2013: Justine Ijeomah

Justine Ijeomah är affärsmannen som grundade den nigerianska människorättsorganisationen HURSDEF, Human Rights Social Development and Environmental Foundation.

I Nigeria är rättssäkerheten låg och Amnesty har rapporterat om systematiskt polisvåld, utan att ansvariga ställs till svars. Olagliga gripanden, utomrättsliga avrättningar och försvinnanden är relativt vanliga. Justine Ijeomah grundade sin organisation 2008 och sedan dess har han med risk för sitt eget liv arbetat för mänskliga rättigheter i sin hemstad Port Harcourt.

Hur kom det sig att du började arbeta med mänskliga rättigheter?

– För mig började det när jag såg hur folk på gatan blev behandlade. Jag såg hur polisen stannade sina bilar och grep folk som råkade gå förbi. De togs in på stationen utan grund. Jag ser det fortfarande hända dagligen; på väg till jobbet, på väg hem, var jag än befinner mig. De som blir gripna får reda på hur mycket de måste betala för att bli fria. Det finns ingen orsak till gripandet och det är bara de fattiga som behandlas på det sättet. De rika har resurser att anlita de bästa advokaterna.

Justine Ijeomah och hans organisation griper in när oskyldiga arresterats, kräver utredningar när människor försvunnit eller finns på plats vid domstolsförhandlingar. Genom sin närvaro på polisstationer minskar de risken för att misshandel ska äga rum. De som grips är många gånger gatubarn, som helt saknar skydd. Just arbetet med gatubarnen engagerar Justine Ijeomah särskilt.

– En pojke arresterades fem gånger. Jag har personligen engagerat mig i hans frigivning. Fem gånger har han arresterats och torterats utan grund. Jag var på väg hem när jag fick ett telefonsamtal om att han hade arresterats igen. Ingen företräder ett gatubarn. Han hade ingen annan så jag var tvungen att bege mig till polisstationen den natten. De enda pengar jag hade med mig räckte till respengar. Han hade inte ätit, så jag köpte mat och jag förstod i den stunden att jag skulle få gå till fots hem. Men han såg på mig som sin far och jag kände att jag var tvungen att ge honom de faderliga beskydd jag kunde ge.

Justine Ijeomah krävde pojkens frigivning och lyckades få honom släppt.
– Det är en anledning till att jag fortsätter mitt arbete. Det lilla barnet som inte har något hopp, som är helt beroende av dig, det skulle var förödande att ge upp.

Själv har Justine Ijeomah gripits och arresterats otaliga gånger, han har utsatts för tortyr och flera mordförsök. Under perioder har han varit tvungen att flytta, att gå under jorden, för att rädda sitt eget liv.

– Situationen var fruktansvärd tidigare, polis och myndigheter har använt alla metoder för att skrämma mig. En gång slog de mitt huvud i en betongvägg, flera gånger, så att jag fick en skallfraktur. Jag har en allvarlig skallskada. Den händelsen har verkligen präglat mig och det motiverar mig att fortsätta kampen.

Är du rädd?

– Nej, jag är inte rädd. De kan inte skrämma mig. Det beror på kraften i det jag gjort, på stödet från folket och all kärlek jag fått.

Hur får du kraft och motivation att fortsätta?

– Det får jag från min beslutsamhet att slåss för de förtryckta. När jag kämpar för frihet blir jag motiverad. Det som stärker mig är att jag bekämpar det jag hatar. Det ger mig energi.

Hur ser säkerhetssituationen ut för dig idag?

– Priset har förändrat mitt liv, det har höjt statusen på vår organisation och uppmuntrade mig oerhört. Det förde med sig att jag orkar arbeta dubbelt så mycket och jag vet att mitt arbete inte är förgäves. Vi har fått internationellt erkännande och mycket publicitet i media. Antalet hot mot mig har minskat drastiskt. Nu vet de, att om det händer mig något, så kommer världen att reagera. Det som ger mig glädje är att hjälpa andra, jag älskar det. Jag har en dröm om ett bättre samhälle, och kan jag bidra till en bättre värld så gör jag det.