Lektionsupplägg om mänskliga rättigheter

Bela minns hur nazisterna i maj 1944 samlar ihop stadens judar i en skolbyggnad. Han och hans familj deporteras till en tegelfabrik i en närliggande stad. En kort tid därefter splittras familjen. Bela och hans pappa deporteras till Auschwitz medan hans mamma och systrar skickas till Bergen-Belsen. Pappan blir kvar i Auschwitz (och senare Dachau, där han troligtvis dör) medan Bela, som anmäler sig som målare, blir förflyttad till Buchenwald.

Bela Czitron föds 1925 i Rumänien, i en stad som 1940 övertas av Ungern. Hans judiska familj består av honom själv, hans mamma och pappa, samt hans två äldre systrar. Det är när området där familjen bor blir ungerskt som deras elände börjar. Judarnas rättigheter blir inskränkta med de raslagar som redan 1936 infördes i Ungern. Bela utbildar sig till snickare men har svårt att få jobb. Tack vare sin utbildning kan han senare arbeta som målare i arbetslägret i Buchenwald. Samtidigt som Buchenwald blir befriat av amerikanerna insjuknar han i tyfus. Trots allt överlever Bela och lyckas ta reda på var hans mamma och sina systrar finns. När han är frisk nog påbörjar han en lång vandring för att kunna återförenas med dem.

Belas ena syster tar sig till Sverige med en av hjälptransporterna men Bela ger sig av till deras födelsestad för att leta efter sin far. Han återfinner honom aldrig och så småningom får han hjälp av sin mamma att ta sig till Sverige där hans syster finns.

Källa: Intervju med Bela Czitron, 2013.

Efter några månader i Auschwitz transporteras Ilona till lägret i Dachau tillsammans med sin mamma, moster och kusin. De måste arbeta hårt. En dag bevittnar hon hur två tvillingpojkar hängs på grund av att de tagit en bit av en filt och lagt som tätning i sina skor.

Ilona Goldberger föds 1925 i Sátoralja Újhely, i Ungern i en judisk familj. Ilonas pappa dör när hon är tre år. Mamman som är sömmerska försörjer ensam fyra barn. När Tyskland går in i Ungern hamnar Ilona och hennes mamma först i ett getto. Där lever de under knappa omständigheter och omgärdade av många regler. Hennes bröder skickas direkt till ett arbetsläger.

1944 deporteras Ilona och hennes mor till Auschwitz. De upplever en fruktansvärd tågresa och vakterna skriker åt dem när de kommer fram till lägret. Innan de leds till barackerna måste de sedan duscha och rakas under förnedrande omständigheter. Mycket snart får de reda på vad röken som stiger ur krematoriernas skorstenar är. Ilona förstår att man inte får visa sig svag om man ska överleva.

Under hela lägertiden i Auschwitz, i Dachau och sedan också i Bergen-Belsen håller Ilona och hennes jämnåriga kusin ihop och stöttar varandra. I Bergen-Belsen dör så många att de inte hinner kremeras. Liken ligger i stora högar. Där dör både Ilonas mamma och moster då de insjuknar i tyfus. I slutet av kriget får fångarna inte ens gå till latrinbaracken. Många lider av diarré vilket leder till att de flesta blir sjuka, så också Ilona.

Ilona minns inte exakt hur hon kom från lägret men har ett vagt minne av vita bussar och att det var amerikaner som tog dem till en stor balsal som gjorts om till sjukhus. De får välja om de vill åka tillbaka till Ungern eller till Sverige. Ilona väljer Sverige där hon kommer till ett sanatorium i Västergötland. Hon blir kvar i fyra och ett halvt år på grund av dubbelsidig tbc.

Ilonas yngste bror försvann under kriget och hon vet inget om hans öde. De andra två bröderna lyckades överleva och de tre bodde en tid i Sverige tillsammans.

Källa: intervju med Ilona Goldberger 1 november 2002

När Sovjetunionen tågar in i Ungern kommer många av de ungrare som tillhör partisanrörelsen att tas tillfånga. Så även Francesco. 1945, 16 år gammal, hamnar Francesco i ett arbetsläger i Gulag. Han döms till tio års fängelse för spionage, sabotage och antisovjetisk verksamhet enligt §58

Francesco Kovacs föds 1929 i staden Abazzia i Italien. (Idag heter staden Opatija och tillhör Kroatien.) Hans far dör när han är mycket liten. 2,5 år gammal tar hans mor med honom och hans bror Tibor till hennes syster i Ungern, där bröderna sedan växer upp.

