Fake news och "alternativa fakta"

Hur formas vår världsbild av de källor där vi hämtar kunskap? Kommer samhället att bestå av en alltmer polariserad befolkning? Kan vi se en kris för demokratin i framtiden – eller är denna framtid redan här? Hur hanterar vi det i klassrummet? Detta avsnitt vill ge dig som lärare stöd att reflektera över frågorna och belysa dem i din undervisning.

Under de senaste åren har sociala medier och snabbt informationsflöde fått allt större betydelse och nya fenomen har därmed börjat uppmärksammas. I den allmänna debatten talas ofta om falska nyheter, ”alternativa fakta”, faktaresistens, filterbubblor och ekokammare. Dessa fenomen har lett till nya diskussioner och utmaningar såväl i klassrummet som i samhället. Vi behöver mer kunskap om hur sociala medier påverkar oss, om mekanismerna som styr den information som når oss där och om hur detta i sin tur förändrat de samtal som förs i skola och offentlighet.

Det här avsnittet är en bearbetad version av Kent Gustafssons text Fake news och "alternativa fakta". Texten finns att läsa i sin helhet i lärarhandledningen Svåra frågor i klassrummet.

I dag konsumerar vi allt mer nyheter genom sociala medier. Där förses olika individer med skiftande information genom de algoritmer som styr innehållet, något som riskerar att isolera oss i olika kulturella eller ideologiska bubblor.

Så fungerar till exempel det personliga nyhetsflödet på Facebook: vad som syns i vårt flöde eller vilka videoklipp på Youtube som rekommenderas bestäms av algoritmer baserat på vad vi tidigare visat intresse för eller reagerat på. Vilka nyheter som når oss påverkas även av vilka vänner vi har på Facebook och vad dessa ”gillar” eller delar. Det betyder att den information vi tar del av ofta är sådan som bekräftar vår egen världsbild och de åsikter vi redan hyser – vi får inga alternativ att reflektera över.

Vilka vi umgås med och var vi inhämtar information har förstås alltid påverkat oss människor och våra åsikter. Men skillnaderna och splittringen är djupare i dag. När många tidigare såg samma tv-program och läste samma tidningar, kan vi nu ta del av en oerhörd mängd information från ett stort antal källor med helt olika syften. Följden blir inte bara att vi bildar oss olika uppfattningar, utan att vi ofta inte känner igen eller ens förstår varandras synsätt. Både förr och nu har människors kunskapsnivå varierat, men i dag är glappet så stort att vi i många fall inte har samma bild av verkligheten. Det blir svårare att mötas i diskussioner och debatter grundade på åsiktsskillnader när vi inte kan vara överens om fakta, vilket ökar polariseringen i samhället. Detsamma gäller samtalet i klassrummet.

Falska nyheter eller fake news definieras ofta som påhittad information i nyhetens form, som genom sociala medier kan spridas snabbare och nå fler än vad som vore möjligt via de traditionella mediernas kanaler. Fenomenet exploderade i omfattning inför presidentvalet i USA år 2016 och förekom även i samband med den brittiska folkomröstningen om brexit tidigare samma år.

Studier visar att falska nyheter delas oftare än sanna påståenden. De påhittade inläggen har ofta ett mer överraskande och emotionellt innehåll, vilket kan göra dem virala, det vill säga få dem att spridas snabbt som virus. Kontroversiella inlägg med känslosamma och extrema budskap påverkar oss helt enkelt mer och får större spridning än sakliga och lågmälda rapporter.

Kunskap innebär att ha välgrundade övertygelser om något. Om vi är övertygade om något utan tillräcklig grund för detta, handlar det inte om kunskap utan om tro. Ibland används begreppet faktaresistens för att beskriva ett förhållningssätt där man avvisar sann information och i stället baserar sina övertygelser på det man känner eller vill tro.

Fenomenet fick en tydlig illustration då Donald Trump i januari 2017 svors in som USA:s president. Trump hävdade att ingen av hans föregångare någonsin haft större publik i samband med installationen. Trots att allt talade emot detta, till exempel flygfoton som avslöjade folkmassans verkliga storlek, vidhöll Vita husets pressekreterare Sean Spicer att det var sant. Uttrycket alternativa fakta myntades i detta sammanhang av Trumps rådgivare Kellyanne Conway som försvar för Spicers falska påståenden. 

