Lektionsupplägg om offer, förövare, åskådare och hjälpare

Efter några månader i Auschwitz transporteras Ilona till lägret i Dachau tillsammans med sin mamma, moster och kusin. De måste arbeta hårt. En dag bevittnar hon hur två tvillingpojkar hängs på grund av att de tagit en bit av en filt och lagt som tätning i sina skor.

Ilona Goldberger föds 1925 i Sátoralja Újhely, i Ungern i en judisk familj. Ilonas pappa dör när hon är tre år. Mamman som är sömmerska försörjer ensam fyra barn. När Tyskland går in i Ungern hamnar Ilona och hennes mamma först i ett getto. Där lever de under knappa omständigheter och omgärdade av många regler. Hennes bröder skickas direkt till ett arbetsläger.

1944 deporteras Ilona och hennes mor till Auschwitz. De upplever en fruktansvärd tågresa och vakterna skriker åt dem när de kommer fram till lägret. Innan de leds till barackerna måste de sedan duscha och rakas under förnedrande omständigheter. Mycket snart får de reda på vad röken som stiger ur krematoriernas skorstenar är. Ilona förstår att man inte får visa sig svag om man ska överleva.

Under hela lägertiden i Auschwitz, i Dachau och sedan också i Bergen-Belsen håller Ilona och hennes jämnåriga kusin ihop och stöttar varandra. I Bergen-Belsen dör så många att de inte hinner kremeras. Liken ligger i stora högar. Där dör både Ilonas mamma och moster då de insjuknar i tyfus. I slutet av kriget får fångarna inte ens gå till latrinbaracken. Många lider av diarré vilket leder till att de flesta blir sjuka, så också Ilona.

Ilona minns inte exakt hur hon kom från lägret men har ett vagt minne av vita bussar och att det var amerikaner som tog dem till en stor balsal som gjorts om till sjukhus. De får välja om de vill åka tillbaka till Ungern eller till Sverige. Ilona väljer Sverige där hon kommer till ett sanatorium i Västergötland. Hon blir kvar i fyra och ett halvt år på grund av dubbelsidig tbc.

Ilonas yngste bror försvann under kriget och hon vet inget om hans öde. De andra två bröderna lyckades överleva och de tre bodde en tid i Sverige tillsammans.

Källa: intervju med Ilona Goldberger 1 november 2002

Vid deporteringen hånas de när de går till godsvagnarna. Det är en fruktansvärd transport och när de tillslut anländer till Auschwitz selekteras de, vissa till vänster och vissa till höger. Margareta och hennes lillasyster hamnar till höger, de måste duscha, rakas och får fångkläder medan hennes mamma, storasyster och treåriga systerdotter får gå till vänster och därmed mot sin avrättning.

Margareta Kellner föds 1914 och växer upp i Trenzin i Slovakien. När hon är 13 flyttar familjen till Levintze i dåvarande Tjeckoslovakien. Hon växer upp i en traditionell judisk familj med många släktingar som de umgås mycket med. När hon är 21 åker hon till Budapest för att jobba som sömmerska men återvänder hem efter ett par år och gifter sig 1942. En kort tid efter giftermålet blir hennes man inkallad.

Antisemitismen ökar i hennes hemort från 1938 då Ungern tar makten i området. Människorna vill till att börja med hjälpa sina judiska grannar men antisemitismen eskalerar allt mer under åren 1940 till 1943. Det skrivs kränkande slagord på de judiska affärerna, diskrimineringslagar införs, inhysning i getton börjar och tvång att bära den gula stjärnan.

Efter sju veckor i Auschwitz blir Margareta och hennes syster transporterade till ett arbetsläger i Tyskland, Hessich-Lichtenau. Där tvingas hon arbeta hårt i en fabrik och får utstå mycket fysisk och psykisk förnedring.

I krigets slutskede skickas Margareta och de andra fångarna ut på en så kallad dödsmarsch. Under marschen räddas de av amerikanska soldater. Amerikanerna inkvarterar dem i en barack men efter en tid hamnar området i den ryska zonen och ryska soldater tar därmed över. De skickar de tyska kvinnorna till Sibirien och de tjeckiska hem till Tjeckien.

Margareta förlorar sin far, sin mor, sin syster och sin systerdotter i Auschwitz. Men återförenas med sin man som suttit i koncentrationsläger i Österrike. De får en son och med hjälp av Röda korset kommer Margareta och hennes lilla familj till Sverige.

Källa. De glömmer det aldrig, ur forum för levande historias minnesarkiv. Samt intervju med Margareta Kellner i januari 2002.

Alexander Rothman var ett av åtta syskon och endast han själv och hans storasyster överlevde Förintelsen. Han föds in i en ungersk-judisk familj 1930 och har starka minnen av att antisemitism är utbredd i Ungern under 30-talet.