Francesco är medlem i den ungerska scoutrörelsen Levente, som 1944 blev mer av en rörelse med avsikt att attackera och bekämpa Sovjetunionen. Bröderna Kovacs försöker fly till Italien för att besöka sin mor men stöter då ihop med några män som tillhör en partisangrupp. Francesco och Tibor blir medlemmar i gruppen och börjar kämpa för ett fritt Ungern.

Efter sina tio år i fängelse, vid Stalins död 1953, släpps Francesco och skickas tack vare sina italienska rötter till staden Udine i Italien. Där kunde han, efter 14 år, äntligen få tala med sin mor igen. Men det blev en kortvarig återförening då den Italienska staten skickade honom vidare till ett flyktingläger i Neapel.

Under tiden har Francescos bror, Tibor, träffat en svenska och bosatt sig i Sverige. Han ber Francesco flytta till honom i Uppsala och den 9 oktober 1954 anländer Francesco till Uppsala. Han får jobb på Nymans cykelfabrik där också hans bror arbetar. Efter att han träffat sin blivande fru, Margareta, blir han kvar i Sverige och bildar familj.

Idag reser Francesco runt i svenska skolor och berättar sin historia.

Källa: ”I Stalins våld, fånge 794 berättar” av Jan-Åke Lindahl.

I Auschwitz arbetar Julia och tre av hennes systrar i köket. Julia och hennes mamma, pappa och ena syster får tyfus och blir svårt sjuka. Den ene brodern förs bort en dag och Julia vet än idag inte vad som hände honom.

Julia föds 1926 i Eisen, Tyskland. Familjen som bestod av mamma, pappa och 14 syskon börjar märka av nazisternas antiziganism under 30-talet. Familjen flyttar till staden Biedenkopf och i mars 1943 blir hela familjen hämtad och deporteras med tåg till Auschwitz. De försöker desperat hålla ihop familjen under deportationen. När de når fram till lägret får de var sitt nummer med ett Z framför intatuerade på sina armar.

I början av 1944 förflyttas Julia till lägret Schlieben i Tyskland. När Sovjetiska armen 1945 befriar lägret återvänder Julia till Biedenkopf och familjens hus. Där återförenas hon med delar av sin familj.

Strax efter freden träffar Julia en amerikansk soldat. De gifter sig och 1946 flyttar de till Amerika.

Källa: Women and the Holocaust: Courage and compassion, Produced by the Holocaust and the United Nations Outreach Programme.

Julians far är född i Krakow och uppvuxen i Wien men flyttar tidigt tillbaka till Polen där han är med och grundar KPP, Polens kommunistiska parti. Julians mamma och pappa bor ett tag i Berlin men flyttar 1929 till Moskva. Där lever och verkar de i hopp om att det kommunistiska Sovjetunionen ska komma att förverkliga deras drömmar.

1937 ger NKVD order om en ”polsk operation” i Sovjetunionen. Operationen innebär att NKVD arresterar folk på etniska grunder och dömer dem enlig §58. Julians pappa döms till döden på grund av påstådd kontrarevolutionär verksamhet och avrättas när Julian är fyra dagar gammal. Även hans mamma arresteras under kategorin ”familjemedlemmar till fosterlandsförrädare”. Hon döms till fem år i ”korrektions- och arbetsläger” på grund av spioneri på Sovjetunionen för Tysklands räkning.

Julian Better föds 15 december 1937 som barn till ”folkets fiender” och spenderar sina sju första år i Gulag på olika barnhem inom lägerverksamheten. Där lever han under hårda villkor tills hans mamma friges i januari 1945. De återvänder till Polen samma sommar. Julian utbildar sig till kemist vid universitetet i Warszawa och gifter sig senare med Ewa. De utvandrar till Sverige 1969 då paret tycker att antisemitismen i Polen blir för stark. De bosätter sig i Täby och får två söner.

Källa: Jag var barn i Gulag, en bok av Julian Better

Vilka mänskliga rättigheter är de viktigaste för dig? (Diskussion i par)

Läs FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (öppnas i ny flik). Dela sedan in eleverna i par och låt dem diskutera följande frågor:

• Vilka mänskliga rättigheter kränktes i vittnesmålsberättelserna?
• Vilka mänskliga rättigheter, tycker du, är de viktigaste? Rangordna och motivera.
• Vad händer om någon av de mänskliga rättigheterna avskaffas? Använd gärna vittnesmålen som exempel på vad som händer om en rättighet försvinner.  

