Lektionsupplägg om normer

Erna, tre av hennes syskon och hennes mamma lever stora delar av andra världskriget i ett skyddsrum. De lyckas trots allt överleva. Hennes äldsta bror klarar sig inte, han stupar som soldat i tyska armén 23 år gammal. Erna får gå i skola men behandlas inte likvärdigt med de andra eleverna. Ett exempel är att hon, vars föräldrar är Jehovas vittnen, och en annan elev, vars morfar är kommunist, blir kuggade på examensprov på grund av att deras familjer inte är nazister.

Erna Gutmann föds 1933 i Wielstadt, i Tyskland. Familjen, mor, far och fem barn, tillhör Jehovas vittnen. Nazisterna tolererar inte Jehovas vittnen och Ernas familj får ofta besök av Gestapo. De kommer, ofta nattetid, och söker igenom deras hem och tar bland annat deras biblar. Osäkerheten i hemmet gör att hennes gamla farmor ofta får ta hand om Erna och hennes syskon.

Ernas föräldrar vägrar låta sina barn vara medlemmar i Hitler-Jugend vilket stör den lokala nazistledaren. Han ogillar folk som inte böjer sig för Hitler. Ernas pappa får ofta inställa sig hos domstolen för att försvara varför han inte vill göra Hitlerhälsningen. (Heil Hitler betyder ”Hitler är vår frälsare” vilket går emot Jehovas vittnens tro där bara Gud är frälsare.) Ernas äldre syskon blir ofta trakasserade i skolan på grund av detta.

I december 1937 förs Ernas far bort av Gestapo. Han sitter i fängelse under ett par månader men förs sedan till koncentrationslägret Schsenhausen, där han avrättas i februari 1940.

Erna kommer till Sverige först 1960 tillsammans med sin man. Här i Sverige upplever de bägge kränkningar på grund av sitt tyska ursprung. De får höra att de är nazistsvin och Ernas man får ett hakkors målat på sitt arbetsförkläde.

Källa: Intervju med Erna Gutmann, 31/10 2002. Ur Forum för levande historias minnesarkiv ”De glömmer det aldrig”.

När Sovjetunionen tågar in i Ungern kommer många av de ungrare som tillhör partisanrörelsen att tas tillfånga. Så även Francesco. 1945, 16 år gammal, hamnar Francesco i ett arbetsläger i Gulag. Han döms till tio års fängelse för spionage, sabotage och antisovjetisk verksamhet enligt §58

Francesco Kovacs föds 1929 i staden Abazzia i Italien. (Idag heter staden Opatija och tillhör Kroatien.) Hans far dör när han är mycket liten. 2,5 år gammal tar hans mor med honom och hans bror Tibor till hennes syster i Ungern, där bröderna sedan växer upp.

Francesco är medlem i den ungerska scoutrörelsen Levente, som 1944 blev mer av en rörelse med avsikt att attackera och bekämpa Sovjetunionen. Bröderna Kovacs försöker fly till Italien för att besöka sin mor men stöter då ihop med några män som tillhör en partisangrupp. Francesco och Tibor blir medlemmar i gruppen och börjar kämpa för ett fritt Ungern.

Efter sina tio år i fängelse, vid Stalins död 1953, släpps Francesco och skickas tack vare sina italienska rötter till staden Udine i Italien. Där kunde han, efter 14 år, äntligen få tala med sin mor igen. Men det blev en kortvarig återförening då den Italienska staten skickade honom vidare till ett flyktingläger i Neapel.

Under tiden har Francescos bror, Tibor, träffat en svenska och bosatt sig i Sverige. Han ber Francesco flytta till honom i Uppsala och den 9 oktober 1954 anländer Francesco till Uppsala. Han får jobb på Nymans cykelfabrik där också hans bror arbetar. Efter att han träffat sin blivande fru, Margareta, blir han kvar i Sverige och bildar familj.

Idag reser Francesco runt i svenska skolor och berättar sin historia.

Källa: ”I Stalins våld, fånge 794 berättar” av Jan-Åke Lindahl.

