Förintelsen och andra världskriget

Det judiska folkmordet som nazisterna och deras medhjälpare genomförde innebar att omkring 6 miljoner judar mördades. Folkmordet pågick under andra världskriget 1939–1945. Också romer utsattes för ett folkmord baserat på att nazisterna tänkte att det fanns olika ”människoraser”. Nazisterna förföljde, fängslade och mördade även tiotusentals människor som var till exempel politiska motståndare, homosexuella eller människor som nazisterna ansåg inte ”passa in” i det nazistiska samhället och som kallades ”asociala”.

Verkligheten är sällan så enkel att det går att peka ut vilka olika roller människor eller regeringar i länder spelat i en historisk händelse. Förintelsen är inget undantag. Genom att utgå från de olika rollerna kan vi kanske lära oss hur svårt det är peka ut människor som det ena eller det andra. De roller som oftast används för att se på människors och länders agerande i Förintelsen är förövare, offer och åskådare.

• Förövare – betyder ”en person som begått ett visst brott”. I Förintelsen var nazisterna, som låg bakom och utförde folkmorden, förövare. Men de var inte de enda som gjorde Förintelsen möjlig eller som utförde alla förföljelser och mord. Regeringar i andra länder som mördade eller skickade judar och romer till koncentrations- och förintelseläger och var medhjälpare till nazisterna var också förövare. Enskilda personer kunde också vara förövare.
• Offer – betyder någon eller några som utsatts för förföljelse eller våld. Ordet offer kan få betydelsen att det inte fanns något motstånd mot förövarna vilket inte stämmer. Människor som tillhörde folkgrupperna judar och romer blev offer för nazisternas och deras medhjälpares mördande. Nazisterna mördade också grupper som till exempel politiska motståndare, homosexuella, Jehovas vittnen, människor med en funktionsnedsättning.     
• Åskådare - en åskådare är någon som ser på något och inte gör något. Det kan vara personer eller regeringen i ett land. Orsakerna till att åskådaren inte gör något kan vara olika. Det kan vara av rädsla eller att man inte bryr sig, eller av någon annan orsak. Men många åskådare i Nazityskland var inblandade på något sätt i Förintelsen genom till exempel deras arbete eller att de köpte en bostad som tillhört judar men som tagits i beslag av nazisterna.

Nazisterna ville utrota alla judar och hela den judiska kulturen. Det kallas därför för ett folkmord. Det andra världskriget gjorde att det blev möjligt att genomföra ett folkmord under så lång tid som sex år. Antisemitism är ett samlande begrepp för hat och fientlighet mot judar och som funnits i många hundra år i Europa. Förintelsen, folkmordet på omkring sex miljoner judar under andra världskriget, är det mest extrema uttrycket för antisemitism.

Samtidigt som Förintelsen genomförde nazisterna ett folkmord på romer. Andra grupper var också utsatta för förföljelse och övergrepp av nazisterna. Det var grupper som nazisterna ansåg vara ett hot mot det nazistiska samhället eller mindre värda. Det kunde vara politiska motståndare, kriminella eller personer med en intellektuell funktionsnedsättning.

I slutet av 1920-talet blev ekonomin dålig för stora delar av världens länder då aktiebörsen i New York kraschade. Det var hög arbetslöshet, människor förlorade sina hem och det var stor osäkerhet inför framtiden. Tyskland drabbades hårt av börskraschen liksom övriga Europa.

Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (NSDAP), nazisterna, och dess ledare Adolf Hitler lockade väljare med löften om en bättre framtid för det tyska folket. Nazistpartiet fick fler anhängare, men lyckades inte få makten genom demokratiska val. Efter en politiskt orolig period efter valet år 1932 utnämnde den tyske presidenten Hindenburg Hitler till Tysklands rikskansler, regeringschef, i januari 1933. Som regeringschef såg han till att han fick all makt och de andra politiska partierna förbjöds.