Att fly från ett land om dina mänskliga rättigheter kränks. (Gruppdiskussion)

Dela in eleverna i mindre grupper. Be dem diskutera rätten till frihet och vem som har ansvar för att hjälpa människor i behov av skydd utifrån följande frågor:

• Om du var tvungen att fly från Sverige idag, vart skulle du fly?
• Anser du att det landet har någon skyldighet att ta emot dig? Är det skillnad på moralisk eller laglig skyldighet i detta fall? Motivera din ståndpunkt.
• Spelar orsaken till varför du flyr någon roll? 
• Vem tycker du har ansvaret för att din rätt till de mänskliga rättigheterna upprätthålls om du är på flykt?
• Har Sverige någon skyldighet att försöka ingripa om vi vet hur människor har det i flyktinglägren? Motivera din åsikt.
• Om du svarar ja på ovanstående fråga, hur tycker du att detta kan göras?

Redovisa antingen genom en diskussion grupperna emellan eller som en individuell skriftlig uppgift om ämnet uppfattas som känsligt.

I Auschwitz arbetar Julia och tre av hennes systrar i köket. Julia och hennes mamma, pappa och ena syster får tyfus och blir svårt sjuka. Den ene brodern förs bort en dag och Julia vet än idag inte vad som hände honom.

Julia föds 1926 i Eisen, Tyskland. Familjen som bestod av mamma, pappa och 14 syskon börjar märka av nazisternas antiziganism under 30-talet. Familjen flyttar till staden Biedenkopf och i mars 1943 blir hela familjen hämtad och deporteras med tåg till Auschwitz. De försöker desperat hålla ihop familjen under deportationen. När de når fram till lägret får de var sitt nummer med ett Z framför intatuerade på sina armar.

I början av 1944 förflyttas Julia till lägret Schlieben i Tyskland. När Sovjetiska armen 1945 befriar lägret återvänder Julia till Biedenkopf och familjens hus. Där återförenas hon med delar av sin familj.

Strax efter freden träffar Julia en amerikansk soldat. De gifter sig och 1946 flyttar de till Amerika.

Källa: Women and the Holocaust: Courage and compassion, Produced by the Holocaust and the United Nations Outreach Programme.

När Sovjetunionen tågar in i Ungern kommer många av de ungrare som tillhör partisanrörelsen att tas tillfånga. Så även Francesco. 1945, 16 år gammal, hamnar Francesco i ett arbetsläger i Gulag. Han döms till tio års fängelse för spionage, sabotage och antisovjetisk verksamhet enligt §58

Francesco Kovacs föds 1929 i staden Abazzia i Italien. (Idag heter staden Opatija och tillhör Kroatien.) Hans far dör när han är mycket liten. 2,5 år gammal tar hans mor med honom och hans bror Tibor till hennes syster i Ungern, där bröderna sedan växer upp.

Francesco är medlem i den ungerska scoutrörelsen Levente, som 1944 blev mer av en rörelse med avsikt att attackera och bekämpa Sovjetunionen. Bröderna Kovacs försöker fly till Italien för att besöka sin mor men stöter då ihop med några män som tillhör en partisangrupp. Francesco och Tibor blir medlemmar i gruppen och börjar kämpa för ett fritt Ungern.

Efter sina tio år i fängelse, vid Stalins död 1953, släpps Francesco och skickas tack vare sina italienska rötter till staden Udine i Italien. Där kunde han, efter 14 år, äntligen få tala med sin mor igen. Men det blev en kortvarig återförening då den Italienska staten skickade honom vidare till ett flyktingläger i Neapel.

Under tiden har Francescos bror, Tibor, träffat en svenska och bosatt sig i Sverige. Han ber Francesco flytta till honom i Uppsala och den 9 oktober 1954 anländer Francesco till Uppsala. Han får jobb på Nymans cykelfabrik där också hans bror arbetar. Efter att han träffat sin blivande fru, Margareta, blir han kvar i Sverige och bildar familj.

Idag reser Francesco runt i svenska skolor och berättar sin historia.

Källa: ”I Stalins våld, fånge 794 berättar” av Jan-Åke Lindahl.

Innan Chen hinner fylla ett år dör hans far. Endast två år senare mördas hans mamma av ockupanter, då hon försöker skydda två kinesiska patrioter. Chen växer därför upp med sin mormor som också hon dör tidigt i hans liv. När han är 14 år gammal är han helt ensam.

Chen Shizong föds i Shanghai i Kina 1937. När han 14 år senare inte har någonstans att ta vägen, ger det kinesiska kommunistpartiet honom ett stipendium så att han kan fortsätta sina studier och klara sig ekonomiskt. Han är duktig i skolan. Partiet väljer därför att fortsätta finansiera hans utbildning. Han går vidare till att studera teknik vid universitetet i Moskva och blir där också ordförande för den kinesiska studentkåren. Han jobbar hårt för att stärka den kinesisk-sovjetiska relationen.