Att vi utvecklar och håller fast vid ogrundade övertygelser beror på att de ofta förenklar och förklarar en komplex verklighet. Tron ger svar, men fyller också en social funktion genom den gemenskap vi kan få med andra som delar och bekräftar vår egen övertygelse.

Det har sannolikt aldrig varit så enkelt som nu att hitta källor som bekräftar just det vi själva tror och känner. Omedvetet fäster vi större vikt vid källor som tycks ge stöd åt våra egna uppfattningar än vid dem som pekar i motsatt riktning – så kallad bekräftelsefördom (eng. ”confirmation bias”). Det är känslorna som tar över på bekostnad av förnuftet.

Begreppet filterbubbla syftar på risken med personligt anpassade resultat av informationssökningar på nätet eller av aktivitet på sociala medier. Olika mekanismer filtrerar och sorterar då automatiskt information så att utfallet av sökningen kommer att bero på vad vi tidigare sökt efter, klickat på, ”gillat” eller delat, eller var vi befinner oss. Detta kan leda till att vi inte nås av fakta som strider mot vår egen verklighetsuppfattning.

När de egna åsikterna konstant förstärks genom att upprepas av personer med samma synsätt utan att möta motargument, kallas fenomenet ekokammare. Frestelsen i att exempelvis få reaktioner och ”likes” från andra på sociala medier är stor. Att kommentera och ”gilla” varandras inlägg stärker våra egna åsikter samtidigt som det bekräftar samhörigheten med likasinnade.

Människor i diktaturer har alltid tvingats kämpa för och åberopat rätten till det fria ordet, medan yttrandefriheten i demokratier skyddas av grundlagen och ses som ett av samhällets fundament. I en demokrati kan därför alla slags idéer och åsikter – även farliga – uttalas och spridas på internet, och nya anhängare kan rekryteras effektivare än förr.

Extremistiska åskådningar har vunnit mark när nätverk blivit globala och möjligheten ökat att få kontakt med likasinnade. De sociala medierna har satsat stora resurser på att rensa bort copyrightskyddat material men inte kommit lika långt med att justera algoritmerna som sprider konspirationsteorier, förtal och hat – budskap som kan få användare att radikaliseras och lockas till extrema grupper.

I takt med att budskap allt lättare sprids på internet, blir det också lättare att trakassera politiska motståndare och journalister. Arméer byggs upp av konton och så kallade bottar, det vill säga dataprogram som automatiskt sprider vissa inlägg. Allmänheten får svårare att skilja sant från falskt och att bedöma vem som egentligen har demokratiskt stöd, då en mängd fejkade eller betalda konton på sociala medier sänder ut budskap i syfte att underminera mediernas eller de folkvaldas trovärdighet.

Diskussioner om hur demokrati uttrycks och utmanas i det talade och skrivna ordet är ofta aktuella för lärare. Du har säkert haft lektioner där du och dina elever resonerat om sådant som yttrandefrihet, tryckfrihet, källkritik, vinklad information och propaganda. Dessa begrepp behandlas ju också i skolböckerna. Vad kan sägas och skrivas utan att vara kränkande? Var går yttrandefrihetens gränser – och hur kan vi genomskåda olika slags falska eller partiska budskap?

En utgångspunkt i dessa resonemang och frågeställningar är naturligtvis skolans styrdokument. Läroplanen anger i dessa frågor att:

• ”Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på …”
• ”Eleverna ska kunna orientera sig och agera i en komplex verklighet med stort informationsflöde, ökad digitalisering och snabb förändringstakt …”
• "Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska information, fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.”

Vi återvänder nu till de frågor som inledde avsnittet – dessa kan du använda för att starta en diskussion med dina elever. Vilket är ditt svar på respektive fråga? Genom att markera rutan framför frågan kan du se hur Kent Gustafsson, lärare och avsnittsförfattare, resonerar.