En av Herberts grannar är SA-man och tilltalar honom alltid med ”Judenjunge”. Men Herbert upplever det inte som något hotfullt. Sådan är bara tiden han lever i. Även i skolan möter han antisemitismen, dels från enskilda lärare, dels från den nazifiering som många skolor präglas av. Herberts far inser tidigt vart Nürnberglagarna och den ökade antisemitismen kommer leda. Familjen upplever kristallnatten. Tack vare att Herberts pappa och pojkarna lyckas gömma sig hos en släkting klarar de sig.

Herbert Striem föds den 3 maj 1923 och växer upp i Berlin. Hans familj är judisk och består av Herbert, hans tre år äldre bror, hans mamma och hans pappa som är skräddare. Herbert har inte någon icke-judisk vän och som han själv uttrycker det ”de umgicks inte med mig”.

Tack vare Hugo Valentin kan bröderna ta sig från Tyskland och till Sverige. Herbert anländer i mars 1939 och hans bror fyra månader senare. Tack vare att Herbert tidigare spenderat en del somrar i Sverige vet han vad det är för slags land han kommer till. Det gör resan något lättare än vad den annars skulle varit.

Efter en tid i Sverige får Herbert jobb på en bondgård i Sörmland. Det är en stor omställning för en storstadspojke från Berlin. Men han avancerar snart från bonddräng till skogshuggare. Brodern som är utbildad konditor, får jobb på ett bageri i Uppsala.

Under hela den första tiden i Sverige brevväxlar Herbert med sina föräldrar. 1942 kommer det ett brevkort från hans pappa där det står; ”Tyvärr kommer det nog att dröja lite innan vi kan skriva ingen för vi ska åka bort från Berlin”. Det var det sista han någonsin hörde från sina föräldrar.

Efter kriget jobbar han inom olika branscher. Men främst inom silverbranschen där han och hans fru Marianne under en lång tid har ett företag tillsammans.

Herbert har gjort efterforskningar och fått fram att stora delar av hans släkt, föräldrar, kusiner, farbröder och fastrar deporterades och dödades i olika koncentrationsläger under kriget.

Källa: intervju med Herbert Striem

Vad tänker du kring normer?  (Gruppdiskussion)

Dela in eleverna i mindre grupper. Be dem diskutera följande frågor:

• Vad är en norm?
• Vilka normer har vi i Sverige idag? Hitta fyra exempel.
• Vilka normer kommer fram i vittnesmålen?
• Varför har vi normer? Vilken funktion fyller de?
• Hur skapas och sprids normer?
• Kan ni komma på normer som troligen fanns när era föräldrar var i er ålder, men som nu har förändrats och kanske till och med försvunnit?
• Hur och varför förändras normer? Ta gärna stöd av den historiska kontext som vittnesmålet skildrar.
• Vilken betydelse har normer för historiens utveckling? Ge gärna exempel från vittnesmålen.
• Finns det normer i dagens samhälle som du anser leder till en negativ historisk utveckling? Tänk utifrån individ-, grupp- och samhällsnivå.

På Kristallnatten väcker Hans mamma honom tidigt på morgonen. SS-män ringer på dörren. De båda blir beordrade att tillsammans med sina judiska grannar marschera till synagogan där de tvingas se på när nazisterna bränner ner den. Efter det förhörs alla och sedan skickas alla män över 16 år till koncentrationsläger, även Hans farfar, 75 år gammal. Under kristallnatten blir deras hem total förstört - tavlor, porslin, kläder…allt.

Hans Posner föds 1927 och växer upp i staden Boyten i östra Tyskland, nära den Polska gränsen. Hans familj är judisk. Redan när han är liten drabbas familjen hårt när han far blir sjuk och dör.

Familjen brukar åka till en vackert belägen park på helgerna. Där finns en liten sjö de besöker. Men under 30-talet ökar antisemitismen och 1935 slår nazisterna upp en skylt vid parken, ”judar ej önskvärda”.