I augusti 1934 utropade sig Hitler till Tysklands ledare och diktator, ”Führer”. Det var viktigt för nazisterna att avskaffa demokratin. Socialdemokratiska och kommunistiska ledare och medlemmar skickades till koncentrationsläger som var ett slags fängelseläger.

Många i Tyskland fick det bättre på olika sätt och det fanns ett folkligt stöd för nazisterna. De som inte tyckte som nazisterna utsattes för våld och hot. De som hade andra åsikter än nazisterna vågade oftast inte säga något och tidningarna fick inte skriva sådant som nazisterna inte höll med om.

Under början av 1900-talet trodde många i Europa och andra delar av världen att det fanns olika mänskliga ”raser”. Sveriges riksdag beslutade på 1920-talet att starta ”Statens institut för rasbiologi” i Uppsala. Institutets uppgift var bland annat att vetenskapligt forska om rasbiologi och hur det kunde påverka Sverige som land och svenskarna som folk.

I Tyskland hade det länge funnits en föreställning om att det tyska folket var överlägset andra folk. Nazisterna, däremot, delade upp folket i Tyskland i olika mycket värda ”raser”. Nazisterna tyckte att en del av det tyska folket tillhörde den ”rena ariska rasen” som var överlägsen alla andra folk och människor. De ansåg att speciellt judar och romer var underlägsna ”raser” och var ett hot mot det tyska folket och den tyska nationen.

Inom ”rasforskningen” försökte rasbiologer beskriva romer som att de hade särskilda personlighetsdrag. Samma år som nazisterna kom till makten skapades en lag i Tyskland som hette Lagen om ärftlig hälsa. Den användes som grund för övergrepp på romer, som till exempel åtgärder som gjorde att romer inte skulle kunna skaffa barn.

Nazisterna startade en omfattande rasbiologisk forskning om det romska folket i Tyskland. Målet var att bevisa att romernas ”asociala” beteende var ärftligt och att de var ett hot mot den tyska ”rasen” och ”folkgemenskapen”.

Nazisterna tyckte att de folk i Europa som talade tyska och hade en tysk kultur skulle tillhöra ett ”Stortyskland”. Därför ville nazisterna uppfylla det tyska folkets önskan att de områden Tyskland hade förlorat efter första världskriget skulle återlämnas. Det första området som blev en del av ”Stortyskland” var Saar-regionen vid gränsen mot Frankrike och Luxemburg. 1938 ockuperade Nazityskland Österrike med stöd av det österrikiska folket. En kort tid efter det blev även de tysktalande områdena i Tjeckoslovakien en del av ”Stortyskland”.

Nazisterna ville ha ett område i Polen som Tyskland förlorat efter första världskriget. Den polska regeringen protesterade och Storbritannien och Frankrike lovade att ingripa om Tyskland angrep Polen.

Antisemitismen var redan utbredd i Tyskland och Europa när nazisterna fick makten. Det gjorde att folket trodde på det som nazisterna sade om judar. I den nazistiska propagandan var judarna det största hotet mot den tyska befolkningen och skyldiga till ”all ondska i världen”.

När nazismen växte fram fanns det sedan lång tid tillbaka en utbredd misstänksamhet och fördomsfullhet mot romer.

Judar har bott i det område som idag är Tyskland sedan 600-talet. Under 1930-talet var den judiska befolkningen i Tyskland cirka 500 000. Det var cirka 0,75 procent av befolkningen.

År 1935 införde nazisterna de så kallade ”Nürnberglagarna”. Bland annat talade lagarna om att judar inte fick äga företag, inte ha anställning inom staten, inte gifta sig med en ”arisk” person och judiska barn fick inte gå i samma skola som barn som inte var judar. Det infördes fler och fler förbud för judar och till slut fick judar till exempel inte äga en radio, inte gå i parker eller på bio. Judar och romer förlorade sina medborgerliga rättigheter trots att de varit tyska medborgare i flera generationer.

