Källövning 4: Reflektionsfrågor till 1787 års svenska slavlag

1787 års svenska slavlag utarbetades av Sveriges förste guvernör på S:t Barthélemy - Salomon von Rayalin. Han utgick från den slavlag som fanns i den franska kolonin på ön Martinique och anpassade den till förhållandena på S:t Barthélemy. Den svenska slavlagen har 34 paragrafer medan den franska förlagan hade 56 paragrafer. De paragrafer Raylalin tog bort från den svenska lagen reglerade bland annat hur förslavade hyrs ut och sådant som har med geografiska förhållanden att göra. Slavar i den fransk kolonin var till exempel förbjudna att fiska i vattendrag. Eftersom sådana vattendrag inte fanns på S:t Barthélemy togs denna och liknande paragrafer bort.

Slavlagen infördes den 30 juni 1787 och var skriven på både franska och engelska. Såvitt vi vet översattes aldrig lagtexten till svenska. Den gällde fram till att det svenska slaveriet avskaffades 1847, men genomgick mindre förändringar under tiden.

Denna typ av lagstiftning kallas ofta för “slavlagar” men det är viktigt att komma ihåg att lagarna gällde både för den förslavade befolkningen och de som kallades för fria svarta. Lagen innehöll även några paragrafer som gällde för slavägare och några som gällde för alla på ön. Men den vita befolkningen på ön löd i övrigt under dåtidens svenska lag som brukar kallas 1734 års lag.

• Denna lag gällde bara på ön trots att S:t Barthélemy var en del av Sverige, det svenska riket. För de vita på ön, och i resten av Sverige, så gällde1734 års lag. Varför tror du att makthavarna ansåg att det behövdes en speciell lagstiftning på ön?

• Paragraf 1 och 2 berör bara de fria svarta på ön. Varför bara dem, tror du?

• Läs paragraf 4, 6, 11, 12, 16,17, 23, 24, 25, 28, 31, 32.
  a) Varför tror du Sverige införde dessa lagar i kolonin?
  b) Vad säger dessa lagar om relationen mellan de förslavade människorna och de vita människorna?

• Läs paragraf 33.
  a) Varför tror du att den lagen gällde för alla som bodde på ön?
  b) Varför tror du att straffen var olika?
  

Den svenska slavlagen hade 34 paragrafer:

1. Fria färgade får aldrig bära vapen, vare sig i staden eller på landsbygden, förutom när det krävs i deras arbete. De får inte heller samlas till bröllop, fester eller danser utan platsmajorens [den svenske militärkommendantens] tillåtelse, straffet är 300 livres böter för den som ordnat sammankomsten, 100 livres för var och en som deltagit och 300 livres för ägaren av huset där sammankomsten hållits.
   
2. Fria färgade får inte köpa krut eller ammunition av handelsmän eller återförsäljare utan ett tillstånd som anger den tillåtna mängden, utfärdat av platsmajoren eller den som i framtiden kommer att utses i hans ställe. Om någon upptäcks utan detta tillstånd straffas köpare och säljaren med 500 livres böter var eller hårdare straff om omständigheterna så kräver.
   
3. Alla fria färgade män och kvinnor som slår en vit beläggs med kroppsstraff, straffet beroende på omständigheterna.
   
4. Guldsmeder och andra är förbjudna att av slavar köpa guld, silver, nytt eller gammalt, nedsmält, trasigt eller helt. Köpare bötfälls med 500 livres eller mer om omständigheterna så kräver. De är dessutom skyldiga att så fort en slav erbjuder dem sådana varor att arrestera och föra slaven till fängelset i staden eller på landsbygden till miliskaptenen, så att de kan överlämnas till rättvisan.
   
5. Alla fria färgade, män och kvinnor, som hyser en förrymd slav eller en slav utan ägarens skriftliga frånvarotillstånd eller tar emot stöldgods och säljer eller ger det vidare, förlorar sin frihet och säljs till kronans förtjänst, förutom en tredjedel som ges till angivaren, med avdrag för 10 livres per dag som slaven varit borta, vilken summa ges som ränta och skadestånd till ägaren. Slavar som hyst en förrymd slav i sitt hus döms till 30 piskslag av profossen och åtta dagars fängelse.
   
6. Ingen fri färgad eller slav får på något sätt och oavsett skäl, utöva medicin eller kirurgi, ej heller bereda läkemedel för sjuka personer i staden eller på landsbygden, i hus eller på gårdar, inte heller får de behandla giftiga ormbett. Fria färgade beläggs med 500 livres i böter första gången och kroppsstraffas vid återfall. Slavar döms till straffarbete och ägaren förlorar slaven och dess värde eftersom han eller hon inte hindrat utövningen.
   
7. Alla personer som har kännedom om slavar som allmänt tros vara förgiftare eller slavar som bereder och ger medicin, där de bor eller på andra ställen, skall anmäla detta till myndigheterna så att de skyldiga kan straffas strängt.
   
