Om experiment med sinnesslöa

Medicinalstyrelsens upplysningskampanj mot karies bl.a. bland skolbarnen betraktar man med stor sympati. Och med lika stort intresse läser man om forskningen på detta område – vem har inte haft tandvärk, och vem har inte sett sin plånbok gröpas ur i samma takt som ens molarer fylls. Då råkar man höra talas om experimenten på Vipeholm, sinnesslöanstalten i Lund, ”Medicinalstyrelsens odontdogiska försöksanstalt”. Och en del väntrumskänslor inställer sig.

Experimenten på den anstalten avser att utröna kostens inverkan på tänderna. När de är klara hoppas man veta en hel del om och i vilken mån vissa ämnen i i vår föda, t.ex. socker och flour, inverkar på tändernas tillstånd. Vid utförandet av experimenten går man, så vitt jag har förstått, tillväga ungefär så att man t.ex. undanhåller en grupp sockerhaltig mat och liknande, t.ex. godsaker, medan en annan får tillfälle att proppa i sig så mycket snask de vill. På det viset hoppas man få fram fakta som kan jämföras och som kan läggas fram för oss allmänhet, att rätta oss efter. 

Syftet är alltså behjärtansvärt. Med metoden, metodiken säger visst forskarna, tycks inte odelat tilltalande. Det är ingenting att säga om den ena delen av experimenten, den där man väntar sig positiva resultat och handlar därefter, men om den där följderna väntas bli negativa – där man i experimentsyfte ger patienterna tillfälle att, som man väntar, fördärva sina tänder – om den kan man säga åtminstone en sak: Detta är inte humanitärt. 

Det spelar här ingen roll i vad mån offren tillfogas njutningar eller lidanden, inte heller att experimenten sköts under så noggrann kontroll, att ingenting kan sägas lämnas åt slumpen. Vad det gäller är att man skadar levande människor. Att dessa människor råkar vara sinnesslöa, sakna egen omdömesförmåga, gör inte saken bättre. 

Experimenten påminner i själva verket otäckt om dem som bedrevs i nazismens Tyskland. Visserligen föreligger det en betydelsefull gradskillnad mellan t.ex. ett experiment lystet och därtill meningslöst utkarvande av köttstycken ur levande människors lemmar och försök av den art som görs på Vipeholm. I princip är det dock samma sak. Experimenten utförs i båda fallen på levande mänskliga varelser, till skada för respektive offer. Även om de kan sägas vara till gagn för mänskligheten i stort, så är det intet försvar. De tyder på en ”någon måste offras”-mentalitet, och en sådan passar sig inte.

Man kan inte heller förstå att de skall vara vetenskapligt nödvändigt att göra de här försöken på människor. Om jag inte minns fel ur läxböckerna i skolan, så finns det allätande djur med en tandkonstruktion liknande människans. Kunde man inte tänka sig att använda dem? 

Det är angeläget att Medicinalstyrelsen antingen upphör med experimenten i dess nuvarande form eller i dagspressen klarlägger sina motiv för att fortsätta dem. Så länge det inte har skett misstänker man tyvärr här symtom på en röta som är värre än tandrötan. 

- ÅKE PALMSTRAND. 

Medicinalstyrelsen var en svensk statlig myndighet åren 1878–1968, med ansvar för hälso och sjukvården samt apoteksväsendet.

"Röta" är ett annat ord för förruttnelse.