2005: Arsen Sakalo

När det andra inbördeskriget i Tjetjenien bröt ut 1999, bodde Arsen Sakalov i den tjetjenska huvudstaden Groznyj och studerade biologi vid universitet.

Han tog sig tillbaka till sitt hemland Ingustjetjien och startade där organisationen Juridiska initiativet för Tjetjenien (Pravovaia Initiativa po Chechne), som ett svar på den rättslöshet han bevittnat.

När Arsen Sakalovs organisation förbjöds i Tjetjenien, 2003, började han arbeta som samordnare för den nederländska människorättsorganisationen Russian Justice Initiative. RJI hjälper personer vars rättigheter kränkts i samband med konflikter, genom att driva deras sak i ryska domstolar samt inför Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg.

Sakalov arbetade oförtrutet med att identifiera, dokumentera och rapportera övergrepp, mord och förvinnande. Hans självuppoffrande arbete och samvetsgranna dokumentationer av övergrepp har legat till grund för drygt hundra rättsprocesser där över 700 offer och deras anhöriga fått sin sak prövad.

2014 hade RJI vunnit fler än 120 fall som prövats i Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Några år tidigare hade en domstol i Moskva beslutat att Russian Justice Initiative inte längre skulle räknas som en tillåten organisation och 2023 stängdes deras kontor i Ingusjien på obestämd framtid.

Arsen Sakalov fortsatte sitt människorättsarbete i samarbete med International Legal Initiative (ILI). I samband med en ny rysk lag som gör det möjligt att stämpla enskilda bloggare och journalister som utländska agenter så förbjöds även ILI.

Försvinnandena i samband med konflikten i Tjethjenien anses ha upphört och rättsfallen har avgjorts i domstol. Enligt bland andra Human Rights Watch är det sedan 2017 i stället framförallt homosexuella män som drabbats av försvinnanden.

2024, när Per Anger-priset fyller 20 år, fortsätter Arsen Sakalov sitt människorättsarbete utan att vara knuten till någon organisation och utan att dra uppmärksamhet till sig.

– Jag vill att barn ska kunna gå ut på gatorna, när de vill och när som helst och komma hem igen. Så att ingen ska behöva oroa sig, när någon går till jobbet eller ut i något annat ärende. Vad finns mer att drömma om? Fred är det allra viktigaste. Och fred för alla – inte bara våra barn. För alla.

Hur kränks de mänskliga rättigheterna i Ingusjien idag?

– Det kan vara icke sanktionerade arresteringar, och inte för så länge sedan hade vi ett sådant fall. Gymnasieungdomar gick ut i en protest mot ett beslut som fattats i staden, de var kanske 40 studenter. Folk samlades och alla har ju rätt att säga sina mening, men då kom ordningspolisen och grep dem. De slängdes ut från skolan och så tog den protesten slut. Sådana metoder använder de och så har det alltid varit.

Du arbetar fortfarande i organisationen Russian Justice Initiative?

– Ja, naturligtvis, det gör jag. Men jag har haft problem med hälsan, därför har jag varit borta ett tag. Jag har haft en lång semester, du vet, tretton år i en sådan här verksamhet är mycket tungt. Jag åkte till en kurort, kurerade mig och kom tillbaka för inte så länge sedan. Så naturligtvis arbetar jag, men det viktigaste är att vårt kontor fungerar även när jag inte är här. Här arbetar människor som kan sitt arbete och utför det professionellt.

De som kontaktar er organisation, vad har de för problem?

– Problemen är alltid desamma – försvinnanden. Någon har skjutits. Men jag vill betona, så att ni förstår, de här problemen har blivit mindre. Men de gamla problemen från tidigare kvarstår, de fallen är ännu inte lösta.

Till exempel var det några unga människor, som kom hit från Moskva på sommaren. De är födda här, men bor inte här utan kom hit på besök. De var ute på fältet och hässjade hö – de blev skjutna från helikoptrar. Vi förlorade den gången också, och ända fram till idag har ingen dömts för detta. Vi känner till alla inblandade, vem som gav ordern, vem som sköt dem. Europadomstolen har till och med bedömt den mannen som skyldig, men ingen har fått något straff. Det var en far och hans söner…. Vi fortsätter till den dag någon döms och straffas. Sådan är situationen.

Är du rädd?

– Kanske, men vi står ut. Den som börjar ett sådant här arbete kanske känner rädsla först. Men sedan när man har sett så mycket, lägger sig rädslan, helt enkelt. Nej, jag känner ingen rädsla.

– Tidigare var min bil alltid utsatt, de sköt mot den vid flera tillfällen. Det hände inte förra året eller för två år sedan, utan det var tidigare. Men de sköt inte för att döda, bara för att skrämmas. Hade de velat döda hade de gjort det. Nu är det annorlunda, de tror inte att vår humanitära organisation kan vara ett verkligt hot. De lokala myndigheterna vet också att var och en av dem, eller någon av deras släktingar, kan behöva komma hit och få vår hjälp.

– Varifrån får du kraft att fortsätta?Varifrån får jag kraft? Jag vet inte. Men vem skulle göra det om inte vi gör det? Det skulle bli kaos, helt enkelt. Särskilt nu, vi en mycket svår situation i landet och i världen, konkret i Ryssland, i Ukraina. Varifrån får jag kraft? Jag kan inte svara på det, man måste bara. Men det är aldrig beroende av en enda människa, därför sade jag när jag fick det här priset att det inte är jag personligen som fått det. Priset är till alla dem som hela tiden arbetat med mig. Utan dem vore det ingenting. Förstår du? Det finns människor som står bredvid dig, de ger mig kraft. De är mina vänner.

– Vad har hänt sedan du fick priset 2005?Ja, vad ska jag säga, ingen större förändring. Priset betydde kanske mest för min familj, det var verkligen något stort, jag hade aldrig förväntat mig ett sådant här pris. Jag har inte känt att det jag gjort är något speciellt. Jag var dessutom den andre att få priset, efter den där prästen som fick priset först. Det är svårt att säga vad det betydde för mig, jag blev naturligtvis stolt. Livet har förändrats i förhållande till myndigheterna, på så sätt att sedan dess har de inte rört oss.

Forum för levande historia vill härmed framhäva att intervjuerna är byggda på pristagarnas egna vittnesmål. Det är inte en objektiv faktaredogörelse från myndighetens sida.