Faktatext för elever om antiziganism i historien och idag

I början av varje avsnitt får du veta:

• Vad avsnittet handlar om
• Varför du behöver känna till det
• Vilka viktiga begrepp som ingår
• Vilken fråga du ska få diskutera i slutet av avsnittet

Vad?
Det här avsnittet handlar om romanifolkens historia i Europa.

Varför?
Syftet är att du ska förstå antiziganismens historiska rötter som bakgrund till olika romanigruppers situation idag och varför.

Nyckelord
Tvångsassimilering, hierarki, stereotypa föreställningar.

Fråga?
Romanifolk har ibland förhindrats att bosätta sig, ibland tvingats att stanna kvar på en plats. Vad har det berott på?  

Forskning visar att dagens romanifolk har historiska kopplingar till folk som började utvandra från Indien för omkring 1000 - 1500 år sedan. Under århundrandena har grupper förflyttat sig, genom Persien (dagens Iran) och Bysantinska riket (ett stort rike vid östra Medelhavet), Osmanska riket (dagens Turkiet) och på Balkan. En del grupper har stannat kvar medan andra har flyttat vidare. Romanifolken har hela tiden påverkat och påverkats av de kulturer de har levt i. Det finns därför skillnader mellan olika romska grupper, men med språk och kultur som är delvis gemensam.

Omkring år 1300 började romer flytta till Europa och många stannade i nuvarande Rumänien. Där uppskattades de för sin kunskap och skicklighet i hantverk och musik. De styrande ville behålla deras yrkeskunskap och hantverk och förhindrade därför romer från att flytta vidare. Under många år hölls romer som slavar hos lokala furstar, kloster och privatpersoner. Inte förrän år 1856 var slaveriet helt avskaffat i Rumänien. 

I protokoll och dokument från 1500-talet kan vi se att romer också flyttade till städer i Nord- och Västeuropa, bland annat till Stockholm. Dessa grupper var till skillnad från romer i Rumänien fria. Till en början togs de emot med nyfikenhet och respekt i de städer de kom till. Men när olyckor drabbade folk och städer letade man efter syndabockar och likt den judiska befolkningen började romer få skulden för mycket av det som hände. Till exempel anklagade man romer för att vara spioner åt fienden. Kyrkan, som hade stor makt, menade att romer var hedningar, alltså inte kristna. Många länder gjorde särskilda lagar för att få romer att lämna landet. Det ordnades jakter på romer och förföljelserna kunde vara mycket våldsamma. Flera länder utvisade romer eller förvisade dem till kolonier långt borta. Spanien tillät romer att bosätta sig under 1600- och 1700-talen, men förbjöd deras språk och kultur. Detta kallas för tvångsassimilering, alltså när en grupp tvingas att anpassa sig till majoriteten. 

Istället för att tvångsassimilera romanifolk var det också vanligt att stänga dem ute. Många romer fick inte bosätta sig på en plats utan tvingades flytta från plats till plats. Detta hade bland annat att göra med de lokala arbetsmarknaderna och regler om konkurrens. Romer måste därför hitta andra sätt att få en inkomst. Att arbeta som kringresande handelsmän på marknader i olika städer och sälja saker som de själva tillverkat var ett sätt. Många arbeten krävde rörlighet. Romer har alltså både tvingats att flytta, och behövt flytta för sin försörjning.

Under 1700-talet växte naturvetenskaperna fram och det skapades nya idéer om människans utveckling. Vetenskapsmännen delade in både djur, växter och folkgrupper i olika typer eller varieteter. Den svenske vetenskapsmannen Carl von Linné var en av dem som låg bakom de nya klassificeringarna. Han tilldelade särskilda egenskaper till folk från olika kontinenter. Folken som ansågs högst utvecklade kopplades samman med positiva karaktärsdrag, och de som sågs som lägst utvecklade kopplades till negativa karaktärsdrag. 

Dessa fördomar och stereotypa föreställningar om olika folkgrupper spreds i samhället och började användas för att motivera en ojämlik behandling av människor. En stereotyp föreställning är en uppfattning som en person kan ha om till exempel en folkgrupp utan att ha egna erfarenheter av gruppen. Ofta handlar det om förenklade förställningar om personers egenskaper. 1700-talets klassificeringar av människan i olika typer skapade grunden för det som kallas för en ”vetenskaplig rasism” Den har varit viktig för antiziganismens utveckling genom historien.

