Josef Kohout sätts i koncentrationsläger för sin kärlek
Den här sidan är en del av undervisningsmaterialet hbtq, normer och makt.
Om Josef Kohout
Josef Kohout sätts i koncentrationsläger för sin kärlekJosef Kohout. Fotograf okänd. Bildkälla: Wikicommons
Få texten uppläst
Man kan inte ömsa skinn och bli någon annan.
"Under tre års tid lyckades jag hålla mina känslor hemliga för min mor. Men det plågade mig att inte ha någon att tala med. En vacker dag öppnade jag mitt hjärta för henne. För att lätta mitt samvete berättade jag allt. Jag ville först och främst bli av med den tyngande hemligheten, snarare än att be om råd."
”Min gosse”, sade hon, ”det är ditt liv och det är bara du som kan leva det. Man kan inte ömsa skinn och bli någon annan. Det måste du acceptera…"
"Jag blev mycket lättad av min mors förnuftiga ord. Egentligen hade jag inte väntat mig något annat. Hon var sina barns bästa vän i alla lägen…"
Året var 1938. Josef Kohout var 22 år, bodde i Wien tillsammans med sina föräldrar och studerade på universitetet.
”I slutet av 1938 fann även jag min stora kärlek. Min pojkvän Fred var son till en tysk nazistpamp och två år äldre än jag. Han höll på att avsluta sin läkarutbildning vid Wiens berömda medicinska institut. Med sin lite tuffa men ändå känsliga personlighet, sitt manliga utseende, sina idrottsframgångar och sin stora allmänbildning gjorde han verkligen intryck på mig, och jag föll omedelbart för honom... Vi var mycket lyckliga tillsammans och gjorde upp planer för framtiden. Vi trodde att vi aldrig skulle behöva skiljas åt...”
”Vid ettiden en fredagseftermiddag, nästan exakt ett år efter att Österrike hade blivit Ostmark, ringde det två gånger på min dörrklocka med uppfordrande signaler. När jag öppnade stod där en man i slokhatt och läderrock, som med ett korthugget ”Gestapo!” överräckte ett kort till mig. Det var en kallelse till förhör klockan två i Gestapos högkvarter på Hotell Metropol vid Morzinplatz…”
Josef tänkte att det kanske handlade om hans politiska åsikter, att det på något sätt kommit fram att han inte höll med nazisterna om deras politik. Men när han infann sig på förhör visade det sig att orsaken var en helt annan.
- ”Du är bög, erkänner du det?”
- ”Nej, nej, det är inte sant”, stammade jag, fullkomligt överrumplad av anklagelsen...
- ”Ljug inte, ditt bögsvin!” skrek han åt mig. Ur byrålådan tog han fram ett fotografi... Det var ett amatörfoto av mig och min pojkvän Fred, där vi höll om varandras axlar.
- ”Känner du honom?”
- ”Ja, det är min studiekamrat Fred.”
- ”Ni har haft svinerier för er tillsammans, erkänner du det?” Rösten var kylig och vass.
Jag bara skakade på huvudet. Strupen snörde ihop sig och jag kunde inte få fram ett ord… Våra hemliga möten och löften om att alltid hålla ihop och aldrig avslöja vår relation för utomstående – allt hade blivit förrått. Jag skakade av oro.
Han tog kortet och vände på det. Det stod: ”Till min vän i evig kärlek och tillgivenhet!”.
”Är det din handstil och din underskrift?”
Jag svarade ja och tårarna vällde upp.
Josef kunde inte annat än att erkänna att han brutit mot den lag som förbjöd homosexualitet. Redan samma dag blev Josef bortförd av SS.
Josef var en av alla de som drabbades av den tyska nazistregeringens förföljelse av homosexuella.
"Jag var besatt av en enda tanke: Jag vill leva! Jag vill överleva!”
I boken Männen med rosa triangel berättar Josef om tiden i koncentrationslägret. I alla läger skulle fångarna bära ett märke som visade vilken sorts ”mindervärdiga människor” de tillhörde. Judar bar en gul stjärna, politiska fångar en röd triangel, kriminella en grön triangel, romer en brun. Homosexuella som Josef bar en rosa triangel.
Josef genomlevde sex år av tvångsarbete, grov misshandel, svält och sexuella övergrepp. Varje dag såg han medfångar torteras och dö. Men genom att utföra sexuella tjänster åt fångvaktare fick han lite större matranson och kunde ibland slippa de allra farligaste arbetsuppgifterna, under förutsättning att det hela inte upptäcktes. ”Jag var besatt av en enda tanke: Jag vill leva! Jag vill överleva!”, berättade Josef långt senare.