Hans mor är förutseende. Hon har ansökt om tillstånd för sina barn att lämna Tyskland.  Och efter kristallnatten, i februari 1939, kommer Hans och hans bror Freddy med den i så kallade ”barnkvoten”. Detta hjälper dem att komma till Sverige. Här placeras de hos en fosterfamilj och sen på ett barnhem. Själv blir mamman kvar i Tyskland och flyttar till Berlin. Men i mars 1943 hämtas hon av Gestapo. Hon förs med det som kallas den 35:e transporten till öst, det vill säga till Auschwitz där hon senare dör. Pojkarnas syster och hennes man lyckas få inresetillstånd till Bolivia i juli 1939. Det gör att systern överlever kriget. Det dröjer ända till 80-talet innan syskonen återförenas i Sverige.

Hans blir kvar i Sverige och börjar arbeta i restaurangbranschen. På 50-talet är han ägare av Östermalms Källaren i Stockholm. En kväll när han kommer dit sitter en man i baren. Han är läkare och har arbetat för SS.  Mannen har fått reda på att ägaren av restaurangen är jude och för att kränka honom börjar han sjunga en nazistisk sång av Horst Wessel. Hans ber honom då att gå.

Källa: De glömmer aldrig, ur Forum för levande historias minnesarkiv. Samt från intervju med Hans Posner den 14 juni 2001.

Franciska Levy (kallas Mimmi) föddes 1928 i en judisk familj i dåvarande Tjeckoslovakien. Hon satt i koncentrationslägret Auschwitz. Franciska kom till Sverige via Danmark 1945.

Franciska, hennes lillasyster, föräldrar, samt ena storasysterns yngsta barn, placeras först i stadens getto. Efter en månad deporteras de till Auschwitz med tåg. Direkt vid ankomsten fördes hennes föräldrar och den lilla systersonen till i gaskamrarn.

Franciska Levy föds 1928 i dåvarande Tjeckoslovakien, i en by som Hitler 1939 ger till Ungern. Hon växer upp i en fattig, mycket religiös, judisk familj. Hon har åtta syskon varav de äldsta redan har flyttat hemifrån när oroligheterna börjar.

Antisemitismen ökar när området blivit ungerskt. Franciska blir till en början inte själv utsatt, men ungdomar brukar kasta sten efter hennes pappa som klär sig traditionellt och har skägg och tinningslockar. Det införs raslagar som begränsar judars rättigheter och det får Franciska att förstå att ungrarna menar allvar. En händelse som hon minns tydligt och so gör att hon förstår allvaret är en natt då hon hör skrik från grannhuset. Nästa dag får hon veta att grannfamiljen blivit bortförd och skjutits. En ungersk familj har redan tagit över huset.

En kvinna, Irma Grese är lägervakt i Auschwitz när Franciska kommer dit. Grese är brutal men gör samtidigt Franciska till sin springflicka något som ger henne favörer i lägret. Efter en tid kommer en tysk fabriksägare till Auschwitz. Han behöver arbetskraft och Franciska väljs ut och förflyttas till lägret i Weisswasser. Hon blir kvar där tills nazisterna i slutet av kriget skickar ut fångarna på de så kallade dödsmarscherna. Franciska skickas inte ut på dödsmarsch utan skickas på tåg genom ett sönderbombat land. Vid koncentrationslägret Bergen-Belsen stannar de till för att få lite vatten och sedan vidare till Hamburg för att slutligen nå Danmark vid krigsslutet. Med hjälp av Röda Korset kommer sedan Franciska till Sverige.

Många i Franciskas stora släkt förintades av Nazisterna.

Källa: Intervju med Franciska Levy, 2013.

En av Herberts grannar är SA-man och tilltalar honom alltid med ”Judenjunge”. Men Herbert upplever det inte som något hotfullt. Sådan är bara tiden han lever i. Även i skolan möter han antisemitismen, dels från enskilda lärare, dels från den nazifiering som många skolor präglas av. Herberts far inser tidigt vart Nürnberglagarna och den ökade antisemitismen kommer leda. Familjen upplever kristallnatten. Tack vare att Herberts pappa och pojkarna lyckas gömma sig hos en släkting klarar de sig.