Vad?
Det här avsnittet handlar om romers situation i Sverige historiskt och idag.

Varför?
Syftet är att du ska förstå romanifolkens historia och bakgrunden till romers situation i Sverige.

Nyckelord
Diskriminering, lösdriveri, pogrom, tjänstetvång, aktivism, nationell minoritet, assimilering, medborgerliga rättigheter, majoritetssamhälle, romska språk.

Fråga?
På vilka sätt har antiziganism uttryckts i Sverige genom historien?  

De 30 familjerna som kom till Stockholm togs emot som pilgrimer, vilket är ett ord för kringvandrande grupper som reste av religiösa anledningar. De medeltida lagarna bestämde att pilgrimer skulle behandlas väl. Under 1500-talet skedde stora förändringar i det svenska samhället. Maktförhållandena mellan kung och kyrka förändrades och kontrollen av folket skärptes. Detta innebar att förföljelser av romer ökade. Nya lagar och regler skapades, som skulle hjälpa statens ämbetsmän och kyrkans präster att stänga ute fattiga främlingar, vilket romer sågs som. Präster förbjöds att döpa, viga och begrava romer. Men en del trotsade förbuden och gjorde det ändå. Det fanns människor som inte höll med de styrande utan försökte behandla romer väl.

Romanifolk omnämns sällan i lagstiftning under 1500-1800-talet, men när de pekas ut har utvisning eller tjänstetvång ofta varit straffet. Tjänstetvång innebar att en person kunde tvingas till att ha en särskild sysselsättning som myndigheterna hade godkänt. Ett villkor för att få stanna i landet var att ha en godkänd sysselsättning och vara bofast. 

Olika typer av lagar har använts för att kontrollera den fattiga befolkningen, som var mycket stor i Sverige fram till 1900-talet. Romanifolket har varit bland de mest utsatta. Från 1700-talet användes tvångsassimilering som ett sätt att kontrollera romanifolk i Sverige. De lagar som utfärdades om lösdriveri var särskilt användbara. En person kunde arresteras som lösdrivare och dömas till straffarbete om hen inte försörjde sig på ett sätt som myndigheterna godkände. Detta drabbade romanifolk särskilt hårt. 

Romer är inte ett folk utan ett samlingsnamn för flera olika grupper. Staten har definierat fem grupper i Sverige, men inom dessa finns flera undergrupper. Indelningen i dessa fem grupper gjorde regeringen tillsammans med ett romskt råd i samband med att romer blev en nationell minoritet år 2000. 

Resandefolket eller resanderomer är det romanifolk som varit i Sverige längst tid. Resandefolket går att följa i historiska källor åtminstone tillbaka till 1600-talet. De har liksom andra grupper arbetat med många olika saker genom historien. En del var kringresande under delar av året och erbjöd sina varor och tjänster på olika platser. Andra var bofasta och arbetade i det lokala samhället. Trots namnet har resandefolket alltså varit bofasta i Sverige sedan lång tid. 

Finska romer (eller kalé) är de romer som liksom många andra finländare kom till Sverige för att arbeta från 1950-talet och framåt. Det invandringsförbud för romer (och en del andra utländska medborgare) som gällde från 1914 togs bort 1954, vilket gjorde det möjligt att söka arbete i Sverige. Gruppen härstammar från de romer som under tidigare århundraden blivit förvisade från Sverige till Finland, som då var en del av Sverige. Därför har resandefolket och finska kalé till stora delar en gemensam historia eftersom Sverige och Finland var ett rike fram till 1809.

Svenska romer (främst kelderasha-romer) är benämningen på de grupper som kom till Sverige under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet. De invandrade bland annat från Rumänien, via Ryssland. Slaveriet hade upphört 1856 i Rumänien och romer blev fria att förflytta sig. I Ryssland skedde pogromer mot romer och många familjer tvingades att flytta, bland annat till Sverige. Pogrom  är en våldsam förföljelse av en särskild folkgrupp. Kelderasha betyder kopparslagare, och kopparslagning var en del av gruppens försörjning även i Sverige fram till mitten av 1900-talet. 