När Josef släpptes ur koncentrationslägret vid krigets slut 1945 fick han äntligen återse sin mor. Hans pappa däremot hade begått självmord, efter trakasserier på grund av att han hade en homosexuell son. Själv försökte Josef skaffa arbete, men hans brottsregister som dömd homosexuell följde honom under många år efter andra världskriget och hindrade honom från att få jobb. Sin gamla kärlek Fred återsåg han aldrig. Efter efterforskningar fick han dock veta att Fred inte blivit åtalad för otukt.
Josef ville att omvärlden skulle få veta vad som hänt. Han berättade om sina upplevelser för författaren Hans Neuman i slutet av 1960-talet vilket resulterade i boken Männen med rosa triangel. I boken fick Josef ett annat namn, eftersom homosexualitet fortfarande var olagligt.
Fångar med rosa trianglar vid det nazityska koncentrationslägret Sachsenahusen 1938. Den rosa triangeln markerade att fången var homosexuell. Källa: US National Archives
Reflektionsfrågor utifrån texten
- Josef beskriver hur han träffar sin stora kärlek Fred, att de är lyckliga och gjorde upp planer för framtiden. Det går väldigt fort för nazisterna att krossa deras drömmar. Vad var det för lagar och normer som gjorde det omöjligt för Josef att leva som han ville?
- Varför tvingade nazisterna fångar i koncentrationslägren att ha olika symboler fastsydda på sina kläder?
- Josef tvingades bära en rosa triangel i nazisternas läger för att han var homosexuell. Den rosa triangeln har sedan använts av gayrörelsen som en symbol för kampen mot förtryck och förföljelse då och nu. Varför tror du man tar tillbaka och gör om betydelsen av en negativt laddad symbol? Vilka andra symboler finns det som används för olika rörelser för mänskliga rättigheter idag? Hur kan symboler laddas med en viss mening?
Texten är faktagranskad 2015-10-01 av Jens Rydström, professor i genusvetenskap och docent historia som forskar och undervisar vid Centrum för genusvetenskap, Lunds Universitet.
Hela berättelsen är hämtad ur Heger, Heinz (2013) Männen med rosa triangel. Översättning från tyskan av Anna Lindberg, 2013. Stockholm: Atlas
Sant eller falskt
Testa om du minns vad du läste om personen och lär dig merJosef fick stöd av sin mamma när han berättade att han tyckte om killar
Josef och Fred blev tillfångatagna av polisen
Homosexuella fick bära en rosa triangel i nazisternas koncentrationsläger
Efter andra världskriget kunde Josef leva som han ville.
Om normer och makt 1933
Den tyska nazistregeringen plundrar Institutet för sexualvetenskapBara ett par veckor efter att nazisterna blivit regeringsparti i Tyskland 1933 plundrade de Institutet för sexualvetenskap. Institutet var det första i världen som bedrev forskning om bland annat homosexualitet.
Institutet drevs av den tyske läkaren Magnus Hirschfeld. Han forskade om sexualitet och kön ur ett biologiskt perspektiv. I sin forskning argumenterade han för att homosexualitet och transvestism hade biologiska orsaker och att homosexualitet inte var en defekt, utan bara ”annorlunda”. Han drev också en människorättsorganisation som ville avskaffa det lagförbud mot homosexualitet som Tyskland haft sedan början av 1800-talet. Magnus Hirschfeld var själv jude, socialdemokrat, homosexuell och cross-dresser. Nazisterna ogillade både honom och hans forskning.
I maj 1933 satte nazisterna in en annons i lokaltidningen med en inbjudan till en ”rensningsaktion” av Institutet för sexualvetenskap. Studenter kördes till platsen med inhyrda bussar. En orkester spelade och lockade till sig människor som bodde i området. Sedan plundrades huset på i stort sett allt sitt forskningsmaterial. Över 1 200 böcker brändes på ett stort bål. Bilder på kända homosexuella, däribland Magnus Hirschfeld, kastades också in i elden.
Nazister bränner oönskade böcker på bål 1933. Bildkälla: Bundesarchiv.
Den svenske litteraturhistorikern Fredrik Böök var på plats vid bokbålet och skrev gillande i sin bok Hitlers Tyskland – maj 1933:
”Elden är ett renande element, och midnattsbålet framför universitetet får utan tvivel många verkningar [...] Att den tyska ungdomen brände upp hela det sexualvetenskapliga bibliotek som under namn av Magnus Hirschfeld-institutet införlivats med universitetet kan icke heller uppröra mig det allra minsta.”