8. Slavägare skall så ofta de anser att deras slavar förtjänat det kedja fast dem och piska dem med spö eller rep, dock får varje straff ej överskrida 29 piskslag. Slavägarna förbjuds att lemlästa eller utsätta slavar för tortyr, om de gör detta konfiskeras slaven och slavägaren kan genom en extraordinär process åtalas, förutom i de fall då slavägaren överlämnat slaven till rättvisan och slaven förtjänar ett strängare straff.
   
9. Den slav som slår en vit person kroppsstraffas. Slår den sin ägare eller ägarinna eller deras barn och blåmärken uppstår eller blod spills, döms slaven till dödsstraff.
10. Slavägare skall föda sina slavar väl och två gånger årligen förse varje slav med en uppsättning kläder eller fyra yards av lämpligt tyg, och om de ej behandlar sina slavar humant åtalas de i domstolen.
11. Alla slavägare förbjuds att överge gamla, sjuka och arbetsoförmögna slavar; om en sådan övergiven slav påträffas tiggandes förs den till en för ändamålet avsedd plats där den ges mat och bostad på ägarens bekostnad, vilken åläggs att betala 30 sous varje dag ända tills att ägaren återtar slaven eller slaven dör.
12. Alla slavar som skickas för att fiska skall ha ett skriftligt intyg, vare sig de använder slavägarens båt eller arbetar på någon annans båt. De slavägare som inte kan skriva måste vända sig till en granne eller en bekant som skriver intyget.
    
13. Alla slavar som ertappas med att stjäla små eller stora båtar för att rymma, även om syftet är att hjälpa någon annan att fly, vita eller svarta, döms för grov stöld och straffas enligt omständigheterna.
    
14. Vi förbjuder alla slavägare att tillåta deras slavar att efter klockan nio på kvällen vistas utomhus på gator och allmänna vägar utan ett tillstånd som anger slavens och ägarens namn. Vid brådskande omständigheter räcker det att slaven är utrustad med en lykta för att få lämna sin bostad efter klockan nio.
    
15. Vi förbjuder likaså slavägare att låta deras slavar ha egna lokaler där de driver verksamhet såsom hantverk eller försäljning, detta straffas med konfiskation av slaven eller slavarna och alla föremål som påträffas hos dem, hälften av intäkterna vid försäljning av slaven och föremålen går till kronan och hälften till angivaren, regeln vinner laga kraft fjorton dagar efter offentliggörandet av denna lag.
    
16. Ingen vit eller fri färgad person får sälja varor på landsbygden, varken ensamma eller tillsammans med en slav eller häst, utan ett tillstånd från myndigheterna, vilket säljaren måste uppvisa under vägen och på den plats där han har för avsikt att sälja. Om säljaren ej uppvisar ett sådant tillstånd är invånarna skyldiga att rapportera detta till miliskaptenen i kvarteret som konfiskerar varorna och sedan redovisar varorna för myndigheterna. Hälften av intäkterna från varornas försäljning går till angivaren och andra hälften till kronan.
    
17. Alla jordbruksslavar är förbjudna att för sin egen eller för sin ägares räkning sälja varor såsom ved, foder, frukt eller grönsaker, både i staden och på landsbygden, utan ett skriftligt tillstånd som specificerar varornas typ och ungefärliga mängd, annars riskerar ägaren att varorna konfiskeras. Köparen tilldöms 50 livres i böter och slaven som ertappas med att sälja utan ägarens tillstånd straffas med 29 piskslag. Slavar måste likaledes vara utrustade med ägarens tillstånd för att köpa varor och transportera dem, utan ett sådant tillstånd konfiskeras varorna; tillståndet är giltigt i högst sex dagar. Slavar är under alla villkor förbjudna att sälja bomull, även om de har tillstånd från ägaren, och straffas med piskstraff och ägaren som tillåtit försäljningen får 10 livres i böter och köparen likaså 10 livres i böter.
    
18. Slavar som stulit boskap, kreatur, fjäderfä, livsmedel, frukt eller grönsaker, straffas alltefter mängden av det stulna, piskas och brännmärks av profossen. Ägaren är ansvarig för skador åsamkade av dennes slavar om den inte överlåter slaven till den som lidit skada av brottet och som då kan låta åtala slaven.
    
19. Det är tillåtet för var och en att beslagta alla varor slavar har på landsbygden om de inte kan uppvisa ett tillstånd från sin ägare. Hälften av varorna tillfaller angivaren och andra hälften kronan.
    
20. En månad efter publikationen av denna lag blir det förbjudet för ägare att låta sina slavar arbeta utom synhåll, med undantag för snickare, kalfatrare, skeppstimmermän och slavar med liknande yrken som hyrts ut till kända och tillförlitliga vita eller fria färgade personer. Inte heller får de sälja varor, frukt eller grönsaker i staden utan ett för detta ändamål utställt tillstånd som endast gäller i åtta dagar. Slavar som kommer från andra kolonier eller närliggande öar är undantagna från detta förbud, om de har sin ägares tillstånd och om detta har kontrollerats av kaptenen som tog dem hit. De är skyldiga att anmäla sin ankomst till hamnkaptenen för att få ett skriftligt tillstånd utställt av honom som ger dem rätt att idka försäljning, utan vilket deras frukt och grönsaker får konfiskeras av angivaren.
    