Herbert Striem föds den 3 maj 1923 och växer upp i Berlin. Hans familj är judisk och består av Herbert, hans tre år äldre bror, hans mamma och hans pappa som är skräddare. Herbert har inte någon icke-judisk vän och som han själv uttrycker det ”de umgicks inte med mig”.

Tack vare Hugo Valentin kan bröderna ta sig från Tyskland och till Sverige. Herbert anländer i mars 1939 och hans bror fyra månader senare. Tack vare att Herbert tidigare spenderat en del somrar i Sverige vet han vad det är för slags land han kommer till. Det gör resan något lättare än vad den annars skulle varit.

Efter en tid i Sverige får Herbert jobb på en bondgård i Sörmland. Det är en stor omställning för en storstadspojke från Berlin. Men han avancerar snart från bonddräng till skogshuggare. Brodern som är utbildad konditor, får jobb på ett bageri i Uppsala.

Under hela den första tiden i Sverige brevväxlar Herbert med sina föräldrar. 1942 kommer det ett brevkort från hans pappa där det står; ”Tyvärr kommer det nog att dröja lite innan vi kan skriva ingen för vi ska åka bort från Berlin”. Det var det sista han någonsin hörde från sina föräldrar.

Efter kriget jobbar han inom olika branscher. Men främst inom silverbranschen där han och hans fru Marianne under en lång tid har ett företag tillsammans.

Herbert har gjort efterforskningar och fått fram att stora delar av hans släkt, föräldrar, kusiner, farbröder och fastrar deporterades och dödades i olika koncentrationsläger under kriget.

Källa: intervju med Herbert Striem

I Auschwitz arbetar Julia och tre av hennes systrar i köket. Julia och hennes mamma, pappa och ena syster får tyfus och blir svårt sjuka. Den ene brodern förs bort en dag och Julia vet än idag inte vad som hände honom.

Julia föds 1926 i Eisen, Tyskland. Familjen som bestod av mamma, pappa och 14 syskon börjar märka av nazisternas antiziganism under 30-talet. Familjen flyttar till staden Biedenkopf och i mars 1943 blir hela familjen hämtad och deporteras med tåg till Auschwitz. De försöker desperat hålla ihop familjen under deportationen. När de når fram till lägret får de var sitt nummer med ett Z framför intatuerade på sina armar.

I början av 1944 förflyttas Julia till lägret Schlieben i Tyskland. När Sovjetiska armen 1945 befriar lägret återvänder Julia till Biedenkopf och familjens hus. Där återförenas hon med delar av sin familj.

Strax efter freden träffar Julia en amerikansk soldat. De gifter sig och 1946 flyttar de till Amerika.

Källa: Women and the Holocaust: Courage and compassion, Produced by the Holocaust and the United Nations Outreach Programme.

Antisemitism i ett historiskt perspektiv. (Skrivövning)

Låt eleverna, med hjälp av olika typer av källor granska hur det tyska samhället såg ut ekonomiskt, politiskt och socialt innan Hitlers maktövertagande.

Uppgiften blir sedan att skriva ett avsnitt i en tänkt historiebok och där försöka att förklara hur den redan befintliga antisemitismen förstärktes under det nazistiska styret. Vad var det som möjliggjorde och drev på normförskjutningen rörande synen på judar?

Hur kan antisemitism motverkas? (Gruppdiskussion och skrivövning)

Eleverna kan i mindre grupper diskutera olika förslag på vad som skulle kunna hjälpa till att motverka antisemitism. Förslagen presenteras sedan i ett debatt- eller blogginlägg.

Antiziganism i ett historiskt perspektiv. (Skrivövning)

Liksom antisemitismen har antiziganism, det vill säga rasism riktad mot romer, funnits länge i Europa. Under vissa perioder i historien och i vissa samhällen har romer haft det ytterst svårt.

Låt eleverna, med hjälp av olika typer av källor granska hur det tyska samhället såg ut ekonomiskt, politiskt och socialt innan Hitler tog makten.