Våren 1944 befinner han sig i en skola långt bort från sin hemstad. Han tvingas flytta till ett getto men lyckas fly därifrån. Och med hjälp av en ungersk-judisk motståndsman kan han återvända hem.

Men det är ingen hemma, hela hans familj har blivit bortförd till ett annat getto. Alexander bestämmer sig för att gå in i gettot och hittar där sin mamma och sina 7 syskon, men inte pappan som redan förts vidare till slavarbete i ett arbetsläger.

Alexander och hans familj skickas till Auschwitz efter mitten av juni 1944.  Direkt vid ankomsten till Auschwitz selekteras hans mamma och hans 6 småsyskon ut och förs till gaskamrarna medan Alexander och hans äldsta syster sparas till slavarbete. Alexander skickas till ett arbetsläger utanför Magdeburg.

Under februari-mars 1945 ryckte de allierade längre in i landet, vilket leder till att de som fortfarande lever i arbetslägret transporterades vidare till Buchenwald. Sjuk av allt arbete och brist på föda blir han snabbt utsorterad av nazisterna och hamnar i en korridor med andra svårt sjuka. Framtiden i korridoren är mörk. En dödsinjektion väntar för att ge mer plats åt arbetsdugliga.

Chef för fångarna i korridoren är en ”blockälteste” vid namn Fritz som själv var tysk politisk fånge. Vid ett tillfälle när vaktarna selekterade de svaga och sjuka frågar Fritz hur gammal Alexander är, och när han får höra att Alexander bara är 14 år bestämmer sig Fritz att hjälpa till. När vaktarna tittar bort tar Fritz risken att öppna dörren till nästa korridor och putta ut Alexander genom dörren. Där förvaras de lite mindre sjuka som fortfarande är arbetsföra. På så sätt klarade sig Alexander från den dödsinjektion som annars hade väntat honom.

Alexander och de andra fångarna blir befriade av amerikanerna den 11 april 1945.

Därefter hamnar Alexander på ett sanatorium i Schweiz. Han söker igenom Röda Korsets överlevandelistor efter sin familj och hittar sin äldre syster Lenke. Hon har överlevt i ett annat läger, Bergen Belzen, och finns i Sverige. Han beslutar sig för att följa efter. Den 11 maj 1947 anländer Alexander till Sverige. Han hittar sin syster, blir kvar, skaffar jobb och bildar familj.

Att ingripa eller inte? (Gruppdiskussion)  

Dela in eleverna i mindre grupper och be dem diskutera åskådarens roll i de olika vittnesmålen.

• Vilken roll/funktion fyllde åskådarna?
• Varför tror du att åskådaren inte ingrep?

Vad skulle du ha gjort? (Gruppdiskussion)

Be eleverna föreställa sig följande situation:

Det är lördag kväll och du har varit hemma hos en kompis. På vägen hem måste du passera ett torg och när du närmar dig ser du att det har samlats en hel del människor där. Du kan urskilja en person som ligger hopkrupen mitt i folksamlingen som försöker att skydda sitt ansikte mot sparkar och slag från en annan person. Det ser ut att komma blod från offrets ansikte och förövarens slag blir alltmer aggressiva. De övriga runt omkring gör inget utan tittar bara på.

I grupp kan eleverna sedan diskutera vad de själva skulle ha gjort i den situationen. Vad skulle vara avgörande för om de väljer att ingripa eller inte. Presentera de olika alternativ och be eleverna diskutera, rangordna och motivera vilken anledning som skulle vara av störst betydelse. 

1. För att offret går i min klass.
2. För att förövaren går i min skola.
3. För att offret är mycket mindre än förövaren.
4. För att jag är starkare än förövaren.
5. För att det är många som tittar på.
6. På grund av en annan anledning.

1. För att det är flera förövare.
2. För att jag inte vet vad bråket handlar om.
3. För att förövaren går i min skola.
4. För att jag själv blir ett offer.
5. För att det är många som tittar på.
6. På grund av en annan anledning.

Åskådarens roll i ett historiskt perspektiv. (Estetisk gestaltning)

Be eleverna fördjupa sig i den historiska situation som vittnesmålen tar upp. Låt sedan eleverna fundera på en nutida situation som de varit med om. Därefter kan eleverna antingen skriva en novell eller göra en egen film med titeln ”Åskådarens roll då och nu.” som redovisas inför klassen.

Fokus ska ligga på åskådaren/åskådarna och vilken roll den/de har i situationen.

