Källövning 3: Tolka två insändare

Trots att det funnits ett omfattande slaveri genom historien har det funnits människor som varit motståndare till att människor försatts i ofrihet. Denna källövning handlar om att du ska läsa och tolka de två insändarna och besvara den historiska frågan nedan. Du kan ta hjälp av stödfrågorna.

Hur såg motståndet mot slaveri ut i svensk press på 1800-talet?

• Vilka argument lyftes fram och på vilket sätt?
• Vad får du för information om slaveriet?
• Vad får du för information om motståndet?
• Vad säger källorna om omfattningen av motståndet mot slaveriet?
• Finns det problem med att använda sig av källorna för att svara på den historiska frågan?
• Vilka slutsatser kan du dra med hjälp av materialet?
• Vilka andra källor, tänker du, skulle kunna vara intressanta att undersöka för att kunna svara på den historiska frågan?

Insändaren undertecknad "Antibarbarian" publicerades år 1804 i tidningen The Report of St. Bartholomew. Tidningen trycktes i Gustavia och var den tidning som lästes på ön. The Report of St. Bartholomew gavs ut från 1804 till 1819. Under de första åren av den svenska tiden trycktes ungefär ett nummer i veckan. Därefter gavs den ut mer sällan. Tidningen var fyra sidor lång och den skrevs på engelska. Tidningen var, och är, en viktig källa till kunskap om vad som hände i den svenska kolonin under 1800-talets första årtionden. Den förste utgivaren var svensken Anders Bergstedt. Bergstedt var också domare på ön. Vi vet inte vem som skrivit insändaren undertecknad "Antibarbian”.

Till redaktörerna av Report of St. Bartholomew

Herrar.

Vissa personer i den här kolonin verkar på sistone ha blivit drabbade av ett djävulskt ursinne som leder till misshandel, krossande, lemlästande och tortyr av fria svarta personer och slavar ägda av andra personer. Inte ens kolonins styrelse vet hur man skall kunna förhindra denna ondska, eftersom effektiva åtgärder skulle kräva en ständigt arbetande domstol. Jag själv är av åsikten att alla invånare, och speciellt de tjänstemän utsedda att sköta ordningen [poliser], bör försöka att hindra att denna smitta av våld sprider sig. Men jag måste erkänna att jag har misstagit mig, det verkar snarare finnas anledning att tro att till skillnad från smittkoppsvaccinet som gör att sjukdomen blir mildare när man tillåter vaccinationen, så finns det i detta fall inte något fungerande botemedel.

Man blir så provocerad att man blir rasande när man hör oansenliga eländiga varelser som bara därför att de är vita, svära att de skall oavsett vad lagen säger straffa varenda näsvishet utav en färgad skurk. Dessa odjur har ingen respekt för lagen, eftersom de är vita; ingen respekt för deras grannars frid och lugn, eftersom de är vita; och ändå inbegriper dessa monsters vita hud den allra svartaste moral, en moral som man antagligen bara kan träffa på i helvetets vidsträckta vidder där troner ställs fram för dessa grymhetens fruktansvärda kungar och drottningar.

Herrar, om ni hatar grymhet hoppas jag att ni ger plats för detta i er tidning, möjligen kan det vinna gehör och leda till förbättringar för mig eller för mina olyckskamrater.

//Antibarbarian

Artikeln publicerades i tidningen Dagbladet: Wälsignade Tryck-Friheten, den 14 april 1783. Tidningen gavs ut i Stockholm av Pehr af Lund (1736–1806). Tidningen drabbades av ständiga problem på grund av att den ofta var satirisk, och ibland var kritisk mot kungamakten. Under Kung Gustav den III:s regeringstid begränsades yttrandefriheten på olika sätt. Som tidningens namn antyder försökte Lundh genom tidningen att upprätthålla denna frihet.

Texten handlar om slaveri och slavhandel. Det fanns gott om artiklar om slaveri i den svenska pressen under decennierna kring år 1800. Just denna artikel innehåller många av de argument, både för och emot slaveriet, som förekom i debatten. I anslutning till insändaren anges det att texten är inskickad till redaktionen anonymt (längst ner på första sidan). Detta var ett vanligt sätt för tidningar för att slippa ta ansvar för textens innehåll. Troligtvis bygger inte texten på en verklig historia utan är ett sätt att få fram ett budskap.

Svart man:
Du är då här, vita rovdjur! Du och dina följeslagare har lidit skeppsbrott på våra kuster, vad synd att ni bara är 26 stycken. Det är för få offer, men det blir åtminstone 26 rövare mindre. Det är synd att vi inte har alla dina blodsugna landsmän i vårt våld! Det skulle vara ett stort nöje att dansa kring deras blodiga kroppar.

Kapten:
Du tänker alltså mörda mig och min olyckliga besättning.