Utomnordiska romer (bland andra lovara, arli, gurbeti) kom från olika delar av Europa till Sverige från slutet av 1960-talet. De flesta kom till Sverige när landet behövde arbetskraft under 1970- och 1980-talen. 

Nyanlända romer kan tillhöra olika romska grupper. Många härstammar från Balkan och kom till Sverige som flyktingar på 1990-talet. Mellan åren 1991 och 2001 var det krig på Balkan, och det land som var Jugoslavien delades upp. Detta innebar att många människor tvingades fly därifrån.

Romska, romanès eller romani chib är ett samlingsnamn för de olika dialekter och varieteter av språk som romanifolken talar. Språket har, liksom alla språk, förändrats och utvecklats över tid. Det har påverkats av och påverkat de språk som talats på de platser man har befunnit sig. Språkhistorisk forskning har visat att språkets rötter finns i Indien, men det finns många inslag av ord och grammatik från till exempel grekiska, rumänska, persiska och slaviska språk 

I början av 1900-talet utvecklades nya sätt att kontrollera romer. Rasbiologi, med rötter i 1700-talets naturvetenskaper, sågs som en användbar vetenskap i undersökningen av olika ”raser”. I Sverige startades Rasbiologiska institutet år 1922. Där undersöktes bland annat ”rasers” kroppsliga utseende och karaktärsdrag. De romer som levde i Sverige före andra världskriget undersöktes och klassificerades i rasbiologiska undersökningar. Idag vet vi att det som rasbiologerna kallade vetenskap, byggde på rasistiska myter. Men i början av 1900-talet trodde många i den svenska politiken och andra delar av samhället på sådana idéer.

1914 kom en ny lag som förbjöd invandring för romer och andra ”utlänningar” som man trodde skulle orsaka oordning och/eller ha svårt att försörja sig själva. Romer utpekades som en särskild grupp i denna lagstiftning. Invandringsförbudet fanns kvar fram till 1954, då gränserna till de övriga nordiska länderna öppnades. Under denna period var det två världskrig i Europa, första världskriget 1914 - 1918 och andra världskriget 1939 - 1945. Tiden mellan världskrigen var orolig med ekonomisk kris och högerextrema partier som kom till makten i flera länder. Sverige ville inte ta emot romska flyktingar från andra länder. Detta trots att romer sattes i koncentrationsläger och under andra världskriget mördades i många europeiska länder. 

Kartläggning och registrering av romer har en lång historia i Europa. Under 1900-talet gjordes flera stycken i Sverige. På 1920-, 1930- och 1940-talen genomfördes kartläggningar i olika statliga och kommunala undersökningar. De gjordes av till exempel Rasbiologiska institutet och av Polismyndigheten. På 1950-talet tillsatte regeringen en statlig utredning för att undersöka och förbättra romers situation. I den utredningen gjordes en kartläggning av romer som levde i Sverige då. Under 1960-talet genomfördes en stor socialmedicinsk undersökning av alla svenska romer som registrerades och kartlades. 2013 avslöjades att polisen i Skåne haft ett register över romer. 

I samtliga av dessa undersökningar har romer kartlagts och registrerats av olika makthavare, experter och institutioner i samhället. Anledningarna till undersökningarna har varit olika, till exempel att samla information för att kunna utesluta och övervaka romer eller för integration och inkludering. Oavsett anledning har registreringarna inneburit att romers rättigheter och personliga integritet i många fall har kränkts. 

Rätten till skola och utbildning är grundläggande i det svenska samhället. Många romska barn har inte fått gå i skola, medan andra har fått det. Barn inom resandefolket, som har levt i Sverige under flera hundra år, har gått i skola som de flesta andra svenska barnen. Men många har blivit dåligt behandlade och upplevt diskriminering i skolan. Barn inom gruppen som kallas för svenska romer blev ofta nekade utbildning och skola. Det var inte förrän på 1960- och 1970-talen som de flesta inom den gruppen fick tillgång till skola och utbildning. Detta skedde efter ett hårt arbete från romska aktivister, som krävde att villkoren skulle förbättras och att deras medborgerliga rättigheter skulle respekteras. Delar av majoritetssamhället stöttade deras kamp men det fanns också motstånd. 