21. Förrymda slavar som arresteras utrustade med skjutvapen eller stickvapen, vilken typ de än månde vara, straffas med döden. Den förrymda slav som påträffas med en yxa eller huggkniv, förutom den som kallas jambette [en mindre fällkniv], kroppsstraffas eller avrättas, beroende på omständigheterna.
    
22. Den slav som påträffas på en annan plantage än den som tillhör hans ägare straffas med femton piskslag och skickas hem.
    
23. Alla krogvärdar och försäljare är i alla sammanhang förbjudna att servera eller sälja åt slavar vin, taffia, rom, brännvin eller andra alkoholhaltiga drycker, och får inte låta dem äta vid bordet, och bötfälls om de bryter mot detta med 200 livres, två tredjedelar tillfaller kronan och en tredjedel angivaren.
    
24. Det är likaledes förbjudet för värdshus- och krogvärdar och fria personer i staden att ge slavar natthärbärge utan deras ägares tillstånd eller att gömma slavar från landsbygden, vilket bötfälls med 500 livres som delas som ovan.
    
25. Det är förbjudet för alla handelsmän att sälja krut och kulor till slavar utan tillstånd från ägaren; försäljaren måste behålla detta och ge slaven ett intyg över kvantiteten han sålt. Försummas detta blir påföljden 100 livres i böter för handelsmannen och piskstraff för slaven.
    
26. Alla slavar som påträffas nattetid på allmänna vägar eller gator förs till fängelset och sätts i halsjärn vid skampålen. Vid återfall piskas slaven och ägaren bötfälls 6 livres till förmån för dem som arresterat slaven.
    
27. Det är strängt förbjudet för alla slavar på landsvägar eller gator att bära vapen, förutom kniven kallad jambette och i så fall denna fällkniv utan fjäder eller stopp, underlåtenhet straffas med fyra timmar i halsjärn vid skampålen första gången, och piskning av profossen vid återfall. Ägaren bötfälls 10 livres eftersom han tillåtit det. Handelsmän, affärsinnehavare och försäljare är förbjudna att sälja vapen av alla slag till slavar, och bötfälls 100 livres även om slaven har ett tillstånd från dess ägare.
    
28. Slavar som tillhör olika ägare är förbjudna att samlas på plantagerna eller i anslutning till städerna eller på landsvägarna och på undanskymda platser och kroppsstraffas med minst piskning och brännmärkning och även med dödsstraff vid försvårande omständigheter, i vilket fall ägaren som tillåtit det förlorar slavens värde och den på vars mark församlingen eller oredan försiggick bötfälls med 300 livres, ena hälften tillfaller kronan och den andra hälften de som arresterat slaven eller slavarna.
    
29. Slavägare eller andra som kan bevisas ha lämnat tillstånd eller tillåtit församlingar av slavar, av vilket slag de än månde vara, eller ha hyrt eller lånat ut sina hus till sådana slavar utan att ha myndigheternas tillstånd, döms till böter, ägarna som tillåtet det 100 livres, de som lånat eller hyrt ut huset till 300 livres som tillfaller kronan.
    
30. Alla personer som är slavar och som hittas maskerade eller förklädda på gatorna arresteras, piskas, brännmärks och sätts i halsjärn vid skampålen i en timme. Om de blir tagna nattetid under förklädnad och de är beväpnade med järnstänger, knivar eller andra dödliga vapen, döms de till hårdare straff eller avrättas, beroende på omständigheterna.
    
31. Slavar är likaledes alltid förbjudna, särskilt på morgonen och kvällarna, att samlas vid stränderna, på gatorna eller på andra ställen i staden, vilket straffas med kroppsstraff, och alla personer som tar dem på bar gärning har rätt att fängsla dem. Det är dock tillåtet för de svarta som bor i staden att på lördag och söndag dansa till klockan åtta på kvällen, så länge de inte är så många att man kan misstänka att det leder till farliga konsekvenser.
    
32. Alla slavar är förbjudna att galoppera hästar på gator och kajer i staden och i byar, vilket straffas även om de har tillstånd från sina ägare, inte heller får de trava utan måste leda hästen med tygel eller grimma, brottet straffas med 29 piskslag i fängelset och ett hårdare straff om en olycka inträffar. Ägaren är ansvarig gentemot den som blivit skadad.
    
33. Det är förbjudet för personer, vita eller svarta, fria eller slavar, att på landsvägarna och speciellt mindre vägar använda tända lyktor eller någon som helst tänd eld, vita och fria personer straffas med 100 livres böter, slavar med 29 piskslag och tre timmar vid skampålen, och deras ägare är ansvariga för alla skador som kan uppstå för invånaren på vilkens mark olyckshändelsen skett.
    
34. Alla slavar som arbetar på sin jordlott och som tänder en eld utan sina ägares tillstånd, piskas av profossen och sätts i skampålen under tre på varandra följande dagar.