns det med upplägget?
- Granska vilka som syns i läromedlets bilder. Finns det en mångfald av personer med olika bakgrunder och upplevelser som syns, eller framkommer det en norm utifrån de som representeras? Tänk på alla diskrimineringsgrunder.
- Jämför eventuellt med tidigare material för att se om det skett en utveckling och i så fall vilken.
Läromedel om matematik
- Granska vilka som nämns i läromedlet, både i bokens matematikuppgifter och faktatexter. Finns det en mångfald av personer med olika bakgrunder och upplevelser som nämns eller är det mest personer som följer normen? Tänk på alla diskrimineringsgrunder.
- Granska vilka som syns i läromedlets bilder. Finns det en mångfald av personer med olika bakgrunder och upplevelser som syns eller är det mest personer som följer normen? Tänk på alla diskrimineringsgrunder.
Läromedel om samhällskunskap
- Granska vilka som nämns i läromedlet. Finns det en mångfald av personer med olika bakgrunder och upplevelser representerade? Vilka gruppers rättigheter tas upp i materialet? Tänk på alla diskrimineringsgrunder.
- Granska vilka som syns i läromedlets bilder. Finns det en mångfald av personer med olika bakgrunder och upplevelser som syns? Tänk på alla diskrimineringsgrunder.
Filmen
Filmen är en del av Machofabrikens utbildningsmaterial om jämställdhet som sätter manlighet i fokus och riktar sig till unga. Materialet består av 17 korta filmer samt en ledarhandledning med interaktiva övningar. Machofabriken är ett samarbete mellan Män för Jämställdhet, Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige (Roks) samt Unizon. Machofabriken har möjliggjorts med medel från Arvsfonden. Utbildningsmaterialet distribueras av Liber. Läs mer på www.machofabriken.se