Under 1960-talet uppmärksammades orättvisor mot romer i det svenska samhället. Det var till stor del tack vare olika aktivisters kamp. Författaren Katarina Taikon, och även hennes syster konstnären Rosa Taikon, var romska aktivister som pekade på den orättvisa behandlingen av romer i Sverige. Katarina Taikon skrev böcker, pratade i media och höll föreläsningar om romers situation. Hon visade att det fanns grupper, särskilt de så kallade svenska romerna, som inte hade tillgång till utbildning, arbete och bostäder, trots att de var svenska medborgare. Även icke-romer engagerade sig i denna kamp. Resultatet blev att de svenska romerna fick bostad och tillgång till utbildning och arbete. Men diskrimineringen av olika romska grupper levde kvar, vilket kan ses som en konsekvens av antiziganismens långa historiska rötter.

Historien visar att romer inte har haft samma rättigheter som den övriga befolkningen. Lagar, normer och föreställningar har hindrat romer att bli bofasta, eller så har de tvingat romer att assimileras i enlighet med majoritetssamhällets normer och krav. När de flesta svenskar fick tillgång till sjukvård, mödravård, skola och pension under 1930- och 1940-talen hindrades många romer från att ta del av välfärden. Detta sågs som ett problem på 1950-talet. Den svenska staten ville då inkludera romer i samhället, men det skulle ske genom assimilering, alltså anpassning. 

Under 1980-talet började en del ifrågasätta själva idén om assimilering. Frågan väcktes om samhället istället borde ta till vara olika kulturer och se dem som positiva. Diskussionerna utvecklades under 1990-talet och mångkultur började så småningom ses som ett ideal. 

År 2000 erkändes romer som en av Sveriges fem nationella minoriteter och de romska språken fick skyddad status som minoritetsspråk. En nationell minoritet är en folkgrupp som har historiska band till Sverige och som vill behålla sin identitet som folkgrupp. Den skyddande statusen behövs eftersom romsk kultur är hotad. Många romer som lever i Sverige idag kan till exempel inte tala sitt språk eftersom de inte fått lära sig det. 

Vad?
Det här avsnittet handlar om hur nazisternas idéer om ”raser” ledde till Förintelsen.

Varför?
Syftet är att du ska bli medveten om vad rasistiska idéer kan leda till.

Nyckelord
Första världskriget, nazister, medborgerliga rättigheter, Nürnberglagarna, ”arier”, deportera, koncentrationsläger.

Fråga?
Hur motiverade nazisterna att romer var mindre värda än ”arier”?

Samtidigt som romska familjer förföljdes i många länder blev romska män en del av nationella arméer. Under första världskriget, 1914-1918, stred många romer i den tyska armén eller med arméer från andra länder som var på Tysklands sida. Under samma tid sattes kringresande romer som inte hade fast bostad i fångläger.

Under mellankrigstiden, 1919-1939, tvingades romer registrera sig hos länders myndigheter. Det var en del i samarbetet mellan europeiska länders polismyndigheter. I Tyskland hade detta tvång införts redan i början av 1900-talet. Registrering och kartläggning av romer hade dock pågått länge i Europa. 

År 1933 fick nazisterna makten i Tyskland. Nazisterna ville ha ett samhälle som bara bestod av ”rena raser” därför delade de in människor i ”raser”. De tyckte att den högst stående rasen var ”arier”, som de själva tillhörde, och att andra ”raser” var mindre värda och lägre stående. 

Det romska folket var en av de ”raser” nazisterna tyckte var lägre stående, de ansåg även att det judiska folket var det. Nazisterna ansåg att romer var ”främmande raselement” och ansågs därför vara ett hot mot nazisternas idéer om ett enhetligt ”ariskt”, ”rent” och ”sunt” tyskt folk.

Redan innan nazisterna fått makten i Tyskland tvångsförflyttades romer från sina hem till läger. Nazisterna fortsatte att tvångsförflytta romer och dessutom förbjöds romer att ha vissa yrken. Detta gjorde det mycket svårt för romer att försörja sig och många blev arbetslösa. 
De som bodde i Nazityskland och var arbetslösa eller inte hade fast inkomst eller bostad kallades ”asociala” av nazisterna. Nazisterna tyckte att de kostade det tyska samhället onödigt mycket pengar. De som ansågs vara ”asociala” sattes i koncentrationsläger för ”asociala” grupper. Många romer hamnade i den ”asociala” kategorin och sattes i koncentrationsläger.