Under massvälten 1956-61 återvänder Chen som nyutexaminerad till Kina. Han placeras i provinsen Gansu och får jobba som lärare vid den tekniska högskolan. Hans studenter har svårt att orka med undervisningen på grund av undernäring. Chen anser att det är hans plikt att rapportera detta till Mao. Han anser också att Kinas dåliga relation till Sovjetunionen är beklaglig. Han skriver därför ett brev till Mao och Chrusjtjov där han påtalar problemet samt vikten av att de båda länderna ska närma sig varandra. Men då han inte får något svar väljer han att skriva en essä i ämnet som publiceras i en tidning. För sina åsikter döms Chen som kontrarevolutionär till åtta år i arbetsläger. Samtidigt föder hans fru en dotter. Efter två år tar hon ut skilsmässa.

Efter de åtta åren släpps Chen. Men han har ingen familj och inget jobb och blir därför placerad i ett straffarbetsläger i sex års tid. När han till slut blir fri lyckas han få ett arbete på en fabrik och avancerar sedan till läraryrket igen.

Långt senare, under 80-talet, rapporterar Chen till partiet att en av hans medfångar under tiden i straffarbetslägret blivit oskyldigt anklagad för flyktförsök och skjutits till döds. Han lyckas få myndigheterna att ställa soldaterna inför rätta och de bedöms skyldiga. Kort efter tvingas Chen fly till Sverige då de dömda soldaterna satt igång en förtalskampanj mot Chen.

Källa: Intervju med Chen Shizong.

Brist på yttrandefrihet i ett historisk och ett nutida perspektiv. (Gruppdiskussion)

Dela in eleverna i mindre diskussionsgrupper. Be eleverna utgå ifrån vittnesmålen och diskutera den brist på yttrandefrihet som rådde då. 

De kan förslagsvis besvara följande frågor:

• På vilket sätt begränsades yttrandefriheten?
• I vilket syfte begränsades yttrandefriheten?
• Vilka konsekvenser fick denna begränsning av yttrandefriheten. Vilka konsekvenser fick den för till exempel individen, gruppen och samhället?

Be även eleverna diskutera hur vi bör se på yttrandefriheten idag.

• Ska vi ha obegränsad yttrandefrihet? Motivera.
• Om du inte tycker vi ska ha en obegränsad yttrandefrihet, vart drar vi gränsen och vem bestämmer dessa gränser. Är det till exempel sändaren eller mottagaren av det yttrade?
• Om du tycker att vi ska ha en obegränsad yttrandefrihet, är det risk att människor kan känna sig kränkta. Kan du ge exempel på vilka som skulle kunna känna sig kränkta?
• En del anser att Lagen om hets mot folkgrupp som vi har i Sverige krockar med yttrandefriheten, vad anser du?
• Anser du att någon av de mänskliga rättigheterna är svår att förena med yttrandefriheten?

Bör yttrandefriheten vara begränsad eller obegränsad? (Skrivövning)

Be eleverna skriva en debattartikel i en tidning riktad till ungdomar. Debattartikeln ska driva en av de nedanstående teserna:  

Obegränsad yttrandefrihet är en viktig rättighet.
Obegränsad yttrandefrihet är en rättighet som kränker.

Varje elev ska tydligt förespråka en av teserna och utgå ifrån ett nu-då-perspektiv. Genom att använda en historisk situation kan de argumentera för vad som ska gälla för dagens samhälle. Eleverna får gärna ta hjälp i sin argumentering av de vittnesmål som de har sett.

För och emot obegränsad yttrandefrihet. (Muntlig debatt)

Övningen ovan kan även göras till en muntlig övning i helklass. Halva klassen är för obegränsad yttrandefrihet, den andra halvan är emot.

Be den ena gruppen enas om tre argument för obegränsad yttrandefrihet och den andra gruppen enas om tre argument emot. Be sedan tre elever från varje halva av klassen att utgöra en debattpanel och resten av klassen får vara aktiv publik. Du som lärare är moderator och eleverna i debattpanelen ska driva sin tes utifrån sina tre huvudargument inför klassen.

Hela klassen är delaktig i debatten genom att publiken får inflika följdfrågor till, eller kritik av, argumenten. Du som lärare avslutar debatten när alla argument är diskuterade. Eventuellt går det att enas om vilken sida som vann.

Var noga med att eleverna håller sig till ämnet med relevanta argument, att en trevlig ton hålls samt att alla får komma till tals. Viktigt att tänka på är att det inte har någon betydelse vilken sida som vinner utan att eleverna deltar i en demokratistärkande uppgift kring yttrandefrihet.