Tyskland hade sedan 1930-talet en pakt med Italien som styrdes av fascistledaren Benito Mussolini. 1940 blev även Japan en del av pakten.

Fascistregimen i Italien hade infört diskriminerande lagar mot judar 1938.

I början av nazisternas styre ville de att judar skulle flytta från Tyskland, men Nürnberglagarna gjorde det mycket svårt att flytta eftersom judar inte längre hade möjlighet att tjäna pengar. Flera länder ville inte ta emot fler flyktingar av ekonomiska och sociala skäl. Länderna var också rädda för att en ström av judiska flyktingar skulle skapa mer antisemitism och landet skulle få ett eget ”judeproblem”. Så judar som ville flytta från Tyskland hade svårt att hitta någonstans att fly. Efter önskemål av Sverige och Schweiz fick tyska judar bokstaven J stämplat i sitt pass från år 1938.

I slutet av 1930-talet ville Sverige inte ta emot judiska flyktingar. Judar har bott i Sverige i flera hundra år, men det fanns många svenskar som inte ville att judar skulle invandra till Sverige. Tidningar, tecknade bilder och filmer beskrev länge judar som om de vore annorlunda och sämre än svenskar.

Det var aldrig nära att de svenska nazistiska partierna skulle komma in i riksdagen. De var splittrade och hade inte tillräckligt många väljare. De största partierna i Sverige under 1930-talet var Socialdemokraterna och Allmänna valmansförbundet (dagens Moderaterna). Den socialdemokratiska partiledaren Per Albin Hansson var statsminister.

Natten mellan 9 och 10 november 1938 genomfördes en stor nazistisk pogrom riktad mot judar i Tyskland och Österrike. En pogrom är en samordnad våldsam och blodig förföljelse av judar. Nazistiska trupper och privatpersoner trängde in i judiska hem och affärer. De slog sönder skyltfönster och skrev hatiska meddelanden på fönster och väggar. Judar fick sina ägodelar förstörda och många blev misshandlade. 400 personer dödades, 30 000 män arresterades och över 1 400 synagogor och bönehus förstördes.

Dagen efter var gatorna fulla av glassplitter och inredning från de förstörda affärerna och privata hemmen. Händelsen kallas Novemberpogromen.

Redan innan nazisterna fick makten år 1933 hade den tyska staten tvångsförflyttat romer till särskilda läger. Nazisterna fortsatte tvångsförflytta romer, men förbjöd romer att flytta från lägren eller den plats de bodde på. Många romer sattes i arbetsläger eller i fångläger för romer. Förhållandena i lägren var mycket dåliga och många dog.

För att förstå hur Förintelsen kunde genomföras under andra världskriget är det viktigt att förstå hur utbrett kriget var.

De stridande länderna var på den ena sidan de så kallade ”axelmakterna” som bestod av Nazityskland, Italien och från och med slutet av 1941 även Japan.

På den andra sidan stod ”de allierade”: Storbritannien och det brittiska samväldet (Kanada, Indien, Australien, Nya Zeeland med flera), Sovjetunionen (efter juni 1941), Frankrike, Polen, USA (efter december 1941) och en stor mängd andra länder.

Många människor från andra länder var också inblandade på båda sidor.

I augusti 1939 gjorde Nazityskland och Sovjetunionen en överenskommelse om att inte angripa varandra. Detta var mycket överraskande eftersom Hitler och Sovjetunionens kommunistiska ledare Josef Stalin varit fientligt inställda mot varandra. Ett hemligt avtal mellan länderna delade upp områden av Europa mellan dem. Polen skulle delas upp så att Nazityskland fick de västra delarna och Sovjetunionen de östra. Sovjetunionen skulle också få kontroll över Finland och de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen.

Den 1 september angrep tyska trupper Polen, bara en vecka efter överenskommelsen mellan Nazityskland och Sovjetunionen. Några dagar senare förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland. Det andra världskriget hade nu startat.