Uppgiften blir sedan att skriva ett avsnitt i en tänkt historiebok och där försöka att förklara hur den redan befintliga antiziganismen förstärktes under det nazistiska styret. Vad var det som möjliggjorde och drev på normförskjutningen rörande synen på romer?

Hur kan antiziganism motverkas? (Gruppdiskussion och skrivövning)

Dela in eleverna i mindre grupper. Be dem i grupperna diskutera olika förslag på vad som skulle kunna hjälpa till att motverka dagens antiziganism i Sverige. Förslagen presenteras sedan i ett debatt- eller blogginlägg.

Wilma får ett nytt pass med extranamnet Sara och ett stämplat J i. Hon tycker att resan till Sverige ska bli spännande. Hon vet inte då att hon aldrig ska återse sin familj igen. Familjen deporteras till Lodz 1941 och hennes far dör i Lizmannstadt 1942. Mamman och systern deporteras till Auschwitz där systern troligtvis dödas direkt. Det finns inga dokument som beskriver vad som hänt henne. Mamman överlever Auschwitz men tvingas ut på en av de så kallade dödsmarscherna i slutet av kriget. Marschen i hennes fall har slutmålet Bergen-Belsen. Där tar spåren efter mamman slut.  Wilma vet inte hur och när hon dog.

Wilma Lundström föds 21 maj 1924 i Rhaunen i Tyskland. Familjen består av tre barn, Wilma, hennes storebror, hennes lillasyster samt mamma och pappa. Pappan arbetar som kreaturshandlare och bonde. I byn de bor i bor även de flesta av deras släktingar. Familjen är traditionellt judiskt religiös.

1933 när Hitler tar makten förändras saker och ting. En stor besvikelse är att de judiska barnen förbjuds att vara med på gymnastikundervisningen och att Wilma och de andra judiska barnen blir retade i skolan. Till slut får inte hennes icke judiska bästis vara vän med henne längre. Några år senare tvingar lagen hennes pappa att sluta arbeta och familjens ekonomi blir hårt ansträngd. Wilma går ofta till sängs hungrig men goda grannar kommer och lämnar mat till dem, i smyg, om natten.

1938 slutar Wilma skolan och åker till släktingar i Frankfurt för att jobba som hembiträde i en familj. Kristallnatten inträffar samtidigt som hennes familj samt farbror och faster med sina familjer är på besök hos henne. Hennes manliga släktingar samlas ihop och förs till olika koncentrationsläger. De släpps efter olika lång tid ut ur lägren men det är tydligt att livet aldrig kommer bli sig likt igen. De judiska affärerna och synagogorna i Frankfurt blir sönderslagna under Kristallnatten och när Wilma och hennes familj kommer hem till Rhaunen så har en liknande vandalisering skett även där. Efter det ordnar familjen så att Wilmas storebror kan utvandra till Palestina och Wilma får ett inresevisum till Sverige. Hennes fyra år yngre syster är för liten och får stanna kvar i Tyskland med mamman och pappan. De hoppas kunna åka till Palestina istället.

Wilma kommer i juli 1938 till Hälsingegården i Sverige. Hon tycker det är som ett kibbutzlikt hem för flyktingbarn. Där utbildar hon sig till frisör och jobbar på en herrfrisering tills hon lämnar gården 1941. Hon åker till Stockholm och jobbar som hembiträde, barnflicka och får tillslut ett kontorsarbete på Bonniers.

Av Wilmas familj överlevde bara hon och brodern. De släktingar som klarade sig var de som före kriget hade flytt från Tyskland. Wilma valde att stanna i Sverige, då hon redan hade hunnit träffa sin blivande man Pelle, istället för att återförenas men sin bror i Palestina. Wilma och Pelle fick sedan två barn.

Källa: intervju med Wilma Lundström 2009.

Hur kan vi agera mot kränkande normer i dagens samhälle? (Forumspel)

Dela in klassen i olika grupper med 3-5 elever i varje grupp. Be dem att tänka ut en situation där en norm kan kränka en grupp eller en individ. Det kan vara i skolan, på fritiden eller i samhället.