Magnus Hirschfeld själv var i Paris när det hela hände och såg på film hur hans institut förstördes. Han kunde inte återvända till Tyskland och avled två år senare i en hjärtattack.
Under 1920- och 1930-talet fanns en levande subkultur för homosexuella och köns-överskridare i europeiska storstäder som Paris, Berlin, London och Köpenhamn och på andra sidan Atlanten i städer som New York, Boston och San Francisco. Trots att homosexualitet var förbjudet enligt tysk lag levde homosexuella förhållandevis ostört. Innan nazisterna fick inflytande i Tyskland fanns uppemot 300 barer, klubbar och caféer i landet där homosexuella kunde mötas. Magnus Hirschfelds människorättsorganisation som bland annat arbetade för att göra homosexualitet lagligt hade över 1 000 medlemmar och avdelningar i flera städer. Flera tidningar gavs ut som riktade sig till både till kvinnliga och manliga homosexuella och som argumenterade för homosexuellas rättigheter.
Nazisterna under ledning av Adolf Hitler satte stopp för allt detta.
Fördjupning om normer och makt 1933
När nazistpartiet tog makten 1933 förbjöd den nya regeringen homosexuella att organisera sig. Den stängde barer och klubbar där homosexuella möttes. Den tvingade tidningarna att lägga ner. 1936 skärpte den också lagen, så att straffen blev hårdare och alla antydningar om homosexualitet blev olagliga. Efter lagändringen ökade den statliga förföljelsen av homosexuella, utförd av nazisternas säkerhetspolis Gestapo. Nazisterna förde en aggressiv propaganda mot homosexuella och fler och fler trakasserades och fängslades. En myndighet tillsattes som hade som uppgift att registrera alla homosexuella och alla som gjorde abort. När andra världskriget bröt ut 1939 flyttades homosexuella från fängelser till koncentrationsläger. Nazistledaren Heinrich Himmler beordrade att homosexualitet skulle utrotas hos det tyska folket. I ett tal sa han:
Sedan århundraden, ja årtusenden, har de germanska folken, och särskilt det tyska folket, varit mansstater. Denna mansstat står dock nu i begrepp att förstöra sig själv genom homosexualitet.
I Himmlers citat hittar vi en av orsakerna till att nazisterna inte bara ville utrota judar, romer, personer med funktionsnedsättningar och oliktänkande, utan också homosexuella. Precis som judar sågs homosexuella som ett hot mot den ”rena ariska rasen”. Nazisterna hyllade maskulinitet. Homosexuella män beskrevs som motsatsen till det en arisk man skulle vara - som svaga, fega och opålitliga. Nazisterna ville dessutom ha en stor och stark stat. Att föda många och ”rasmässigt friska barn” var det tyska folkets plikt. Men barnafödandet i landet hade minskat. Nazisterna skyllde detta på homosexuella män och på kvinnor som gjorde abort. Kvinnor som födde fler än fyra barn fick medalj och abort förbjöds.
Lesbiskas situation under nazitiden
Den rosa triangeln omfattade inte lesbiska. Det fanns homosexuella kvinnor som sattes i koncentrationsläger, men de räknades ofta in i gruppen politiska fångar eller ”asociala”, med röd eller svart triangel. Gruppen ”asociala” innehöll i övrigt bland annat personer med olika funktionsnedsättningar, prostituerade, personer som var bostadslösa, arbetslösa, fattiga och andra som på olika sätt inte ansågs bidra till samhället. Orsaken till att lesbiska inte fängslades i samma utsträckning som män var att de inte sågs som ett hot på samma sätt. Oftare än att fängslas pressades kvinnor att gifta sig med män och skaffa så många barn som möjligt. Om de skaffade barn sågs de dessutom som användbara för samhället. Nazisterna ansåg att en kvinnas sexualitet var naturligt beroende av en man och om en lesbisk kvinna gifte sig och skaffade barn såg de henne som botad. Det ansågs också onaturligt för kvinnor att bete sig manligt, på samma sätt som det ansågs onaturligt för män att bete sig kvinnligt.
För att slippa bli utsatta anpassade många homosexuella och könsöverskridare både sitt sätt att leva och sitt utseende efter den rådande normen, eller så levde de ett dubbelliv.
