2015: Islena Rey Rodrígues

2015 års Per Anger-pris tilldelas den colombianska människorättsförsvararen Islena Rey Rodríguez för hennes ihärdiga kamp mot våld och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i en av Colombias farligaste regioner.

Islena Rey Rodrígues har varit engagerad för mänskliga rättigheter i Colombia under många år. 1989 var hon med och grundade människorättsorganisationen ”Comite Civico por los Derechos Humanos del Meta", CCDHM. Det är ett forum för olika MR-organisationer, folkliga ledare, läkare och fackföreningar. Organisationen ger juridisk hjälp och stöd i arbetet med att rapportera in våldsbrott och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Av dem som var med och grundade organisationen är Islena ensam kvar. Alla andra har mördats eller tvingats i exil. Därför kallas hon ”den som överlevt”.

Hur kränks de mänskliga rättigheterna i Colombia idag?

– I Colombia kränks våra mänskliga rättigheter på flera sätt. Ledarna för människorättsorganisationerna dödas och de som organiserar sig för miljön eller sociala rättigheter förföljs. Vi har inte ens de grundläggande rättigheter, som finns inskrivna i grundlagen. Alla har inte rätt till utbildning och sjukvård. Människor är utan arbete, urfolk fördrivs från sina marker, och fattigdomen på landsbygden är permanent. Det är en sorg och en skam, att de som kämpar för ett bättre liv, ska behöva riskera sina egna.

Islena och hennes medarbetare har varit utsatta för flera attentat. Men det senaste var det värsta. Det skedde den 17 oktober 2009 och det har märkt henne för livet.

Vad var det som hände?

– Jag färdades på floden Huejar och hade varit i en by som heter Puerto Toledo. Jag var inbjuden av bönderna där, som ett vittne. De anklagades för att vara gerillasoldater och knarklangare, fast de inte var det. De var oskyldiga bönder men drogs ändå in i den väpnade konflikten.

På vägen hem blev Islena och hennes medarbetare utsatta för ett attentat. Islena träffades av två skott. Ena lungan, revbenen och magen slits sönder. De första två veckorna på sjukhuset hade läkarna inget hopp. Men Islena Rey Rodriguez överlevde.

– Det dödade mig nästan. Jag är invalidiserad till 51 procent sedan dess.

Ingen vet säkert vem som utförde attentatet och ingen kunde ställas till svars.

– Alla gick fria, säger Islena Rey Rodriguez. Så är det ofta i Colombia, dessvärre. Alldeles för ofta.

Den 13 oktober 1997, dödades Josue Giraldo Cardona, ordföranden för kommittén för mänskliga rättigheter i Meta. Sedan dess har Islena, som blev kommitténs ordförande efter honom, personligt skydd från staten. Hon färdas jämt i en skottsäker bil och hon har två livvakter med sig vid resor. Hennes barn kan inte heller leva som de vill, utan måste följa ett särskilt program för personskydd. Islena har blivit erbjuden asyl i flera andra länder, men hon vill inte lämna Colombia.

Varför stannar du kvar?

– Flera av mina kamrater lämnade landet och bodde utomlands i flera år. När de sedan återvände, trodde de att de skulle kunna leva ett vanligt liv. Men flera av dem dödades. Så jag förstod, med stor sorg, att om jag lämnar Colombia, då kommer jag aldrig tillbaka.

Många människor bad henne också att stanna, de såg henne som deras enda hopp.

– Det var svårt att se vuxna män gråta. Vem kan hjälpa oss om ni reser, frågade de. Det var kärleken från folket som fick mig att stanna.

Finns det stunder när du känner dig osäker eller rädd?

– Nej, jag har aldrig känt mig osäker i mitt försvar av livet, de mänskliga rättigheterna eller miljörättigheterna. Om jag någon gång känner rädsla för att försvinna, bli torterad eller fängslad är det för att jag tänker på mina barn. De som älskar mig och som skulle plågas mer än jag om något sådant hände.

Hur orkar du fortsätta?

– Jag har accepterat faran vi lever i, men vänjer sig gör man aldrig. Men om detta är mitt öde, så är det så. Mina kamrater blev dödade och jag är säker på att i himlen finns det en kommitté för de mänskliga rättigheterna. Den dag då det blir min tur, så kommer jag att träffa dem igen.

Vilka åtgärder tror du skulle öka respekten för de mänskliga rättigheterna i Colombia?

– Staten, med dess tjänstemän och anställda, liksom de som gynnas mest av den ekonomiska politiken, måste förstå att ett fredligt samhälle kräver jämlikhet mellan de olika samhällsklasserna, särskilt när det gäller samhällen och byar som präglas av etnisk mångfald. Sen behöver landets rikedomar komma alla till del och genom att en internationell överenskommelse nås så att förhandlingarna med Farc gerillan kan få ett gott slut.

Vad betyder Per Anger-priset för er?

– Det är en stor lycka och en tillfredsställelse att vi tilldelats detta pris. Det fungerar också som ett erkännande och ett skydd. Stödet från människor i andra länder, det är det viktigaste av allt. Det går inte att köpa för alla pengar i världen.

​Intervjuad av: Kerstin Gustafsson Figueroa