Grupperna förbereder en kort scen på max tre minuter där det tydligt finns en person som med hjälp av en norm förtrycker en annan person, alternativt flera personer. Låt sedan grupp 1 spela upp sin scen en gång för resten av klassen. De framför den sedan direkt en gång till, och nu får övriga klasskamrater avbryta genom att ropa ”Stopp!” när någon anser att den kan hoppa in och själv agera i scenen, för att få den som kränker att ändra sitt beteende.

Alla i den lilla gruppen får bytas ut – dock inte den som kränker. Låt grupp 1 spela upp sin scen gång på gång till dess att alla upplever att kränkningen har upphört. Meningen är att eleverna ska känna att det går att påverka den som kränker genom att själv skapa en annan norm som den som kränker måste förhålla sig till.

Fortsätt sedan med grupp 2 osv. Övningen tar tid och kan eventuellt ta längre tid än en lektion. Låt gärna eleverna diskutera övningen efteråt eller skriva en personlig reflektion av det som de upplevde var betydelsefullt.

Frågor som kan ligga till grund för diskussion eller personlig reflektion är:

• Vad blev skillnaden när X grep in?
• Vad tycker gruppen om den nya lösningen?
• Finns det andra sätt att tänka kring denna situation?
• När är det läge att ropa stopp?
• Vilka normer ligger bakom?

Hur kunde vi ha agerat mot kränkande normer tidigare i historien?

I denna uppgift ska eleverna reflektera på ett liknande sätt som i Övning A fast utifrån de situationer som vittnesmålen berättar om. Eleverna får möjlighet att reflektera över om det i varje situation finns en möjlighet att påverka händelseförloppet.

Användbara begrepp som kan bredda diskussionen är risk, ansvar och handlingsutrymme.

Bela minns hur nazisterna i maj 1944 samlar ihop stadens judar i en skolbyggnad. Han och hans familj deporteras till en tegelfabrik i en närliggande stad. En kort tid därefter splittras familjen. Bela och hans pappa deporteras till Auschwitz medan hans mamma och systrar skickas till Bergen-Belsen. Pappan blir kvar i Auschwitz (och senare Dachau, där han troligtvis dör) medan Bela, som anmäler sig som målare, blir förflyttad till Buchenwald.

Bela Czitron föds 1925 i Rumänien, i en stad som 1940 övertas av Ungern. Hans judiska familj består av honom själv, hans mamma och pappa, samt hans två äldre systrar. Det är när området där familjen bor blir ungerskt som deras elände börjar. Judarnas rättigheter blir inskränkta med de raslagar som redan 1936 infördes i Ungern. Bela utbildar sig till snickare men har svårt att få jobb. Tack vare sin utbildning kan han senare arbeta som målare i arbetslägret i Buchenwald. Samtidigt som Buchenwald blir befriat av amerikanerna insjuknar han i tyfus. Trots allt överlever Bela och lyckas ta reda på var hans mamma och sina systrar finns. När han är frisk nog påbörjar han en lång vandring för att kunna återförenas med dem.

Belas ena syster tar sig till Sverige med en av hjälptransporterna men Bela ger sig av till deras födelsestad för att leta efter sin far. Han återfinner honom aldrig och så småningom får han hjälp av sin mamma att ta sig till Sverige där hans syster finns.

Källa: Intervju med Bela Czitron, 2013.

Vid deporteringen hånas de när de går till godsvagnarna. Det är en fruktansvärd transport och när de tillslut anländer till Auschwitz selekteras de, vissa till vänster och vissa till höger. Margareta och hennes lillasyster hamnar till höger, de måste duscha, rakas och får fångkläder medan hennes mamma, storasyster och treåriga systerdotter får gå till vänster och därmed mot sin avrättning.

Margareta Kellner föds 1914 och växer upp i Trenzin i Slovakien. När hon är 13 flyttar familjen till Levintze i dåvarande Tjeckoslovakien. Hon växer upp i en traditionell judisk familj med många släktingar som de umgås mycket med. När hon är 21 åker hon till Budapest för att jobba som sömmerska men återvänder hem efter ett par år och gifter sig 1942. En kort tid efter giftermålet blir hennes man inkallad.