Nazisterna motarbetade kvinnorörelsen på samma sätt som de förföljde homosexuella organisationer. De ansåg att lesbiska låg bakom kvinnorörelsen och dessutom ville de att kvinnor skulle hålla sig i hemmet, inte arbeta eller få de rättigheter som kvinnorörelsen krävde.
I den nazistiska ideologin hänger rasism, antisemitism och homofobi ihop, liksom en negativ syn på kvinnor och på personer med funktionsnedsättningar. Både judar och homosexuella ansågs vara omanliga. Såväl kriminella, prostituerade, politiskt oliktänkande och personer med intellektuella funktionsnedsättningar ansågs vara ointelligenta och omoraliska av naturen. Det tyska folket skulle bestå av en enda sorts människor - ljushyade, friska, hårt arbetande, rättrogna män och kvinnor, som gifte sig och skaffade barn som var som de själva.
I koncentrationslägren trakasserades och misshandlades de med rosa triangel av både väktare och andra fångar. Tillsammans med judar var homosexuella de som oftast valdes ut för medicinska experiment. Exakt hur många fångar med rosa triangel som dog i lägren vet vi inte. För att hedra dem som utsattes för förföljelse under andra världskriget har flera hbtq-organisationer använt den rosa triangeln som symbol. Den svenska hbtq-organisationen RFSL hade en rosa triangel som sin symbol fram till 1998, då de bytte till en regnbågsflagga. Den rosa triangeln har internationellt använts med spetsen uppåt istället för neråt för att symbolisera kamp för homosexuellas rättigheter.
Fortsatt kriminalisering efter andra världskriget
Många år efter andra världskrigets slut var det tyst kring nazisternas förföljelse och massmord av homosexuella. Efter kriget betalade den tyska staten ut ekonomisk ersättning till personer som suttit i koncentrationsläger och deras anhöriga, men homosexuella och romer fick ingen ersättning. Den lag som förbjöd ”otukt” mellan män - den lag som nazisterna använt för att förfölja homosexuella - fortsatte också att gälla, såväl i Öst- och Västtyskland som i Österrike efter kriget. De organisationer som arbetat för homosexuellas rättigheter innan Hitler kom till makten kunde inte startas igen, eftersom deras verksamhet fortfarande var olaglig. Inte förrän 1969 blev det lagligt för vuxna män att ha sexuella relationer med varandra. I Österrike, där Josef bodde kvar, skedde avkriminaliseringen 1971.
Lagstiftningen i andra länder
I Sverige upphörde homosexualitet vara kriminellt 1944 och slutade klassas som en sjukdom 1979. Idag är de allra flesta rättigheter lika oberoende av om du är heterosexuell, homosexuell eller bisexuell. I Sverige finns dessutom statligt skydd genom lagar som förbjuder diskriminering och hatbrott på grund av sexuell läggning. Trots det anmäldes bara 610 hatbrott på grund av sexuell läggning 2013 medan antalet hatbrott som inte anmäls beräknas vara uppemot 25 000. Samtidigt finns kopplingen mellan rasism, homofobi och begränsande av kvinnors rättigheter kvar. I många europeiska länder förs en politik av högerpopulistiska och nationalistiska partier som är starkt emot invandring och minoritetsbefolkningar,och som vill kontrollera och begränsa kvinnors och hbtq-personers fri- och rättigheter.
Det tyska nazistväldet störtades 1945, men statlig förföljelse av homosexuella finns på flera håll i världen än idag. I Uganda röstades en ny lag igenom 2013 som straffar homosexualitet med livstids fängelse. Den ogiltigförklarades av domstolen på grund av teknikaliteter, men nya lagförslag planeras för att kriminalisera både relationer och organisering (läs mer i fördjupningen under avsnittet 2005). I Ryssland infördes samma år en lag som förbjuder ”homosexuell propaganda” riktad mot underåriga som rör ”icke-traditionella sexuella relationer”. I praktiken innebär lagen att det är olagligt att ha organisationer eller mötesplatser för hbtq-personer, eller att informera ungdomar om att hbtq-personer finns. En liknande lag infördes i Litauen 2009. I Indien återinfördes också 2013 en 150 år gammal lag som kriminaliserar homosexualitet.
Hbtq-aktivister i dessa länder fortsätter kämpa för att återfå sina mänskliga rättigheter, trots ständiga hot, trakasserier och våld från både stat och befolkning.
Övningar & praktisk info
Här följer förslag på övningar till personberättelsen om Josef Kohout.