Be eleverna analysera åskådarens roll utifrån begreppen risk och ansvar samt fundera kring följande frågor när de arbetar med övningen:

• Varför är åskådaren viktig?
• Vilken funktion har åskådaren?
• Vilket handlingsutrymme finns?
• Varför lämnar en person inte sin åskådarroll?

Hanias familj börjar tidigt diskutera om de ska lämna Polen när oron i landet tilltar. Men de stannar. Hennes far vill inte fly och därmed ge upp familjens företag, en exportfirma. Hanias mor vill heller inte lämna sin far. När kriget börjar ger sig emellertid nästan hela byns judar ut på flykt öster ut. Så även Hanias familj. Efter en kort tid har tyskarna segrat. Då väljer de flyende att vända tillbaka till sina hem. Polen är nu ockuperat.

Hania Rosenberg föds 1934 i Osweiecim i Polen. Staden kom sedan att döpas om till Auschwitz. Familjen består av Hania, hennes föräldrar och Magda, den icke judiska barnflickan som är som en familjemedlem. Familjen är judisk men inte speciellt religiös.

De närmaste åren efter ockupationens början är mycket oroliga. Familjen försöker leva så normalt som möjligt. 1942 förs samtliga familjemedlemmar, förutom Magda, och många av deras släktingar till gettot i Sosvowiec. Hanias mor lyckas planera och genomföra Hanias flykt med hjälp av Magda. Hon får komma till Magdas bror och hans familj. Där får hon en ny födelseattest. Hennes nya namn blir Maria, Marisha.

Samma år skickas Hanias mor till Auschwitz men hon är stor och stark och klarar sig från gaskamrarna. Hon får istället arbeta på en fabrik nära lägret som tillverkar ammunition. Hösten 1944 skickas hon ut på en av de så kallade dödsmarscherna för att till slut hamna i Ravensbrück. Hanias far avrättas i Auschwitz.

När ryssarna kommer till Polen blir det oroligt även för den polska familj som Hania bor hos. Men situationen blir bättre när tyskarna till slut försvinner. Barnen kan börja skolan igen men Hania insjuknar i TBC. Magda som fortfarande finns vid Hanias sida vänder sig till en amerikansk-judisk organisation som hjälper henne att komma till ett sjukhus. Hanias mor har nu nått Sverige med hjälp av Röda korsets vita bussar Hon får hjälp av Röda korset att leta rätt på Hania och i augusti 1946 återförenas Hania med sin mor i Arvika i Sverige.

Källa: Intervju med Hania Rosenberg, 2013.

När Sovjetunionen tågar in i Ungern kommer många av de ungrare som tillhör partisanrörelsen att tas tillfånga. Så även Francesco. 1945, 16 år gammal, hamnar Francesco i ett arbetsläger i Gulag. Han döms till tio års fängelse för spionage, sabotage och antisovjetisk verksamhet enligt §58

Francesco Kovacs föds 1929 i staden Abazzia i Italien. (Idag heter staden Opatija och tillhör Kroatien.) Hans far dör när han är mycket liten. 2,5 år gammal tar hans mor med honom och hans bror Tibor till hennes syster i Ungern, där bröderna sedan växer upp.

Francesco är medlem i den ungerska scoutrörelsen Levente, som 1944 blev mer av en rörelse med avsikt att attackera och bekämpa Sovjetunionen. Bröderna Kovacs försöker fly till Italien för att besöka sin mor men stöter då ihop med några män som tillhör en partisangrupp. Francesco och Tibor blir medlemmar i gruppen och börjar kämpa för ett fritt Ungern.

Efter sina tio år i fängelse, vid Stalins död 1953, släpps Francesco och skickas tack vare sina italienska rötter till staden Udine i Italien. Där kunde han, efter 14 år, äntligen få tala med sin mor igen. Men det blev en kortvarig återförening då den Italienska staten skickade honom vidare till ett flyktingläger i Neapel.

Under tiden har Francescos bror, Tibor, träffat en svenska och bosatt sig i Sverige. Han ber Francesco flytta till honom i Uppsala och den 9 oktober 1954 anländer Francesco till Uppsala. Han får jobb på Nymans cykelfabrik där också hans bror arbetar. Efter att han träffat sin blivande fru, Margareta, blir han kvar i Sverige och bildar familj.

Idag reser Francesco runt i svenska skolor och berättar sin historia.

Källa: ”I Stalins våld, fånge 794 berättar” av Jan-Åke Lindahl.

Franciska Levy (kallas Mimmi) föddes 1928 i en judisk familj i dåvarande Tjeckoslovakien. Hon satt i koncentrationslägret Auschwitz. Franciska kom till Sverige via Danmark 1945.