Svart man:
Nej, det vore för lätt för dig om vi dödade dig, du skall få leva men du blir tvungen att äta dina landsmäns kött och blod, du kommer nog tycka att det blir gott? Européerna njuter av att slita sönder kroppar och spilla blod. Och vi, naturens och frihetens barn som är plågade av er, tog från början emot er som våra jämlikar, eftersom vi inte brydde oss om hudfärgen, men blev i stället era slavar, men nu är det du som är vår slav. De mäktigas lag är ofta orättvis, men nu är det rättvisan som bestämmer.

Kapten:
Himmel! Var är vi? Vilket barbari! Eftersom du inte skall döda oss, varför tänker du ge oss ett straff värre än döden?

Svart man:
Barbar! Vem av oss är mest barbar? Vad har du här att göra? Vad tjänar säckarna med guld och silver till, som vi hittat i ditt strandade skepp? Och alla småsaker och skräp som girigheten, eller snarare grymheten tillverkar i Europa, för att lura i oss att vi behöver alla dessa saker och andra bekvämligheter som vi inte kände till förut? Du tog hit allt detta för skapa krig mellan våra nationer och för att senare kunna köpa fångar av den nation som vunnit kriget. Om det vore för att förbättra våra villkor – om man överhuvudtaget kan tänka sig något sådant som slav – skulle man kanske kunna förlåta dig. Men du vill köpa svarta för att föra dem till Amerika. Tvinga dem att leva i det mest avskyvärda slaveri och göra dem till offer för resten av livet av er europeiska grymhet? Hantera dem illa? Straffa dem utan orsak? Och steka dem med sakta eld under orimliga arbetsförhållanden, bara för att ni skall tjäna pengar? Du hör att jag förnedrar mig bara att genom att tala med dig, erkänn nu att jag har rätt!

Kapten:
Jag erkänner. Men det var inte jag som började. Alltsedan Amerika upptäcktes har alla europeiska länder handlat med svarta för att utnyttja dem för att odla indigo och sockerrör som har blivit nödvändiga för dem. Eftersom de inte har tillräckligt med arbetare har de köpt slavar. Västafrikanska nationer krigar med varandra, de säljer sina fångar och vi köper dem, det spelar väl ingen roll om det är en europé eller asiat som köper slavarna?

Svart man:
Nej, det spelar kanske ingen roll, men asiaten är god och mänsklig, och européen är vild och grym, dessutom är det ju ni som skapar krigen mellan de afrikanska länderna.

Kapten:
Men detta har ju pågått sedan länge, varje nation tycker sig vara viktigast, och andra länder är inte värda något, och om ett land skulle kunna härska över alla andra skulle det ha blivit så, det räcker med att läsa europeisk historia så skulle du förstå detta.

Svart man:
En historia skriven av bedragare som du. Ni barbarer säger att ni behöver indigo? Spelar det någon roll om era kläder är violetta, blå eller grå? Ni behöver socker, visst, det är föda och ofta ett botemedel, vi vet det. Men hur kunde ni vara så dumma att ta sockerrören för att odla dem i annan världsdel? Varför gick ni inte samman med oss i stället för att tvinga naturen att odla växter i Amerika som finns vid Senegals kust? Var bad ni inte oss ni inte med godhet och vänlighet att “bruka dessa växter som trivs i ert land, låt oss bygga sockerbruk på de ställen som er gästfrihet tillåter oss att bo, och vi skall ge er del av skörden”. Då hade vi lyssnat på er och ni hade tagits emot med glädje. Som vänner hade vi arbetat ivrigt utan mer uppmuntran än de småsaker och skräp som ni skeppar hit. Då hade hela världen blivit en familj. Jag upprepar det, hudfärgen spelar ingen roll när man är människa. Men du och dina likar ser bara ut som människor. Tigrarna och pantrarna som härja här längs kusten är fredligare än ni, de lyder bara naturens lag, men ni lyder bara grymhetens lag. Det spelar oss ingen roll att det inte var du som började att handla med slavar. Du gör ju det ändå, gör det dig mindre avskyvärd? Nej, och medans vi väntar på att ett ännu större skepp skall fåt hit ännu fler vita, skall vi hämnas på er. Den mänsklighet ni så grymt förnekar i era amerikanska kolonier skall vi bemöta precis som ni bemöter våra bröder. Ni rovdjur, ni har lärt oss att vara omänskliga, ni ska få se om vi glömt era läxor.

Kapten:
Ack! Vad skall jag svara? Det han säger är sant… Kan inte ömheten få plats i era hjärtan? Vi är lika mycket människor som ni.

Svart man:
Ja, här säger du att vi är lika mycket människor som du. Men på Saint Domingue [den franska kolonin som blev nationen Haiti 1804] skulle du tala ett annat språk och säga att där vore jag bara ett djur utan förnuft. Du skall få smaka på din egen medicin. Landsmän! Bind ihop fångarna och behandla dem på samma sätt som vi blir behandlade i Amerika. Gå du vita bödel, och ta emot det straff som du och dina likar förtjänar så mycket.