Kort efter den tyska invasionen började nazister förfölja judar i Polen. Även den icke-judiska polska befolkningen behandlades illa av nazisterna och nästan 2 miljoner polacker mördades under kriget.

Nazisterna tvingade judar i Polen att bo i getton, det var avspärrade områden i städer som ingen fick lämna. I getton var det dåliga förhållanden med svält, trängsel och sjukdomar. Judar tvingades bära en Davidsstjärna på sina kläder för att visa att de var judar.

I april 1940 anföll tyska trupper Danmark och Norge. Danmark gav upp inom 24 timmar. 

I Norge var det strider i två månader innan tyskarna kunde ockupera landet. Nu var Sveriges närmaste grannland, Norge, ockuperat av Nazityskland.

Nazityskland anföll Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Frankrike i maj 1940. De brittiska trupperna som skickats för att hjälpa till mot de tyska trupperna drog sig tillbaka till Storbritannien. I juni kunde segrande tyska trupper marschera in i Paris.

I Frankrike fanns mellan 300 000 och 330 000 judar. Många hade flytt från Centraleuropa och Östeuropa till Frankrike. Nazisterna införde samma lagar och förbud för judar som i Tyskland. I mars 1942 skickades de första judarna från Frankrike till koncentrationslägret Auschwitz i det ockuperade Polen.

I det ockuperade Nederländerna tog nazisterna över judars affärsrörelser och företag. Judar förlorade sina medborgerliga rättigheter och fick inte arbeta inom staten. Nazisterna krävde att alla judar skulle registrera sig. Nära 160 000 personer registrerade sig. Bland dem fanns 25 000 judar som flytt från Nazityskland.

En stor del av den judiska befolkningen i Belgien tvingades till slavarbete. Mellan 1942–1944 deporterades 25 000 judar från Belgien till Auschwitz. Färre än 2 000 judar överlevde.

I nästan alla länder som Nazityskland ockuperade pågick en jakt på judar. Det enda undantaget var Danmark där cirka 7 000 danska judar lyckas fly till Sverige år 1943. De som nazisterna fick tag i skickades till koncentrationsläger och förintelseläger i Östeuropa. Under hela kriget pågick nazisternas folkmord på den judiska befolkningen i Europas olika länder. I stora städer såväl som i små byar på landsbygden.

Sommaren 1941 anföll Nazityskland Sovjetunionen trots överenskommelsen från 1939. Så kallade Einsatzgruppen hade order att mörda judar, kommunister och andra som nazisterna ansåg vara ett hot. Judar och romer ställdes upp vid massgravar och sköts ihjäl.

Nazisterna använde även bussar som de fyllde med människor och sprutade in avgaser. Människorna inne i bussen dog av förgiftning från avgaserna.

Under hösten 1941 deporterades 5 000 romer från Österrike till den polska staden Łódź där ett område i det judiska gettot delades av för romer. Av de 5 000 romerna dog 700 av tyfus i gettot. De som fortfarande levde fördes sedan till förintelselägret Chelmno där de mördades. Efter Nazitysklands anfall på Sovjetunionen 1941 mördade de tyska Einsatzgruppen ett stort antal romer i massavrättningar.

Nazisterna byggde många koncentrationsläger i Europa, framförallt i Polen och Tyskland. Det var ett slags fängelseläger där människor levde under mycket dåliga förhållanden. Fångarna sattes i koncentrationsläger utan rättegång och dom.

Arbetsläger var som ett koncentrationsläger, men där fångarna tvingades arbeta som slavar, oftast tills de dog. Många dog av svält, sjukdom och utmattning. Flera arbetsläger byggdes på platser där fångarna kunde användas som tvångsarbetare i fabriker, stenbrott eller vägbygge. I koncentrationslägren och arbetslägren var fångarna judar, romer, politiska motståndare till nazisterna, kriminella eller andra som tillhörde grupper som nazisterna tyckte var mindre värda.