Franciska, hennes lillasyster, föräldrar, samt ena storasysterns yngsta barn, placeras först i stadens getto. Efter en månad deporteras de till Auschwitz med tåg. Direkt vid ankomsten fördes hennes föräldrar och den lilla systersonen till i gaskamrarn.

Franciska Levy föds 1928 i dåvarande Tjeckoslovakien, i en by som Hitler 1939 ger till Ungern. Hon växer upp i en fattig, mycket religiös, judisk familj. Hon har åtta syskon varav de äldsta redan har flyttat hemifrån när oroligheterna börjar.

Antisemitismen ökar när området blivit ungerskt. Franciska blir till en början inte själv utsatt, men ungdomar brukar kasta sten efter hennes pappa som klär sig traditionellt och har skägg och tinningslockar. Det införs raslagar som begränsar judars rättigheter och det får Franciska att förstå att ungrarna menar allvar. En händelse som hon minns tydligt och so gör att hon förstår allvaret är en natt då hon hör skrik från grannhuset. Nästa dag får hon veta att grannfamiljen blivit bortförd och skjutits. En ungersk familj har redan tagit över huset.

En kvinna, Irma Grese är lägervakt i Auschwitz när Franciska kommer dit. Grese är brutal men gör samtidigt Franciska till sin springflicka något som ger henne favörer i lägret. Efter en tid kommer en tysk fabriksägare till Auschwitz. Han behöver arbetskraft och Franciska väljs ut och förflyttas till lägret i Weisswasser. Hon blir kvar där tills nazisterna i slutet av kriget skickar ut fångarna på de så kallade dödsmarscherna. Franciska skickas inte ut på dödsmarsch utan skickas på tåg genom ett sönderbombat land. Vid koncentrationslägret Bergen-Belsen stannar de till för att få lite vatten och sedan vidare till Hamburg för att slutligen nå Danmark vid krigsslutet. Med hjälp av Röda Korset kommer sedan Franciska till Sverige.

Många i Franciskas stora släkt förintades av Nazisterna.

Källa: Intervju med Franciska Levy, 2013.

I Auschwitz arbetar Julia och tre av hennes systrar i köket. Julia och hennes mamma, pappa och ena syster får tyfus och blir svårt sjuka. Den ene brodern förs bort en dag och Julia vet än idag inte vad som hände honom.

Julia föds 1926 i Eisen, Tyskland. Familjen som bestod av mamma, pappa och 14 syskon börjar märka av nazisternas antiziganism under 30-talet. Familjen flyttar till staden Biedenkopf och i mars 1943 blir hela familjen hämtad och deporteras med tåg till Auschwitz. De försöker desperat hålla ihop familjen under deportationen. När de når fram till lägret får de var sitt nummer med ett Z framför intatuerade på sina armar.

I början av 1944 förflyttas Julia till lägret Schlieben i Tyskland. När Sovjetiska armen 1945 befriar lägret återvänder Julia till Biedenkopf och familjens hus. Där återförenas hon med delar av sin familj.

Strax efter freden träffar Julia en amerikansk soldat. De gifter sig och 1946 flyttar de till Amerika.

Källa: Women and the Holocaust: Courage and compassion, Produced by the Holocaust and the United Nations Outreach Programme.

Vad är det som gör vissa personer till sådana som ingriper för att hjälpa andra? (Gruppdiskussion)

Be eleverna att i grupp diskutera vittnesmålen där det berättas om människor som på olika sätt valde att ingripa. Vad tror de att det var som fick dem att ingripa och hjälpa andra människor.

Vidare kan eleverna diskutera och analysera vad det är som gör att vissa personer överger sin roll som åskådare och ingriper för att hjälpa andra människor. I listan nedan finns förslag på möjliga orsaker. Låt grupperna rangordna orsakerna efter betydelse och sedan redovisa sina tankar inför de andra grupperna i klassen.

1. Personens bakgrund. Till exempel personens familjesituation, ekonomi, etc.
2. Personliga egenskaper. Till exempel personens självkänsla, utseende, fysiska förmåga, etc.
3. Personens uppfostran.
4. Skolan som personen går i.
5. Personen har en medfödd impuls att ingripa.
6. Personen är populär och har många vänner.
7. Personen tänker inte på konsekvenserna.
8. Personen tycker om att få uppmärksamhet.
9. Personen lockas av äran.
10. Strukturer i samhället gör det möjligt att ingripa.
11. Eget alternativ.

I tillägg kan eleverna även få fundera över om en lag skulle leda till att fler personer väljer att ingripa. En del politiker vill t.ex. införa en civilkuragelag. Låt eleverna undersöka vad lagen i korthet skulle innebära och vilka synpunkter som har lagts fram såväl för som emot ett sådant förslag.