1935 införde Nazityskland de så kallade Nürnberglagarna som bland annat byggde på rasbiologiska idéer. Lagarna infördes för att begränsa rättigheterna för de grupper av människor som nazisterna tyckte var mindre värda. Romer berövades sina medborgerliga rättigheter och romska kvinnor tvingades sterilisera sig. Nazisterna övertygade den tyska befolkningen om att romer, judar och andra folk som inte var ”arier” var ett hot mot den tyska folkgemenskapen.

Vad?
Det här avsnittet handlar om romer under Förintelsen.

Varför?
Syftet är att du ska förstå hur folkmordet på romer kunde hända.

Nyckelord
Deportation, Förintelsen, folkmord, diskriminering, andra världskriget, de mänskliga rättigheterna.

Fråga?
Varför tog det så lång innan folkmordet på romer erkändes?

När Nürnberglagarna infördes pågick redan förföljelser och övergrepp av romer. Det var inte bara accepterat att trakassera och misshandla romer – det uppmuntrades. Nazisterna spred budskapet att romer var ett hot mot Tyskland och den tyska folkgemenskapen. Eftersom antiziganismen hade funnits länge var fördomarna utbredda även utanför nazistpartiet. 
Nazisterna menade att romernas närvaro i samhället var ett problem och 1938 började de göra upp planer för att lösa problemet. Förföljelserna av romer ökade efter detta och fler deporterades till koncentrationsläger.

När tyska trupper invaderade Polen år 1939 bröt andra världskriget ut. Inom ett år hade nazisterna ockuperat stora delar av de europeiska länderna i både öst och väst. I maj 1940 deporterades 2 800 romer från Tyskland till arbetsläger i det ockuperade Polen.
I de länder som ockuperades av Nazityskland internerades, tvångsförflyttades och placerades många romer i getton och i arbets- och koncentrationsläger. Bland annat tvångsförflyttades 5 000 österrikiska romer till det judiska gettot i den polska staden Łódź under hösten 1941. Av de 5 000 romerna dog 700 i tyfus och de som var kvar deporterades till förintelselägret Chelmno i det ockuperade Polen, där de mördades.

Många romer dog i getton och läger, men de flesta romska offren sköts av nazityska trupper som stötte på dem. Inför det tyska anfallet mot Sovjetunionen 1941 organiserades specialkommandon, så kallade Einsatzgruppen. Det var dödspatruller som följde i den tyska arméns spår för att skjuta ihjäl kommunistiska partifunktionärer och motståndskämpar. På många platser blev romer offer för dessa dödspatruller.

I december 1942 bestämde nazisterna att alla romer som fanns kvar i Tyskland skulle deporteras till koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau. 
I Auschwitz-Birkenau skapades ett särskilt läger för romer som kallades 
”Zigenarfamiljelägret”. Där hölls mer än 22 000 romer från Tyskland, Österrike och Polen fångna. Ungefär hälften dog av sjukdomar och svält. När nazisterna den 16 maj 1944 försökte avrätta de första romerna i lägret gjorde de motstånd. Efter det flyttades de unga och starka manliga fångarna till andra läger. De som var kvar var kvinnor, barn och äldre män. 
Sommaren 1944 bestämde ledningen för Auschwitz-Birkenau att den romska avdelningen skulle stängas. 4 200 romer gasades ihjäl natten mellan den 2 och 3 augusti 1944, efter det fanns inga romer kvar i Auschwitz-Birkenau. Den 2 augusti är en internationell minnesdag för det romska folkmordet.

I Tyskland, liksom i andra europeiska länder, förföljdes romer långt före nazisterna tog makten 1933. Det finns inga exakta siffror på hur många romer som fanns i Europa vid tiden för andra världskriget, trots statsmakternas försök att registrera dem. Det är också svårt att veta hur många romer som mördades. De flesta forskare tror att antalet romer som mördades var mellan 220 000 och 500 000.