Papperskorgen
Syfte
Att bli medveten om att det finns olika hinder för olika människor i livet. Vissa kan ha det lättare och slipper kämpa för att nå dit de vill, medan andra måste kämpa mycket eller aldrig får förutsättningar eller möjlighet att nå dit de vill. Det handlar bland annat om makt, diskriminering, handlingsutrymme, (o)rättvisa, privilegier och normer. Det handlar även om att synliggöra strukturer och hur de påverkar individer.
Gör så här
1. Låt deltagarna sitta ner. Det är bra om de sitter i rader (klassisk klassrumssittning).
2. Be alla deltagare att skrynkla ihop tre papper (använd gärna papper som ska till återvinningen).
3. Ställ fram en papperskorg vid främre raden.
4. Be några deltagare i mitten att stå upp och alla de andra att sitta ned.
5. Säg att alla snart ska få kasta sina pappersbollar. De som träffar papperskorgen kommer att få en bra framtid med jobb, pengar och makt.
6. Be sedan alla deltagare att kasta sina skrynklade papper i papperskorgen från den plats de är på.
Det här kommer upplevas som orättvist av deltagarna. ”Varför får vissa vara närmare papperskorgen? Varför får några stå upp? De är ju i vägen för mig när jag ska kasta.” Dessa kommentarer brukar komma fram i och med övningen.
Samtal om orättvisor, förutsättningar och strukturer
- Samtala med deltagarna om att övningen är orättvis. Att det förstås är mycket lättare för de som sitter nära eller de som står upp att träffa papperskorgen.
- Ta också upp att bara för några sitter nära betyder det inte att de träffar papperskorgen, och att bara för att några sitter längre bak betyder det inte att alla där bak missar papperskorgen.
- Det handlar om olika förutsättningar och strukturer som gör att fler som är långt fram träffar än de som är långt bak. Men på individnivå behöver inte orättvisan märkas, det kan finnas en person långt bak som träffar och någon långt fram som missar.
- Visa därför på vikten av att kunna se strukturer. Det är exempelvis viktigt att kunna se hur diskriminering samverkar och påverkar förutsättningar och möjligheter.
- Samtala också med deltagarna om vad det är som kan göra att människor befinner sig längst fram. Vilka grupper av människor är det som oftast slipper hinder i livet? Vad är det som gör att vissa grupper av människor inte har samma hinder i livet som andra?
- Låt deltagarna skriva ned olika hinder som de tror eller vet finns i deras närmiljö.
OBS! fastna inte för länge i diskussion kring hinder, då det kan riskera att bli förenklade diskussioner som istället leder till cementering av föreställningar om individen utifrån kategorier.
Vem får plats i lådan?
Syfte
Att kunna resonera kring normer och att stödja varandra i våra olikheter samt ge eleverna större handlingsutrymme.
Gör så här
- Se filmen På golvet om maskulinitetsnormer, från materialet Machofabriken*.
- Dela ut en låda till varje grupp.
- Varje grupp ska bestämma sig för en person som anses ha hög status enligt stereotyper och ideal (anses som bra, cool, snäll, smart, snygg eller liknande).
- Använd post-it lappar och skriv ned egenskaper och kännetecken som den här personen bör ha för att leva upp till idealet. Sätt upp post-it lapparna på lådans sidor.
Samtala om lådan och lapparna
- Kan de flesta passa in i lådan eller känns den trång?
- Finns det lappar som säger emot varandra fastän de är på samma låda?
- Tror du någon kan och orkar leva ett helt liv i en sådan här låda? Kan man överhuvudtaget leva i en låda när alla normer finns som begränsar oss…
- Hur vi kan hjälpa varandra att våga gå utanför lådan?
Låt grupperna jämföra lådor och prata om vikten av att känna att andra inte gör det svårt för en att gå utanför lådan. Prata om hur vi kan peppa varandra att gå utanför förväntningar.
Utanför lådan
Syfte
Att kunna resonera kring normer och att stödja varandra i våra olikheter samt ge eleverna större handlingsutrymme för att våga vara sig själv.
Gör så här
- Titta på filmen Syrrans favoritlåt, från materialet Machofabriken*.
Samtala om normer och deras begränsningar
- Vad händer när någon går utanför lådan?
- Hur vi kan hjälpa varandra att våga gå utanför lådan?
Om du arbetar med personberättelserna i materialet kan du också koppla frågor till avsnitt i materialet:
- Vilka lådor var för snäva eller inskränkande för personen?
- Vilket stöd fick eller tog personen för att bryta mot inskränkande normer?
Hur får vi människor att bry sig?
