2014: Rita Mahato

Rita Mahato från Nepal fick 2014 års Per Anger-pris för sin orädda och uthålliga kamp mot sexuellt våld mot kvinnor. Enligt traditionen ska en flicka i Nepal giftas bort tidigt, helst före puberteten, det sägs ge fördelar i förhållande till Gud. Därför tvingades Rita att gifta sig och flytta till sin mans familj. Året efter giftermålet födde Rita en son och senare har hon också fött två döttrar. I den nya familjen behandlades hon mycket illa, tvingades arbeta hårt, misshandlades och fick dåligt med mat.

– Jag fick utstå så mycket hat och förakt. Jag har fortfarande märken på armen efter att ha blivit slagen av min mans familj.

Nepal är ett av världens fattigaste länder, men arbetet med att minska fattigdomen går enligt FN åt rätt håll. Levnadsvillkoren är sämre på landsbygden än i städerna och det finns stora skillnader mellan kvinnor och män. Våld, tvångsarbete och utnyttjande av kvinnor och barn är stora problem.

En dag kom ett besök till byn där Rita bor. Det var två anställda från organisationen WOREC, Women's Rehabilitation Center, som arbetar med stöd åt våldsutsatta kvinnor och med att göra dem medvetna om sina rättigheter. Rita bjöd in dem till sitt hus och berättade om sina erfarenheter. Det ledde till att hon fick utbilda sig och arbetar sedan 2005 som hälsorådgivare för kvinnor. Hennes man har stöttat henne i det här arbetet, även om hans familj har varit emot det.

– När jag börjat arbeta för WOREC förstod jag att våld ska ingen behöva stå ut med. Jag började bilda grupper och diskuterade med kvinnorna. Överallt förekommer månggifte och våld.

Rita Mahato cyklar runt i byarna i sitt distrikt, flera mil om dagen, för att organisera och informera kvinnor. Ett arbete som många gånger är farligt.

– En gång fick jag veta att en 40-årig man hade våldtagit en åttaårig flicka i en by. Den händelsen drog jag fram i ljuset och gjorde en formell anmälan. Mannen greps och häktades. Då hotades inte bara jag, utan hela min familj, till livet.

Är du rädd?
– Jag är mycket rädd. Men ingen kommer att leva för alltid, och jag vill uträtta något innan jag dör. Jag jobbar på även om jag riskerar att dö i mitt arbete.

Men ibland är det tungt att hela tiden kämpa för andra.

– När det är svårt känner jag mig som ett stearinljus, som brinner inför andra men själv sitter i mörker. Inför andra människor pratar och skrattar jag och håller tillbaka tårarna. Sen går jag undan och gråter.

Rita Mahato har stora planer för framtiden. Hon vill starta en verksamhet för äldre kvinnor.
– Kvinnorna sliter för sina söner, som får sin utbildning, gifter sig och flyttar till Kathmandu eller andra delar av landet. Vem tar hand om den gamla mamman? För dem borde det finnas en tillflykt, ett ställe där de skulle få bra omvårdnad. Det vill jag ägna mig åt.

Varifrån får du kraft att fortsätta?
– Det finns många kvinnor i Nepal som blivit utsatta som jag. Men det stöd jag får, både av nationella och internationella frivilligorganisationer, ger mig kraft att uthärda och uppmuntran att arbeta ännu mer.

Vad betyder det för dig att få Per Anger-priset?
– Det är fantastiskt, jag är så glad över det, så gränslöst lycklig. Även min familj och mina anhöriga är glada. I min by är kanske 20 procent glada för min skull, och resten är avundsjuka, så är det. Men priset uppmuntrar mig att uträtta ännu mer.

Vad skulle du vilja säga till unga människor som hör din historia?
– Jag vill speciellt tacka dem, för att de har lyssnat på min berättelse. Kvinnor i Nepal har det så här, nu vet de det. En dag kan de komma till Nepal och hjälpa till i vårt arbete där.