Romer som försökte få juridisk upprättelse efter andra världskriget möttes av domstolar som sade att de inte hade förföljts och satts i koncentrationsläger på grund av att de var romer. De menade att orsaken var kriminalitet eller sociala förhållanden. Först 35 år efter kriget erkände den västtyska staten att romer visst hade utsatts för ett folkmord med uppsåt att utplåna dem på grund an deras etniska tillhörighet. Vid det laget hade många av de som överlevde koncentrationslägren avlidit. En del romer som fortfarande levde kunde dock få ekonomisk ersättning efter en lång kamp mot byråkratin.

Okunskapen om antiziganismens historia och hur romer blev behandlade innan och under Förintelsen har bidragit till att romer har fortsatt att vara en utsatt grupp. Därför behövs fakta, kunskap och forskning om det som romer blev utsatta för under Förintelsen. 

Vad?
Det här avsnittet handlar om hur romer kan bli bemötta i dagens samhälle. 

Varför?
Syftet med det här avsnittet är att du ska lära dig om romers situation i Sverige idag.

Nyckelord
Majoritetssamhälle, register, tiggare, EU-medborgare.

Fråga?
Vad kan du och samhället göra för att motverka antiziganism?

Antiziganism är det begrepp som används trots att det kommer från det nedvärderande ordet ”zigenare”. Det ordet har majoritetssamhället kommit på. Begreppet kopplas ihop med de fördomar och stereotypa föreställningar som har funnits och fortfarande finns om romanifolk. På den första internationella romska kongressen år 1971 beslutades att romer ska användas som samlingsnamn för romanifolken, och inte ”zigenare” eller något annat.

Antiziganismen märks idag på många sätt. På många håll i Europa har romer inte samma rättigheter som är självklara för den övriga befolkningen. Det kan handla om rätten att få gå i skolan, rätten till arbete, bostad och sjukvård. Det handlar även om rätten att bli sedda som fullvärdiga medborgare.

Antiziganismen finns djupt i samhället. Den har formats och utvecklats under många hundra år. Även i Sverige kan romer förhindras att ta del av viktiga delar av samhället. Romer diskrimineras ofta när de söker bostad och arbete. De har sämre tillgång till utbildning och upplever att hälso- och sjukvården saknar kunskap om deras historia, kultur och situation. FN och Europarådet har kritiserat Sverige för detta. 

Sedan romer erkändes som en nationell minoritet i Sverige år 2000 har flera statliga utredningar gjorts om romers situation i Sverige. En utredning visade att djupt rotade fördomar mot romer finns kvar. Antiziganismen är fortfarande en del av samhället. 

Diskrimineringen av romer i Sverige sker förhållandevis öppet och i vardagliga situationer. Det kan hända när människor med romskt ursprung går i affärer, besöker restauranger eller offentliga platser. Diskrimineringen påverkar romers förtroende för majoritetssamhället och kan göra det svårt för dem att utveckla sin romska identitet.

År 2013 avslöjades det att polisen i Skåne hade ett register över romer. Över 4 700 romer i hela Sverige fanns med i registret, med namn, personnummer och adresser för både barn och vuxna. De som var med i registret stod med där på grund av sin etnicitet och inte för att de gjort något kriminellt. Detta är olagligt och den svenska staten stämdes för etnisk diskriminering. Att registrera särskilda folkgrupper är enligt lagen diskriminerande och visar på en fördomsfull inställning till den utsatta gruppen. Domen blev att alla som stått med i registret fick ekonomisk ersättning.

Av de människor som ber om pengar utanför affärer och tågstationer i Sverige är många romer från bland annat Rumänien och Bulgarien, länder som är medlemmar i EU. Romer är diskriminerade i dessa länder och har svårt att få arbete. De reser till andra EU-länder för att skaffa sig en inkomst. Men oavsett vilket EU-land de befinner sig i lever många av dessa romer i extrem fattigdom och utsatthet. 

En del har anklagat dem som ber om pengar i Sverige för att vara del av en organiserad brottslighet. Enligt organisationer som arbetar med utsatta EU-medborgare är det få av de som tigger i Sverige som ingår i organiserade kriminella nätverk. Men det finns rapporter om kriminella ligor och människohandel. När människor är i en utsatt situation kan risken att utnyttjas av kriminella ligor öka.