Eleverna kan sedan i helklass diskutera:

• Anser du att en sådan lag bör införas eller inte? Motivera din åsikt.
• Skulle den bidra till att fler började ingripa och hjälpa andra människor? Motivera din åsikt.

Att hjälpa andra i sin omgivning. (Argumenterande tal)

Personer som väljer att ingripa och hjälpa andra kan även finnas i vår omgivning. Det kan exempelvis vara fritidsledaren, busschauffören eller mormor som har vågat bryta en norm för att hjälpa någon annan.

Låt eleverna få ge egna exempel på personer som har hjälpt andra. Det kan antingen vara någon de känner eller en person de har hört talas om. Varje elev förbereder sedan ett argumenterande tal där eleven muntligt berättar på vilket sätt hen tycker att den valda personen är en sådan person som ingriper och hjälper andra.

Eleverna kan även koppla sin argumentation till de orsaker som diskuterades i övningen innan.

Agerapriset. (Diskussion och/eller skrivövning)

För några år sedan fanns det ett pris som hette ”Agerapriset”. Det var ett pris som gavs till en person som vågar ingripa och agera för sina medmänniskor.

(Initiativtagare till priset var Stöldskyddsföreningen, TV3:s program Efterlyst samt tidningen Metro.)

Låt eleverna undersöka, diskutera och eventuellt även skriva ned svar på följande frågor:

• Vad är Agerapriset?
• Är det viktigt och bra att ha ett sådant pris? Motivera din åsikt.
• Om du anser att det är viktigt, vem tycker du borde få Agerapriset? Skriv ned en tydlig motivering till din nominering.

Uppgiften kan avslutas med att klassen får rösta fram en egen Agerapristagare.

Bela minns hur nazisterna i maj 1944 samlar ihop stadens judar i en skolbyggnad. Han och hans familj deporteras till en tegelfabrik i en närliggande stad. En kort tid därefter splittras familjen. Bela och hans pappa deporteras till Auschwitz medan hans mamma och systrar skickas till Bergen-Belsen. Pappan blir kvar i Auschwitz (och senare Dachau, där han troligtvis dör) medan Bela, som anmäler sig som målare, blir förflyttad till Buchenwald.

Bela Czitron föds 1925 i Rumänien, i en stad som 1940 övertas av Ungern. Hans judiska familj består av honom själv, hans mamma och pappa, samt hans två äldre systrar. Det är när området där familjen bor blir ungerskt som deras elände börjar. Judarnas rättigheter blir inskränkta med de raslagar som redan 1936 infördes i Ungern. Bela utbildar sig till snickare men har svårt att få jobb. Tack vare sin utbildning kan han senare arbeta som målare i arbetslägret i Buchenwald. Samtidigt som Buchenwald blir befriat av amerikanerna insjuknar han i tyfus. Trots allt överlever Bela och lyckas ta reda på var hans mamma och sina systrar finns. När han är frisk nog påbörjar han en lång vandring för att kunna återförenas med dem.

Belas ena syster tar sig till Sverige med en av hjälptransporterna men Bela ger sig av till deras födelsestad för att leta efter sin far. Han återfinner honom aldrig och så småningom får han hjälp av sin mamma att ta sig till Sverige där hans syster finns.

Källa: Intervju med Bela Czitron, 2013.

Vid deporteringen hånas de när de går till godsvagnarna. Det är en fruktansvärd transport och när de tillslut anländer till Auschwitz selekteras de, vissa till vänster och vissa till höger. Margareta och hennes lillasyster hamnar till höger, de måste duscha, rakas och får fångkläder medan hennes mamma, storasyster och treåriga systerdotter får gå till vänster och därmed mot sin avrättning.

Margareta Kellner föds 1914 och växer upp i Trenzin i Slovakien. När hon är 13 flyttar familjen till Levintze i dåvarande Tjeckoslovakien. Hon växer upp i en traditionell judisk familj med många släktingar som de umgås mycket med. När hon är 21 åker hon till Budapest för att jobba som sömmerska men återvänder hem efter ett par år och gifter sig 1942. En kort tid efter giftermålet blir hennes man inkallad.

Antisemitismen ökar i hennes hemort från 1938 då Ungern tar makten i området. Människorna vill till att börja med hjälpa sina judiska grannar men antisemitismen eskalerar allt mer under åren 1940 till 1943. Det skrivs kränkande slagord på de judiska affärerna, diskrimineringslagar införs, inhysning i getton börjar och tvång att bära den gula stjärnan.

Efter sju veckor i Auschwitz blir Margareta och hennes syster transporterade till ett arbetsläger i Tyskland, Hessich-Lichtenau. Där tvingas hon arbeta hårt i en fabrik och får utstå mycket fysisk och psykisk förnedring.