För att kunna mörda så många judar som möjligt byggde nazisterna förintelseläger som var koncentrationsläger för de som skulle avrättas. Förintelselägren var som en dödsfabrik, en plats där många människor skulle avrättas. De låg i det område som varit Polen, men som blev ockuperat av Nazityskland. Nästan 3 miljoner judar avrättades i förintelselägren. De läger som var förintelseläger hette Belzec, Chelmno, Sobibór, Treblinka, Maidanek och Birkenau. Ungefär lika många judar mördades av Einsatzgruppen och medhjälpare till nazisterna i östra Europa efter att tyskarna anföll Sovjetunionen 1941.

I december 1942 bestämde nazisterna att alla romer som fanns kvar i Tyskland skulle deporteras till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Där skapades ett särskilt läger för dem som kallades ”zigenarfamiljeläger”. Där hölls mer än 22 000 romer från Tyskland, Österrike och Polen fångna. Ungefär hälften dog av sjukdomar och svält. När nazisterna försökte avrätta de första romerna i lägret gjorde romer som slagits för Tyskland i det första världskriget motstånd. Efter det flyttades de manliga fångar som var unga och starka och de som var kvar var kvinnor, barn och äldre män.

Sommaren 1944 bestämde ledningen för Auschwitz-Birkenau att den romska avdelningen skulle stängas. De som fortfarande levde mördades. De sista 4 200 personerna i lägret gasades ihjäl natten till den 3 augusti 1944. Den 2 augusti är en minnesdag för det romska folkmordet.

År 1941 gick Japan till attack mot USA. I december bombades den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Hawaii. Efter attacken förklarade USA krig mot Japan och några dagar senare förklarade Nazityskland krig mot USA. USA hade stått utanför kriget fram till 1941 men nu hade de fiender både i Asien och Europa.

År 1943 gick brittiska och amerikanska trupper i land på Sicilien för att anfalla Nazitysklands allierade Italien. Efter två månaders strider gav de italienska trupperna upp. Nazityskland tog över styret i de delar av Italien som de allierade ännu inte intagit.

När Italien kapitulerat blev situationen sämre för de 43 000 judar som bodde i norra Italien.  När nazisterna hade tagit över ordnades deportationer av judar till koncentrationsläger. Men många judar i Italien klarade sig genom att gömma sig med hjälp av italienska bekanta och den katolska kyrkan.

I juni 1944 gick de allierade trupperna från Storbritannien, Kanada, USA och Frankrike i land i Normandie i norra Frankrike. Efter några månaders hårda strider blev de tyska trupperna tvungna att lämna Frankrike och landet blev befriat från den tyska ockupationen.

Under våren 1945 trycktes de tyska trupperna tillbaka till Tyskland i både öst och väst.

Nazisterna tömde lägren på fångar och tvingade dem att gå långa sträckor till läger som låg längre från krigsfronten. Ungefär 250 000 människor dog under dessa så kallade dödsmarscher.

Den 8 maj 1945 kapitulerade de tyska trupperna och andra världskriget tog slut i Europa.

I Asien var kriget inte slut utan pågick i nästan 3 månader till. I augusti 1945 släppte USA en atombomb över den japanska staden Hiroshima. Det var första gången en atombomb använts i krig. 80 procent av stadens byggnader totalförstördes och 150 000 människor dog. Tre dagar senare släppte USA en atombomb över den japanska staden Nagasaki. Då gav Japan upp kriget.   

Under andra världskriget dog sammanlagt omkring 50 miljoner människor. Många av dessa var civila, alltså människor som inte var soldater.