Antisemitismen ökar i hennes hemort från 1938 då Ungern tar makten i området. Människorna vill till att börja med hjälpa sina judiska grannar men antisemitismen eskalerar allt mer under åren 1940 till 1943. Det skrivs kränkande slagord på de judiska affärerna, diskrimineringslagar införs, inhysning i getton börjar och tvång att bära den gula stjärnan.

Efter sju veckor i Auschwitz blir Margareta och hennes syster transporterade till ett arbetsläger i Tyskland, Hessich-Lichtenau. Där tvingas hon arbeta hårt i en fabrik och får utstå mycket fysisk och psykisk förnedring.

I krigets slutskede skickas Margareta och de andra fångarna ut på en så kallad dödsmarsch. Under marschen räddas de av amerikanska soldater. Amerikanerna inkvarterar dem i en barack men efter en tid hamnar området i den ryska zonen och ryska soldater tar därmed över. De skickar de tyska kvinnorna till Sibirien och de tjeckiska hem till Tjeckien.

Margareta förlorar sin far, sin mor, sin syster och sin systerdotter i Auschwitz. Men återförenas med sin man som suttit i koncentrationsläger i Österrike. De får en son och med hjälp av Röda korset kommer Margareta och hennes lilla familj till Sverige.

Källa. De glömmer det aldrig, ur forum för levande historias minnesarkiv. Samt intervju med Margareta Kellner i januari 2002.

När Sovjetunionen tågar in i Ungern kommer många av de ungrare som tillhör partisanrörelsen att tas tillfånga. Så även Francesco. 1945, 16 år gammal, hamnar Francesco i ett arbetsläger i Gulag. Han döms till tio års fängelse för spionage, sabotage och antisovjetisk verksamhet enligt §58

Francesco Kovacs föds 1929 i staden Abazzia i Italien. (Idag heter staden Opatija och tillhör Kroatien.) Hans far dör när han är mycket liten. 2,5 år gammal tar hans mor med honom och hans bror Tibor till hennes syster i Ungern, där bröderna sedan växer upp.

Francesco är medlem i den ungerska scoutrörelsen Levente, som 1944 blev mer av en rörelse med avsikt att attackera och bekämpa Sovjetunionen. Bröderna Kovacs försöker fly till Italien för att besöka sin mor men stöter då ihop med några män som tillhör en partisangrupp. Francesco och Tibor blir medlemmar i gruppen och börjar kämpa för ett fritt Ungern.

Efter sina tio år i fängelse, vid Stalins död 1953, släpps Francesco och skickas tack vare sina italienska rötter till staden Udine i Italien. Där kunde han, efter 14 år, äntligen få tala med sin mor igen. Men det blev en kortvarig återförening då den Italienska staten skickade honom vidare till ett flyktingläger i Neapel.

Under tiden har Francescos bror, Tibor, träffat en svenska och bosatt sig i Sverige. Han ber Francesco flytta till honom i Uppsala och den 9 oktober 1954 anländer Francesco till Uppsala. Han får jobb på Nymans cykelfabrik där också hans bror arbetar. Efter att han träffat sin blivande fru, Margareta, blir han kvar i Sverige och bildar familj.

Idag reser Francesco runt i svenska skolor och berättar sin historia.

Källa: ”I Stalins våld, fånge 794 berättar” av Jan-Åke Lindahl.

Har du själv varit med om att du sagt ifrån i en situation? (Skrivövning)

Låt eleverna välja ett av vittnesmålen som de särskilt fastnade för. Be dem sedan att fundera på om de själva har varit i en situation där de har känt sig som ett offer och antingen har haft modet att säga ifrån eller önskat att de haft modet att säga ifrån.

Låt dem sedan skriva en novell eller dikt kring ämnet Modet att som offer säga ifrån.

Uppmuntra eleverna att använda sig av såväl vittnesmål som egna tankar och funderingar i sitt skrivande.