I krigets slutskede skickas Margareta och de andra fångarna ut på en så kallad dödsmarsch. Under marschen räddas de av amerikanska soldater. Amerikanerna inkvarterar dem i en barack men efter en tid hamnar området i den ryska zonen och ryska soldater tar därmed över. De skickar de tyska kvinnorna till Sibirien och de tjeckiska hem till Tjeckien.

Margareta förlorar sin far, sin mor, sin syster och sin systerdotter i Auschwitz. Men återförenas med sin man som suttit i koncentrationsläger i Österrike. De får en son och med hjälp av Röda korset kommer Margareta och hennes lilla familj till Sverige.

Källa. De glömmer det aldrig, ur forum för levande historias minnesarkiv. Samt intervju med Margareta Kellner i januari 2002.

Julians far är född i Krakow och uppvuxen i Wien men flyttar tidigt tillbaka till Polen där han är med och grundar KPP, Polens kommunistiska parti. Julians mamma och pappa bor ett tag i Berlin men flyttar 1929 till Moskva. Där lever och verkar de i hopp om att det kommunistiska Sovjetunionen ska komma att förverkliga deras drömmar.

1937 ger NKVD order om en ”polsk operation” i Sovjetunionen. Operationen innebär att NKVD arresterar folk på etniska grunder och dömer dem enlig §58. Julians pappa döms till döden på grund av påstådd kontrarevolutionär verksamhet och avrättas när Julian är fyra dagar gammal. Även hans mamma arresteras under kategorin ”familjemedlemmar till fosterlandsförrädare”. Hon döms till fem år i ”korrektions- och arbetsläger” på grund av spioneri på Sovjetunionen för Tysklands räkning.

Julian Better föds 15 december 1937 som barn till ”folkets fiender” och spenderar sina sju första år i Gulag på olika barnhem inom lägerverksamheten. Där lever han under hårda villkor tills hans mamma friges i januari 1945. De återvänder till Polen samma sommar. Julian utbildar sig till kemist vid universitetet i Warszawa och gifter sig senare med Ewa. De utvandrar till Sverige 1969 då paret tycker att antisemitismen i Polen blir för stark. De bosätter sig i Täby och får två söner.

Källa: Jag var barn i Gulag, en bok av Julian Better

Franciska Levy (kallas Mimmi) föddes 1928 i en judisk familj i dåvarande Tjeckoslovakien. Hon satt i koncentrationslägret Auschwitz. Franciska kom till Sverige via Danmark 1945.

Franciska, hennes lillasyster, föräldrar, samt ena storasysterns yngsta barn, placeras först i stadens getto. Efter en månad deporteras de till Auschwitz med tåg. Direkt vid ankomsten fördes hennes föräldrar och den lilla systersonen till i gaskamrarn.

Franciska Levy föds 1928 i dåvarande Tjeckoslovakien, i en by som Hitler 1939 ger till Ungern. Hon växer upp i en fattig, mycket religiös, judisk familj. Hon har åtta syskon varav de äldsta redan har flyttat hemifrån när oroligheterna börjar.

Antisemitismen ökar när området blivit ungerskt. Franciska blir till en början inte själv utsatt, men ungdomar brukar kasta sten efter hennes pappa som klär sig traditionellt och har skägg och tinningslockar. Det införs raslagar som begränsar judars rättigheter och det får Franciska att förstå att ungrarna menar allvar. En händelse som hon minns tydligt och so gör att hon förstår allvaret är en natt då hon hör skrik från grannhuset. Nästa dag får hon veta att grannfamiljen blivit bortförd och skjutits. En ungersk familj har redan tagit över huset.

En kvinna, Irma Grese är lägervakt i Auschwitz när Franciska kommer dit. Grese är brutal men gör samtidigt Franciska till sin springflicka något som ger henne favörer i lägret. Efter en tid kommer en tysk fabriksägare till Auschwitz. Han behöver arbetskraft och Franciska väljs ut och förflyttas till lägret i Weisswasser. Hon blir kvar där tills nazisterna i slutet av kriget skickar ut fångarna på de så kallade dödsmarscherna. Franciska skickas inte ut på dödsmarsch utan skickas på tåg genom ett sönderbombat land. Vid koncentrationslägret Bergen-Belsen stannar de till för att få lite vatten och sedan vidare till Hamburg för att slutligen nå Danmark vid krigsslutet. Med hjälp av Röda Korset kommer sedan Franciska till Sverige.

Många i Franciskas stora släkt förintades av Nazisterna.

Källa: Intervju med Franciska Levy, 2013.

I Auschwitz arbetar Julia och tre av hennes systrar i köket. Julia och hennes mamma, pappa och ena syster får tyfus och blir svårt sjuka. Den ene brodern förs bort en dag och Julia vet än idag inte vad som hände honom.