Efter andra världskriget ställdes ansvariga för Förintelsen inför rätta i den tyska staden Nürnberg. Flera högt uppsatta och ansvariga nazister hade redan tagit sina liv, däribland Adolf Hitler, och kunde inte dömas. De brott som domstolen anklagade de åtalade för var brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och brott mot freden. En av följderna av Nürnbergrättegångarna var att de Mänskliga rättigheterna antogs av Förenta nationerna (FN) år 1948.

När folkmordet på judar upphörde i samband med att andra världskriget tog slut, hade nära 6 miljoner judar mördats. Av dessa var 1,5 miljoner barn.

Till exempel levde före kriget 3,3 miljoner judar i Polen, efter kriget fanns bara 50 000 kvar. I Grekland fanns det 74 000 judar, 62 000 av dem mördades under kriget.

De flesta av de judar som överlevt Förintelsen lämnade Europa efter andra världskriget. Hundratusentals människor flyttade till Israel, USA, Kanada, Australien, Sydamerika och Sydafrika.

Det pågår forskning om det romska folkmordets historia. Det är viktigt att även detta folkmord dokumenteras. Det finns inte några säkra siffror på hur många människor av romskt ursprung som mördades av nazisterna. Många romer var papperslösa och inte medborgare i något av de europeiska länderna. Det kan vara så många som 500 000 romer som mördades av nazisterna.

Även om det sedan länge hade funnits en utbredd antisemitism och antiziganism i Europa så hade den judiska och romska befolkningen varit en naturlig del av Europas många olika folk. Efter andra världskriget och Förintelsen var den judiska kulturen förstörd och det judiska folket nästan krossat. En stor del av den romska befolkningen i Europa mördades, men ändå tog det flera årtionden innan folkmordet på romer erkändes. Många samhällen saknade viktiga funktioner om till exempel läkare, slaktare och hantverkare efter de judiska och romska invånare som tvingats bort eller mördats. Folkmorden och andra världskriget drabbade stora delar av världen, från norra Europa till Nordafrika.  

De som var förövare i Förintelsen var vanliga människor och inte maskiner som var programmerade att döda. Men de utförde omänskliga handlingar mot andra människor. Hur kunde de som gjorde detta mot andra människor, även mot kvinnor och barn, samtidigt vara någons make eller pappa? 

I flera länder, däribland Sverige, kan ämnet Förintelsen vara känsligt. I Sveriges fall handlar det ofta om att folk tycker att landets regering gjorde för lite för att hjälpa judar och romer före och under andra världskriget. I andra länder kan ämnet vara känsligt då det fanns regeringar som var medhjälpare till nazisterna i folkmorden.   

Det finns regeringar i vissa länder som vill ändra på historien för att landet ska framstå som att de bara gjorde bra saker under andra världskriget. Det finns också länder där det talats om att alla som inte var nazister var mer eller mindre hjältar och motståndsmän. Historien är inte så enkel att hantera och just det gör att det kan vara känsligt, men viktigt, att prata om Förintelsen.

Texten är skriven av pedagoger vid Forum för levande historia 2021 och baseras på följande källor.

Stéphane Bruchfeld & Paul A. Levine (1998), …om detta må ni berätta... En bok om Förintelsen i Europa 1933–1945. Forum för levande historia, Stockholm.

Jan Selling (2020), Frigörelsen. Romers och resandes emancipation i Sverige och andra länder. Carlsson Bokförlag, Stockholm.

Erinnern, The Fate of European Roma and Sinti during the Holocaust
https://www.romasintigenocide.eu/

United States Holocaust Memorial Museum
https://www.ushmm.org/

Yad Vashem
https://www.yadvashem.org/

Forum för levande historia
https://www.levandehistoria.se/fakta-fordjupning/forintelsen/fakta-om-forintelsen

Imperial War Museums
https://www.iwm.org.uk/

Antisemitism då och nu
https://antisemitismdaochnu.se/

Eternal Echoes
https://www.eternalechoes.org/

International Holocaust Remembrance Alliance
https://www.holocaustremembrance.com/genocide-of-the-roma