Syfte
Att ge eleverna tillfälle att resonera kring vad som kan påverka oss människor att engagera oss i olika frågor. Att öka kunskapen om hur engagemang i olika frågor kan variera genom historien och att engagemanget kan väckas på olika sätt.
Gör så här
1. Presentera listan på anledningar att engagera sig i någon fråga som inte direkt rör en själv. Tips! Presentera gärna varje anledning med ett eget exempel som känns relevant för klassen, t ex i form av en bildpresentation.
- Att något händer i ens geografiska närhet
- Att något händer någon som jag känner
- Att det finns en risk att det också kan hända mig själv
- Att det finns kända personer som själva är berörda och pratar om det
- Att det i media framställs som något akut, oväntat eller spännande
2. Låt eleverna välja en av anledningarna som de tror är den främsta orsaken till att folk engagerar sig i frågor som inte direkt rör de själva (det behöver inte vara vad som gör eleven själv engagerad). Tips! Om du vill att valet ska ske utan påverkan från klasskamrater kan de skriva sitt val på lappar med siffra och sitt namn.
3. Dela in eleverna i grupper utifrån vilken anledning de valt.
4. Grupperna får i uppdrag: att komma överens om en rättvisefråga och göra en kampanj för att få fler engagerade i sin sak, utifrån den anledning de valt. En kampanj kan vara någon form av påverkansarbete, exempelvis en reklamkampanj, ett upprop på sociala medier, ett radioinslag, att sprida en nyhetsartikel etc. Målet är att nå och påverka så många människor som möjligt.
5. Låt varje grupp presentera sin kampanj på valfritt sätt för resten av klassen.
6. Reflektera: låt eleverna reflektera enskilt och/eller i grupper om tre kring engagemang och påverkansarbete. Vad kan vara svårt när ni vill påverka och förändra inskränkande normer? Vad kan skapa engagemang hos fler?
Om filmerna
Filmerna är en del av Machofabrikens utbildningsmaterial om jämställdhet som sätter manlighet i fokus och riktar sig till unga. Materialet består av 17 korta filmer samt en ledarhandledning med interaktiva övningar. Machofabriken är ett samarbete mellan Män för Jämställdhet, Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige (Roks) samt Unizon. Machofabriken har möjliggjorts med medel från Arvsfonden. Utbildningsmaterialet distribueras av Liber. Läs mer på www.machofabriken.se
Texten är faktagranskad 2015-10-01 av Jens Rydström, professor i genusvetenskap och docent historia som forskar och undervisar vid Centrum för genusvetenskap, Lunds Universitet.
Källor
Del 1 om normer och makt 1933 - Den tyska nazistregeringen plundrar Institutet för sexualvetenskap
Böök, Fredrik (1933) Hitlers Tyskland — maj 1933. Stockholm: Norstedts
Grau, Günter (red.) (1995) Hidden holocaust? : gay and lesbian persecution in Germany 1933-45. London: Cassell
Norrhem, Svante, Rydström, Jens & Winkvist, Hanna Markusson (2015) Undantagsmänniskor: En svensk HBTQ-historia med utblickar i världen. Lund: Studentlitteratur
Silverstolpe, Fredrik (2000) Homosexualitet i Tredje riket. Eslöv: Brutus Östlings Bokförlag
Del 2 - Fördjupning om normer och makt 1933
Brottsförebyggande rådet (2014) 'Hatbrott 2013. Statistik över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv och självrapporterad utsatthet för hatbrott'. Rapport 2014:14. Stockholm: Brottsförebyggande rådet
Ekerstedt, Malin (red.) (2014) 'Folk, familj och fosterland – Nationalismens konsekvenser för jämställdhet'. Johanneshov: Kvinna till Kvinna
Grau, Günter (red.) (1995) Hidden holocaust? : gay and lesbian persecution in Germany 1933-45. London: Cassell
Heger, Heinz (2013) Männen med rosa triangel. Översättning från tyskan av Anna Lindberg, 2013. Stockholm: Atlas
Silverstolpe, Fredrik (2000) Homosexualitet i Tredje riket. Eslöv: Brutus Östlings Bokförlag
Schoppmann, Claudia (1996) Days of masquerade: life stories of lesbians during the Third Reich. Translated by Allison Brown. New York: Columbia University Press
Stephenson, Jill (2001) Women in Nazi Germany. Harlow: Longman
Ljungholm, Markus ”Anti-homolag godkänd i Ryssland”. svt.se 2013-06-11. hämtad 20150930.