Julia föds 1926 i Eisen, Tyskland. Familjen som bestod av mamma, pappa och 14 syskon börjar märka av nazisternas antiziganism under 30-talet. Familjen flyttar till staden Biedenkopf och i mars 1943 blir hela familjen hämtad och deporteras med tåg till Auschwitz. De försöker desperat hålla ihop familjen under deportationen. När de når fram till lägret får de var sitt nummer med ett Z framför intatuerade på sina armar.

I början av 1944 förflyttas Julia till lägret Schlieben i Tyskland. När Sovjetiska armen 1945 befriar lägret återvänder Julia till Biedenkopf och familjens hus. Där återförenas hon med delar av sin familj.

Strax efter freden träffar Julia en amerikansk soldat. De gifter sig och 1946 flyttar de till Amerika.

Källa: Women and the Holocaust: Courage and compassion, Produced by the Holocaust and the United Nations Outreach Programme.

Vilka känslor väcker berättelsen? (Estetisk gestaltning)

Be eleverna välja en mening eller en situation från ett av vittnesmålen som de särskilt fastnar för. Låt den sedan bli utgångspunkt för en personlig reflektion som eleverna kan uttrycka i valfri form, till exempel i en novell, en film, ett musikstycke, ett konstverk eller en dikt.

Eventuellt kan följande frågeställningar ge dem stöd:

• Varför valde du just den meningen/situationen?
• Vilka känslor väcktes när du såg personens vittnesmål?
• Om du själv har varit ett offer, hur kändes det?
• Hur kan ord och bild användas till att uttrycka de känslor som personliga berättelser kan ge upphov till?

När Sovjetunionen tågar in i Ungern kommer många av de ungrare som tillhör partisanrörelsen att tas tillfånga. Så även Francesco. 1945, 16 år gammal, hamnar Francesco i ett arbetsläger i Gulag. Han döms till tio års fängelse för spionage, sabotage och antisovjetisk verksamhet enligt §58

Francesco Kovacs föds 1929 i staden Abazzia i Italien. (Idag heter staden Opatija och tillhör Kroatien.) Hans far dör när han är mycket liten. 2,5 år gammal tar hans mor med honom och hans bror Tibor till hennes syster i Ungern, där bröderna sedan växer upp.

Francesco är medlem i den ungerska scoutrörelsen Levente, som 1944 blev mer av en rörelse med avsikt att attackera och bekämpa Sovjetunionen. Bröderna Kovacs försöker fly till Italien för att besöka sin mor men stöter då ihop med några män som tillhör en partisangrupp. Francesco och Tibor blir medlemmar i gruppen och börjar kämpa för ett fritt Ungern.

Efter sina tio år i fängelse, vid Stalins död 1953, släpps Francesco och skickas tack vare sina italienska rötter till staden Udine i Italien. Där kunde han, efter 14 år, äntligen få tala med sin mor igen. Men det blev en kortvarig återförening då den Italienska staten skickade honom vidare till ett flyktingläger i Neapel.

Under tiden har Francescos bror, Tibor, träffat en svenska och bosatt sig i Sverige. Han ber Francesco flytta till honom i Uppsala och den 9 oktober 1954 anländer Francesco till Uppsala. Han får jobb på Nymans cykelfabrik där också hans bror arbetar. Efter att han träffat sin blivande fru, Margareta, blir han kvar i Sverige och bildar familj.

Idag reser Francesco runt i svenska skolor och berättar sin historia.

Källa: ”I Stalins våld, fånge 794 berättar” av Jan-Åke Lindahl.

Franciska Levy (kallas Mimmi) föddes 1928 i en judisk familj i dåvarande Tjeckoslovakien. Hon satt i koncentrationslägret Auschwitz. Franciska kom till Sverige via Danmark 1945.

Franciska, hennes lillasyster, föräldrar, samt ena storasysterns yngsta barn, placeras först i stadens getto. Efter en månad deporteras de till Auschwitz med tåg. Direkt vid ankomsten fördes hennes föräldrar och den lilla systersonen till i gaskamrarn.

Franciska Levy föds 1928 i dåvarande Tjeckoslovakien, i en by som Hitler 1939 ger till Ungern. Hon växer upp i en fattig, mycket religiös, judisk familj. Hon har åtta syskon varav de äldsta redan har flyttat hemifrån när oroligheterna börjar.

Antisemitismen ökar när området blivit ungerskt. Franciska blir till en början inte själv utsatt, men ungdomar brukar kasta sten efter hennes pappa som klär sig traditionellt och har skägg och tinningslockar. Det införs raslagar som begränsar judars rättigheter och det får Franciska att förstå att ungrarna menar allvar. En händelse som hon minns tydligt och so gör att hon förstår allvaret är en natt då hon hör skrik från grannhuset. Nästa dag får hon veta att grannfamiljen blivit bortförd och skjutits. En ungersk familj har redan tagit över huset.

