2020: Intisar Al-Amyal

Intisar Al-Amyal är kvinnorättsförsvarare och skribent verksam i Bagdad i Irak. Redan som mycket ung ifrågasatte hon att kvinnor drabbades av patriarkat, traditioner och sekterism. Hon kände en djup vrede över barnäktenskap, våld i nära relationer och hedersmord.

Intisars skolgång blev avbruten av det pågående Gulfkriget, 1991, och efter Saddamregimens fall 2003 började hon arbeta för kvinnoorganisationen ”Iraqi Women's League” (IWL). Hon har genomfört olika utbildningsprogram för kvinnors och barns rättigheter, demokrati och fredsbyggande.

Intisar Al-Amyal kämpar för kvinnors rättigheter i Irak – ett land där patriarkat, traditioner och sekterism gör att kvinnor och flickor diskrimineras och utsätts för våld. Trots hot har hon i 20 år dokumenterat brott mot mänskliga rättigheter. Hon uppmärksammar våld i nära relationer, barnäktenskap och hedersmord. Hon synliggör även akuta behov hos kvinnor och flickor som fallit offer för IS och andra terrorgrupper.

Idag är Intisar Al-Amyal en ledande företrädare för kvinnorättsorganisationen ”Iraqi Women’s League” (IWL). Med olika utbildningsprogram arbetar hon för att alla barn och ungdomar ska få tillgång till utbildning, och att kvinnor på landsbygden ska lära sig att läsa och skriva. Hon betonar att kvinnor och ungdomar måste få delta i det politiska livet för att jämställdhet, demokrati och fred ska nås i ett framtida Irak.

Hur är det att arbeta som kvinna för mänskliga rättigheter i Irak?

– Det påverkar hela min allmänna situation. Det finns en nedvärderande syn på kvinnor som arbetar inom mänskliga rättigheter och branscher som journalistik – en stereotyp bild av vad vi ska syssla med, och den finns i skolornas läroböcker och även hos andra kvinnor. En del i samhället anser att vi bryter mot traditioner och normer, särskilt i de regioner som är under kontroll av extremistiska och beväpnade grupper, eller i stadsdelar med en extremistisk religiös karaktär.

Vad gör du idag för att det ska ske en förändring?

– Jag prioriterar tre saker. Det första är att bemöta diskriminering och försvara jämställdhet. Det andra är att betona att utbildning är en rättighet som alla barn och ungdomar bör ha tillgång till, eftersom det är grunden för att kunna förbättra sin ekonomiska verklighet, sin familjs levnadsstandard och bidra till utvecklingen av landets ekonomi. Det tredje är att upplysa kvinnor och ungdomar om att de måste delta i det politiska livet för att vara med och bygga fred och säkerhet, och avvisa våld och extremism.

Vad krävs för att förbättra kvinnors rättigheter och jämställdhet i Irak?

– Vi behöver en försäkran från Iraks regering, både den federala och den regionala, om att de följer internationella avtal och konventioner som Irak har accepterat. Det kan ske genom att lagarna blir enhetliga och man åtgärdar de luckor som skapar diskriminering. Parallellt måste vi arbeta med att stoppa kränkningarna av mänskliga rättigheter.

– Det internationella samfundet måste också övervaka och påminna en stat om dess skyldigheter. Det räcker inte med bistånd och solidaritet, det finns även ett akut behov av att stater som kränker mänskliga rättigheter utkrävs ansvar. Stater där folk blir vittne till konflikter, strider och folkmord, samt fruktansvärda kränkningar.

Vad får dig att fortsätta trots hot som du utsätts för?

– Jag försvarar det jag tror på och älskar att arbeta med, trots den rädsla eller oro som hot lämnar efter sig. Kvinnors, barns och ungdomars lidande ökar min beslutsamhet att fortsätta jobba för att något i deras situation ska förbättras.

Vad vill du säga till den unga generationen irakier idag?

– Att det är de som betalar priset för krig och stridigheter, och att både kvinnor och män måste stå upp mot orättvisor och förändra. Det är de unga som kommer att kunna undanröja korruptionen som har förstört våra liv, stulit våra drömmar och saboterat vårt hemland. Det vore underbart att se dem forma sina liv och bygga sin framtid, de förtjänar ett bättre liv i vårt land.

Vad betyder Per Anger-priset för din kamp för demokrati och mänskliga rättigheter?

– Det är som en dos av en medicin som ger oss styrka att fortsätta kämpa. Det inspirerar oss under de omständigheter som vi lever i, särskilt oss kvinnor men även ungdomar, och det kommer att ha en stor positiv påverkan för alla som arbetar för att försvara mänskliga rättigheter i Irak och i regionen.