En kvinna, Irma Grese är lägervakt i Auschwitz när Franciska kommer dit. Grese är brutal men gör samtidigt Franciska till sin springflicka något som ger henne favörer i lägret. Efter en tid kommer en tysk fabriksägare till Auschwitz. Han behöver arbetskraft och Franciska väljs ut och förflyttas till lägret i Weisswasser. Hon blir kvar där tills nazisterna i slutet av kriget skickar ut fångarna på de så kallade dödsmarscherna. Franciska skickas inte ut på dödsmarsch utan skickas på tåg genom ett sönderbombat land. Vid koncentrationslägret Bergen-Belsen stannar de till för att få lite vatten och sedan vidare till Hamburg för att slutligen nå Danmark vid krigsslutet. Med hjälp av Röda Korset kommer sedan Franciska till Sverige.

Många i Franciskas stora släkt förintades av Nazisterna.

Källa: Intervju med Franciska Levy, 2013.

Innan Chen hinner fylla ett år dör hans far. Endast två år senare mördas hans mamma av ockupanter, då hon försöker skydda två kinesiska patrioter. Chen växer därför upp med sin mormor som också hon dör tidigt i hans liv. När han är 14 år gammal är han helt ensam.

Chen Shizong föds i Shanghai i Kina 1937. När han 14 år senare inte har någonstans att ta vägen, ger det kinesiska kommunistpartiet honom ett stipendium så att han kan fortsätta sina studier och klara sig ekonomiskt. Han är duktig i skolan. Partiet väljer därför att fortsätta finansiera hans utbildning. Han går vidare till att studera teknik vid universitetet i Moskva och blir där också ordförande för den kinesiska studentkåren. Han jobbar hårt för att stärka den kinesisk-sovjetiska relationen.

Under massvälten 1956-61 återvänder Chen som nyutexaminerad till Kina. Han placeras i provinsen Gansu och får jobba som lärare vid den tekniska högskolan. Hans studenter har svårt att orka med undervisningen på grund av undernäring. Chen anser att det är hans plikt att rapportera detta till Mao. Han anser också att Kinas dåliga relation till Sovjetunionen är beklaglig. Han skriver därför ett brev till Mao och Chrusjtjov där han påtalar problemet samt vikten av att de båda länderna ska närma sig varandra. Men då han inte får något svar väljer han att skriva en essä i ämnet som publiceras i en tidning. För sina åsikter döms Chen som kontrarevolutionär till åtta år i arbetsläger. Samtidigt föder hans fru en dotter. Efter två år tar hon ut skilsmässa.

Efter de åtta åren släpps Chen. Men han har ingen familj och inget jobb och blir därför placerad i ett straffarbetsläger i sex års tid. När han till slut blir fri lyckas han få ett arbete på en fabrik och avancerar sedan till läraryrket igen.

Långt senare, under 80-talet, rapporterar Chen till partiet att en av hans medfångar under tiden i straffarbetslägret blivit oskyldigt anklagad för flyktförsök och skjutits till döds. Han lyckas få myndigheterna att ställa soldaterna inför rätta och de bedöms skyldiga. Kort efter tvingas Chen fly till Sverige då de dömda soldaterna satt igång en förtalskampanj mot Chen.

Källa: Intervju med Chen Shizong.

Varför blir en person förövare? (Diskussion och/eller skrivövning)

Dela in eleverna i mindre grupper. Låt dem diskutera i grupperna vad det är som gör att en människa blir en förövare. Uppmuntra eleverna att söka olika orsaker på individ-, grupp- och samhällsnivå.

Uppgiften kan redovisas skriftligt eller inför de andra grupperna i klassen.

Hur bör vi hantera förövare? (Gruppdiskussion)

Övningen ovan kan fördjupas genom att eleverna ombeds diskutera hur förövare bör hanteras av samhället. Bör förövare dömas för ett juridiskt brott och bör det i så fall ske internationellt eller nationellt?

Be eleverna söka information om Nürnbergrättegångarna, Haagtribunalen eller Internationella domstolen i Kambodja och sedan diskutera dessa institutioners verksamhet.

Be eleverna sedan fundera på följande frågor:

• Är det möjligt att ge en person som har många liv på sitt samvete ett straff som står i proportion till hans brott?
• Om du anser att en person inte kan styra över att den blir förövare p.g.a. strukturella orsaker kan den personen då straffas för sina brott? 
• Kan rättvisa någonsin skipas?